Better Watch out (2016 Australien)

Ashley ska vakta Luke då dennes föräldrar ska ut på middag. Luke  är kanske lite väl gammal för att ha barnvakt men han misstycker inte då han är lite småkär i Ashley. Lugnet bryts snart av att det verkar som att någon vill ta sig in i huset och Ashley som förlorat möjligheten att ta kontakt med omvärlden (nödvändigt att göra detta på ett eller annat vis i dessa tider fulla med teknikaliteter) måste nu försvara hem och Luke mot inkräktaren/na.  Så mycket mer tänker jag inte berätta om filmen då den innehåller en tvist som ger sig tillkänna ganska så tidigt i historien.

Tvisten kan göra att man antingen tycker Better Watch out är rena soppan eller som jag, ett nytt fungerande grepp på en ganska så uttjatad story. Detta var en film där jag verkligen hejar på hjältinnan, inte beroende på att Olivia De Jonge är en fantastisk skådis eller att Ashley är en otroligt välskriven karaktär utan mer beroende på att filmens antagonist är riktigt vidrig.

Skådisarna är helt ok även om jag blev lite orolig då Ed Oxenbould dök upp i rollistan. Jag har inte glömt hans asobbigga rollfigur i The Visit som kom för ett par år sedan. Virginia Madsen och Patrick Warburton spelar Lukes föräldrar men de är tråkigt nog med (i mitt tycke) alldeles för kort. Better Watch out är god och lite (men bara lite) småslafslig underhållning för stunden väl värd en titt.

Regi: Chris Peckover

Betyg: 7/10

Annonser

Candyman (1992 USA)

20130427-222829Den här härliga 90-tals rysaren är baserad på en av skräck/fantasy författaren Clive Barkers noveller, The Forbidden. Folklivsforskaren Helen blir alldeles till sig i trasorna då hon anar att hon kanske har hittat ursprunget till den urbana legenden om Candyman. Legenden lyder som så att hans namn ska sägas fem gånger i samtidigt som man tittar i en spegel i ett mörkt rum. Gör man dumt nog detta dyker Candyman upp och dödar den som uttalat hans namn – i sann urban legend anda är han naturligtvis försedd med huggkrok. Forskningsprojektet löper framåt och trots att Helen upplever ett visst motstånd från både sin man och universitet så går arbetet framåt. När Helen på fyllan tillsammans med sin kollega uttalar Candymans namn fem gånger tar hennes forskningsprojekt en otrevlig vändning.

Barker är en svårfilmad författare. Många av novellerna och böckerna har scener som bara skulle bli fjantiga om de filmatiserades och berättelserna är ofta fyllda av en obehaglig känsla av smuts, kladd och kroppsvätskor som är svår att sätta fingret på. Regissören Bernard Rose har dock lyckats med detta i filmen Candyman. Miljöer, musik stämning allt andas en sorts hopplöshet som når ut till mig som tittare. Novellen The Forbidden har omarbetats och byggts ut till en skräckfilm som kryper under skinnet på mig. Candyman är inte spännande på det viset att jag sitter som på nålar, den förmedlar en mer ångestfylld stämning som gör att jag aldrig riktigt kan slappna av redan från start. Vilken väg berättelsen ska ta är också svårt att veta då filmen inte känns som en vanlig dussinskräckis.

Mycket av ovanstående kan man tacka tre personer för: manusförfattarna Barker & Rose som gjort ett hästjobb i adaptionsarbetet. Regissören Bernard Rose som verkar begripa hur man ska göra skräckfilm och Virginia Madsen som spelar folklivsforskaren Helen med bravur. Madsen brukar alltid göra bra ifrån sig och min enda problem är nog bara att jag inte begriper varför hon inte haft en mer framgångsrik karriär än vad hon redan haft. Nåväl Candyman är en klassiker inom genren och har man inte sett den, se till och gör det.

Regi:Bernard Rose

Betyg: 8/10

The Prophecy (1995 USA)

the_prophecy_0Jag har alltid varit lite svag för filmer som behandlar djävulen, änglar och liknande företeelser så när Sofia hade stoppat in dagen film, som var okänd för mig, på sin topplista för 1995 års bästa filmer var det bara att tacka och ta emot.

En liten flicka träffar på en luffare som ger henne en ”gåva”. Nu är det naturligtvis inte en luffare som tösen stött på utan en svårt sårad ängel och gåvan hon fick har stor betydelse för det andra kriget som rasar i himlen (det första var Lucifers uppror mot Gud). Det är många som vill ha tag på flickan och den enda som verkar kunna rädda henne är en präst som förlorat sin tro samt hennes skollärarinna. Deras motståndare är bla ärkeängeln Gabriel och även Lucifer har ett finger med spelet så deras chanser att klara livhanken är kanske inte de bästa.

Jodå det var inte så illa. Roligast var nog alla skådisarna de skakat fram till filmen. Viggo Mortensen och Christopher Walken i rollerna som Lucifer respektive Gabriel samt Elias Koteas och VirginiVirginiaa Madsen som prästen och lärarinnan var de mest minnesvärda. Berättelsen är lite rörig till en början men å andra sidan är det skönt att inte få allt serverat på ett fat utan man får vara lite alert i sinnet för en gångs skull. Vidare hade man en hel del goda idéer som man använder sig av b.la gillade jag hur Gabriel fixade fram mänskliga tjänare som var nödvändiga då  han inte kan göra vad som helst i sin köttsliga form t.ex köra bil.

Problemet med The Prophecy var att den inte grep tag i mig. Det blev trots de överjordiska motståndarna aldrig riktigt spännande. Filmen är välgjord och väl värd en titt  i vart fall om man gillar religiös actionskräck. Det har vad jag förstår kommit ett par uppföljare men de lämnar jag därhän.

Regi; Gregory Widen

Betyg: 5/10

Red riding hood (2011 USA)

I en medeltida kullissby omgiven av teaterdekor och insvept i konstsnö bor det en massa fotomodeller. Snyggast och blondast av alla fotomodellerna är Valerie (Amanda Seyfried) som har tefatsstora ögon och putande röda läppar. Hon uppvaktas av två manliga fotomodeller som har bruna ögon. Vem ska hon välja? Den rike men lite tråkige smeden eller den lite  mer ”spännande” men fattiga skoghuggarsonen? Vem som är snyggast av de två vet jag inte för de ser likadana ut. Naturligtvis är det skogshuggaren Valerie faller för men en varulvs intåg i kulisslandskapet sätter käppar i hjulen för den spirande romansen. In i handlingen rider Gary Oldman som fanatisk varulvsjägare. Han anklagar raskt Valerie för att vara en häxa då varulven visar intresse för flickan med tefatssögon. Vem är varulven och varför är varulven intresserad av Valerie? Vem bryr sig egentligen?

När Catherine Hardwicke inte fick fortsatt förtroende att regissera fortsättningen avTwilight gjorde hon den här miserabla filmen. Jag har inte sett eller läst något av Twilightfranschisen men om det ens påminner om den här filmen är jag tacksam över att jag skippat hypen. Berättelsen har fler hål i plotten än en Schweizerost, är fullproppad av underpresterande skådisar som kämpar med en dialog som är obeskrivligt usel. Det finns inte mycket gott att säga om den här filmen, möjligtvis att den har ganska snygga färger och intressanta kulisser, byn är åtminstone snyggt uppbyggd. Än en gång får jag ställa mig frågan varför jag envist vägrar att lyssna på medbloggare som höjer ett varningens finger och mässar ”Se INTE filmen”. ”Så dålig kan den inte vara”; tänker jag men det är just vad filmeländet var. Ruskigast var inte varulven eller den elake varulvsjägaren utan alla kalkoner som kacklade och flaxade runt i kanske (?) årets sämsta biofilm.

Regi: Catherine Hardwicke

betyg: 1/10