Dracula (1992 USA)

dracula-posterDracula hamnade på en hel del listor när filmspanarna listade årets bästa filmer 1992. Mitt minne av filmen var att den hade en touch av kalkon över sig. Då det var ett tag sedan jag såg filmen och sporrad av bloggkollegornas hyllningar tyckte jag nog att rullen förtjänade en chans till. Ett ganska så korkat beslut.

Storyn torde vara ganska så välbekant för de flesta: Advokaten Jonathan Harker åker till Transsylvanien där han ska hjälpa en greve vid namn Dracula i fastighetsaffären. Greven är sugen (både bildligt och bokstavligt) på att åka till London och vill köpa flera hus i staden. Dracula är en vampyr och om inte det vore illa nog blir greven förälskad i Harkers fästmö Mina då hon är en inkarnation av hans fru som dog för ett antal sekler sedan (en händelse som f.ö gjorde att Dracula blev vampyr, oklart hur). Greven låser in fästmannen med tre sexiga vampyrbruttor (b.la Monica Bellucci) och drar till London för att snärja Mina med exotisk brytning och färgade glasögon.

Scenografin otroligt snygg och filmen är en fest för både ögat och örat om man gillar kitsch, bombastisk musik, och kulisser.  Det svulstigt både i scenografi och skådespeleri. Den första svulstigheten har jag inga större problem med. Det är lite kul att se folk springa runt i klänningar som innehåller mer tyg än en mindre textilaffär. Det är däremot inte lika kul att se en hel hop skådisar bete sig som Jan Malmsjö på speed med Sir Anthony i täten. Dracula är en väldigt teatral film som använder stora, nej gigantiska gester.  Jag kan tro att filmen står eller faller med om man köper dessa gester eller inte. Om filmen varit en parodi hade det nog kunnat bli ganska roligt, nu blir det bara konstigt och det formligen myllrar av kluckande kalkoner i filmen. Chefskalkonen är naturligtvis Sir Anthony som definitivt skulle platsa på en tio i topp lista över filmhistoriens sämsta skådespelarinsatser.

Då Coppola verkar ha tagit sin historia mycket seriöst och gjort mer av en romantisk dramarulle än en skräckfilm blir ingångsläget för mig annorlunda. Då den trots sina yviga gester verkar vara seriöst gjord måste jag också försöka ta karaktärerna och deras agerande seriöst. Hur mycket jag än försöker går det inte. Filmen totalhavererar pg.a Coppolas personregi och påminner i sina stunder om en mycket påkostad skolpjäs. Vill man se en Sir Anthony frifräsa utan några som helt hämningar är detta filmen man ska välja.

Jag kan förstå att man kan bländas av alla kreationer och kulisser och därmed falla för filmen då den är originell. Men bra? Inte i min bok.

Regi: Francis Ford Coppola

Betyg: 3/10

Annonser

Homefront (2013 USA)

Homefront-PosterHäromveckan frågade jag min fru om hon ville kolla in Stathams senaste film tillsammans med mig. Jag kunde inte svara på vare sig vad filmen hette eller vad den handlade om. Det enda svar jag hade att erbjuda min frågvisa fru var: ”Statham är med”. Jag fick se filmen själv.

Det är nog så att det inte är så noga vad för slags film Statham är med i huvudsaken är att han är med. I en värld där räntor stiger och sjunker, bomber faller, klimatet går bananas, marknaden styr och det visar sig att idrott och politik trots allt hör ihop känns det skönt att Statham alltid är densamme. I film efter film muttrar han fram sina repliker, sliter av kläderna på överkroppen och slåss mot onda män och ibland en kvinna eller två. Han är kort och gott en klippa att luta sig mot när förändringens vindar blåser. Att hans filmer genomgående hamnar på betyget 4 – 6 av 10 spelar inte så stor roll. De fyller sin funktion och jag får mysa i min soffa och får för ett ögonblick åtminstone inbilla mig att allt är som vanligt i en allt mer obegriplig värld. Tack för det Jason Statham!

Filmen hette Homefront och Statham slåss mot både MC-gäng och knarkhandlare. Sylvester Stallone har skrivit manus och filmen är klart godkänd. Mer behövs egentligen inte sägas. 2014 har skådisen två filmer på gång så framtiden är säkrad.

Regi:  Gary Fleder

6/10