Guardians of the galaxy vol 2 (2017 USA)

Peter Quill (Star Lord och hans vänner har det hektiskt. Yondu som de lurade i förra filmen jagar dem och man har även gjort sig ovän med rasen The Soverign då Rocket stulit en handfull värdefulla batterier från dessa guldfärgade utomjordingar. Mitt i allt detta så dyker Quills pappa upp och vill att  ska följa med honom till hans hemplanet. Det som till en börjar verkar bli en mysig familjeträff utvecklas till något helt annat då Star Lords fars planer uppdagas.

Det är inte filmens handlingen som är anledningen till att jag sitter med ett leende på läpparna under speltiden. Filmens styrka är att den har en hög ganska så enkelspåriga karaktärer som var för sig kanske inte är några manusmässiga mästerverk men tillsammans i grupp blir helheten av dessa tjommar desto större. Den andra anledningen är att filmen präglas av en iofs lättsam och enkelspårig men ändock skön humor. Guardians of the Galaxy är kort och gott en trevlig film som man blir glad av att se. Det är en film som roar ordentligt för stunden vare sig mer eller mindre och det är som jag brukar säga: Inte helt fel.

Däremot vet jag inte hur sugen jag är på att se en tredje del av dessa figurers öden och äventyr. Vem försöker jag lura, när det blir dags ( 2019/2020 ? ), så kommer jag naturligtvis att sitta i biomörkret. En del av skämten börjar nämligen bli lite uttjatade och karaktärerna är ganska så rigida i sin roller. Drax är inte med i matchen, Gamora irriterad etc men än så länge håller konceptet.

Filmen är definitivt sevärd, bara öppningsscenen är värd biljetten och på det stora hela finner jag nog att uppföljaren är aningens bättre än originalet.

Regi: James Gunn

Betyg: 7/10

Andra Filmspanares tankar om rullen

Fiffi

Sofia

Henke

Cecilia

Johan

Annonser

Guardians of the galaxy (2014 USA)

guardiansofthegalaxyposterRedan tio minuter in i filmen börjar jag ångra kvällens val av film. Det är en enda röra, karaktärer introduceras kors och tvärs, platser och planeter nämns till höger och vänster och när Michael Rooker dyker upp på duken, blå som en smurf i ansiktet börjar jag fundera på hur lång tid det kommer ta innan min försvarsmekanism mot dålig film på bio kommer kicka in, dvs jag somnar. Men så händer något i filmen som gör att jag rätar på mig i sätet och sitter resten av speltiden med ett leende på läpparna hela vägen till extrascenen som dyker upp när eftertexterna rullat klart.

 

Guardians of the galaxy (GoG) är den senaste i raden av filmer baserade på Marvels serietidningsuniversum men till skillnad mot tidigare filmer utspelar sig handlingen (nästan) helt i rymden. Storyn kan nog bäst liknas med The Raiders of the lost ark men istället för arken är det ett litet silverklot som folk jagar kors och tvärs genom universum. Filmens hjältar är ett gäng udda individer som motvilligt måste samarbeta för att stoppa skurken Ronan the Accuser att lägga vantarna på klotet som innehåller ett mäktigt vapen. Som jag tidigare skrev är filmen knepig i början men när det  talande trädet Groot och den ettrige tvättbjörnen Rocket Racoon introduceras i det redan stora persongalleriet så vänder filmen. Plötsligt blev GoG rolig, jag satt och skrockade förnöjt och historien fick styrfart efter den otympliga och röriga inledningen.

GoG har både värme och humor, den är fartfylld men kanske inte så värst spännande. Det är en trevlig stund i biomörkret där (hör och häpna) 3D:n stundtals var riktigt bra. Filmen tappade en anings mot slutet dels för att den blev lite såsig och känslosam, personligen hade jag föredragit att man hållit sig med hejsansvejsan atmosfären som präglar historien ända in i kaklet. Jag var inte heller helt tillfreds med skurkarnas öde. Men det är kanske petitesser i sammanhanget. ActionLunkan som var mitt sällskap var lika nöjd.

Regi: James Gunn

Betyg: 7/10

Star Trek: Into darkness (2013 USA)

STID_OneSheet_Fri_lxr12cOSVflEJag är inget stort fan av Star Trek och har bara sett delar av de olika tv-serierna samt några av filmerna. De (både filmerna och tv-serierna) är lite stela och trista men samtidigt sprider de en viss trevnad omkring sig så jag avfärdar inte produktionerna rakt av.  Med det sagt så kanske det är mer förståeligt att jag uppskattar Abrams filmer mer då de kort och gott har ett större underhållningsvärde. Samtidigt kan jag till viss del förstå fansen av originalserien som blir irriterade på en och annan ändring (rasade själv häromveckan över Iron man 3) som tydligen har gjorts. Ändringar som går mig helt förbi då jag som sagt inte är speciellt insatt i Star Trek och dess universum.

Into Darkness startar med att Kapten Kirk räddar en planet från att gå under, iofs en hedervärd handling men tydligen ett brott mot stjärnflottans lagar då planetens invånare inte känner till vare stjärnflottan eller rymdskepp. Kirk och co är inte direkt diskreta i sitt räddningsförsök och påverkar därmed civilisationens utveckling på planeten. Detta medför att Kirk får kicken som kapten på skeppet Enterprise men när en terroristen och f.d agenten John Harrison attackerar federationen får Kirk i uppdrag att döda honom. Då Harrison gömmer sig på en planet som styrs av Klingonerna (tydligen fiender till federationen) är det ett ytterst känsligt uppdrag som kan leda till ett intergalaktiskt krig.

Om jag ska jämföra med förra filmen är den här lite tajtare i berättelsen, har en bättre skurk som spelas av Benedict Cumberbatch (Sherlock Holmes),  och är avsevärt mer spännande.  I och med förra filmen har man avverkat alla introduktioner och kan starta äventyret på en gång så det säger sig självt att man kan hålla ett högre tempo. Jag gillade speciellt öppningsscenen som gav mig Indiana Jones vibbar. Historien tar ett par vändningar och ibland vet man inte riktigt vem man ska hålla på då Harrison faktiskt har sina skäl till att vara fientligt inställd mot federationen. Om man vill så kan man hitta lite kritik mot USA och deras ”krig mot terrorismen” något som också Jojjenito påpekade. Det finns ett par maffiga scener i filmen som jag verkligen gillade och berättelsen hade bra flyt. En underhållande sf-film som jag nog kommer att se om när jag är sugen på något lättsmält. Abrams har tydligen hoppat av franschaisen men jag ser fram emot fler filmer i serien. Filmen sågs i 3-D och det funkade över förväntning.

Om man är sugen på att läsa mer om Star Trek har Sofia ett tema på serien/filmerna på sin blogg.

Regi: J.J. Abrams

Betyg: 7/10

Colombiana (2011 USA)

Cataleyas pappa arbetar undercover i en colobiansk brottsorganisation när hans täckmantel avslöjas hämnas knarkkungen Don Luis genom att mörda hela familjen. Cataleya undkommer massakern nätt och jämnt flyr till en släkting i USA. Det enda Cataleya nu lever för är att hämnas sin familjs mördare målmedvetet utbildar hon sig till lönnmördare. Åren går och till slut verkar hon kunna närma sig sitt slutmål men polisen är henne hack i häl och Don Luis har insett att han är jagad.

Bessons senaste produkt är en ganska enkel och rak actionhistoria som berättas utan några större krussiduller. Fimen inleds med två otroligt bra actionscener b.la Cataleyas flykt undan maffian i Bogota.Tyvärr verkar man ha bränt allt krut efter dessa scener då filmen nästan känns lite stillsam efter denna starka öppning. Det är först i slutet historen tar fart igen.

Det var ganska skönt att få se en rak och osentimental actionfilm som är ganska humorbefriad, man har satsat på spänning och action kort och gott. Inga större skådisar i ensamblen men de klarar sina uppgifter väl. Zoe Saldana känd från Avatar sköter sig bra som cool lönnmördeska men då jag har en svaghet för tjejer på film som kan skjutas och slåss får man kanske ta min utsaga om hennes förträfflighet och filmens relativa höga betyg med en nypa salt. Steffo var inte lika impad.

Regi: Olivier Megaton

Betyg: 7/10

Avatar (2009 usa)

Jorden har börjat kolonisera planeten Pandora  i syfte att utvinna planetens råvaror. Kolonisterna har kommit i konflikt med planetens invånare, Na´vi . För att vinna deras förtroende skapar man avatarer, människor som genom tankeöverföring tar plats i konstgjorda kroppar som ser ut som Na´vi. Den f.d soldaten Jake blir alltmer sympatiskt inställd till Na´vi och när kolonisterna beslutar sig för att utplåna Na´vi måste han välja sida.

Blå 3 meters kattor med åsneöron i en film där man blandat friskt mellan ”Den siste samurajen” och ”Pochahontas”, jag var minst sagt skeptisk. Mina negativa förväntningar kom tack och lov på skam. Fantastiska effekter, gripande berättelse samt en väl genomarbetad historia gör detta till en av förra årets bästa filmer. Bortser vi från effekterna ligger en stor del i filmens styrka att man verkligen arbetat med att göra naturen och planetens ekologi trovärdig till skillnad mot många andra filmer i samma genre (tex Star wars) där effekter staplas på varandra utan eftertanke. Camerons regi är som vanligt mycket stabil han har förmågan att berätta en bra historia vilket han visat ett antal gånger tidigare tex T2 och Titanic. Hoppas nu bara att Cameron kan öka takten i sitt skapande så vi slipper vänta 10 år på hans nästa film.

Regi: James Cameron

Skådespelare: Sam Worthington, Zoe Saldana

Betyg: 8/10