What we become (2015 Danmark)

large_fdm3dawxz9kkpg2gybnu0ui3gbaI den lilla danska förorten Sorgenfri händer det inte mycket. Området ståtar med välklippta häckar, grannfester och vaxade bilar. Hit flyttar Sonja med sin familj. Hon får kontakt med grannpojken Gustav men i övrigt händer det inte så mycket i området och Sonja vantrivs. Det enda som skapar lite oro är rapporterna om någon sorts sjukdom som härjar på ett ålderdomshem i grannstaden. En natt så sätts plötsligt Sorgenfri i karantän. Soldater dyker upp och de boende får inte lämna sina hem och all kommunikation stängs av. Gustav som blivit lite småkär i Sonja undrar hur hon har det smiter ut en natt. Då detta är en skräckis är det naturligtvis en dålig ide.

Tackar som bjuder, danska zombiefilmer är man inte bortskämd med och den här var riktigt bra. What we become, eller Sorgenfri som filmen heter i  originalär lite av en slowstarter. Filmen tar tid på sig att komma igång och det är nog bara den sista halvtimmen det blir fart och fläkt. Detta gör inte så mycket för i gengäld lyckas filmen fånga den där känslan av att det inte står rätt till och man sitter hela tiden med en oro över vad som komma skall.  Mycket av detta kan bero på att miljön för mig känns bekant (även om jag är usel på att vaxa min Skoda och påta i trädgården) och filmen kommer då lite närmare ens eget liv än vad man föredrar.

Huvudpersonerna gör en hel del korkade beslut men då man lyckats med att etablera att de inte har en susning om vad det rör sig om köper jag dessa beslut. I deras värld är det soldaterna som är fienden och när de begriper vad det rör sig om är det redan försent.

En mycket positiv överraskning från grannlandet i söder och än en gång bevisar våra nordiska grannar att de till skillnad mot oss Svenskar kan göra riktigt bra filmer i de flesta genrer.

Regi: Bo Mikkelsen

Betyg: 7/10

Annonser

Film vs. bok: The girl with all the gifts (2016 Storbr)

the-girl-with-all-the-gifts-movie-posterDetta var filmen som fick mig att totalt tappa hoppet när det rör SF:s förhatliga filmmonopol. Filmen kom aldrig till den s.k landsorten utan visades bara på några dukar i de större städerna. Jag rasade men nu är den i alla fall sedd på annat vis och med gott samvete ska tilläggas. Direkt efter jag sett filmen greppade jag M.R. Careys bok som filmen är baserad på.

Världen som vi känner har gått under då mänskligheten drabbats av ett virus som förvandlat större delen av befolkningen till blodtörstiga zombies. På en militärbas bedriver man forskning på en grupp barn som kan vara nyckeln till ett vaccin mot smittan. När basen attackeras lyckas en handfull människor fly. I gruppen ingår ett av de speciella barnen, Melanie och det är nödvändigt att transportera henne till en annan av civilisationens få kvarvarande utposter för att kunna fortsätta forskningen.

Det hade varit trevligt att fått se filmen på bio för detta var en riktigt bra rulle. Det är en film som vågar utmana sina tittare åtminstone lite, vilket märks bland en del kommentarer på IMBD. Många verkar rasa över slutet som jag däremot gillade. Vidare har man en helt hög bra skådisar, tom ungen Melanie är bra. Filmens tempo är bra och jag upplevde inga döda punkter eller transportsträckor i storyn. Kort och The girl with all the gifts är en film som borde fått en chans att ses av fler.

Filmen följer boken ganska väl, de ändringar man gjort beror nog mer på budget än annat. Resultatet av att läsa boken blir att man får mer kött på benen. Frågor som: Vad är en människa fördjupas och vi får en större inblick i vad smittan egentligen är. Boken växlar berättarperspektiv mellan huvudpersonerna vilket ger en mer nyanserad bild av händelserna. Den unge soldaten Gallagher tecknar med sina tankar upp en ganska så deprimerande bild av livet efter katastrofen och bara en så simpel sak som popmusik har han helt missat då de bara spelade klassiska stycken på militärbasen. Vetenskapskvinnan Caldwell är helt besatt av lösa smittans gåta, lärarinnan Justineau är inställd på att skydda flickan Melanie från både yttre och inre hot och bokens huvudperson försöker förstå vad hon är. En detalj man ändrat från bok till film är att Melanie är vit i boken medans Justinaeu är färgad, i filmen är det tvärtom. Varför vet jag inte men skådisarna är som sagt mycket bra.

Jag brukar följa regeln ”se filmen först” läs boken sedan och är glad att jag gjorde detta. Risken att jag tyckt att filmen varit alltför lättviktig och ytlig hade nog varit stor när man jämför dessa två medier med varandra.

Regi: Colm McCarthy

Betyg: (film) 8/10

 

Train to Busan (2016 Sydkorea)

train-to-busan_poster_goldposter_com_1-jpg0o_0l_800w_80qSkräckfilmsveckan startar med flaggan (nästan) i topp tack vare en mycket bra film från Sydkorea. Seok-woo har separerat och har delad vårdnad om sin dotter. Då hans arbete tar mycket tid i anspråk hinner han inte riktigt med att ge sitt barn den uppmärksamhet hon borde få. När dottern till sin födelsedag vill åka och hälsa på sin mamma i staden Busan känner pappan att han för en gångs skull banne mig ska ställa upp för sin dotter och bokar tågplatser åt sig själv och dottern. Det blir en besvärlig tågresa då en zombieepidemi samtidigt bryter ut och tåget är verkligen ingen fristad.

Här var det fart och fläkt varvat med en hel del nagelbitarscener. I stort sett hela filmen utspelar sig på tåget som ganska snabbt in i filmen hyser både vanliga och smittade resenärer där de förstnämnda är en stadigt krympande skara. Filmens zombies är av den snabba sorten och blir man biten sker förvandlingen snabbt. Regissören Sang-ho Yeon har skapat en hel del häftiga scener där b.la en blinkning till korridorfighten i Old boy finns med. Action varvas med spännande scener och Sang-ho Yeon nyttjar tågmiljön bra. Trots en speltid på nära två timmar har inte filmen några döda punkter och tacksamt nog slipper vi den sydkoreanska ovanan att smyga in ”dratta på ändan” scener i filmen. Min enda invändning är väl det något melodramatiska slutet men det är en petitess.

Vad Fiffi och Sofia skriver om kan ni läsa om här och här.

Regi: Sang-ho Yeon

Betyg: 8/10

REC 4: Apocalypse (2014 Spanien)

rec-4Journalisten Ángela som var med i del ett och två av den här spanska zombiefilmserien är på nytt huvudperson efter avstickaren till den blodiga bröllopet i REC 3. Ángela transporteras av militärer till ett skepp som ligger ute till havs. Vetenskapsmän ska undersöka henne och några andra personer för att finna ett botemedel mot smittan. Tanken är att man på ett skepp fullproppat med soldater ska vara säker och inget ska kunna gå fel. Naturligtvis gör det åt fanders och snart är skeppet fullt av blodtörstiga zombies.

Efter förra filmen som var ett i mina ögon ett riktigt magplask är REC 4 ett rejält lyft. Storyn är inte speciellt avancerad utan följer mallarna ganska väl. Vad zombieepidemin beror på är lite av ett mysterium. I första filmen fick man en något diffus förklaring, den andra filmen vandrade in på religiösa områden för att förklara smittan och här får vi nu den slutgiltiga (?) förklaringen vilket gör att inget hänger samman. Jag vill dock lägga in en brasklapp då jag sett filmerna med några års mellanrum och en och annan förklaring kan ha glömts bort. Nu är iofs detta ingen stor fråga, för mig räcker det med blodtörstiga zombies i kombination med någorlunda kompetens i konsten att göra film för att jag ska bli relativt nöjd.

REC 4 har ett högt tempo och är lite spännande, skådisarna gör de det ska och en film som bjuder på zombieapor samt kreativ matlagning kan inte vara helt fel.

Regi: Jaume Balagueró

Betyg: 5/10

Wyrmwood (2014 Australien)

wyrmwoodEtt meteorfall gör att majoriteten av mänskligheten förvandlas till zombies. Vår huvudperson Barry ger sig ut på vägarna för att jaga rätt på sin syster som kidnappats av onda militärer. Barry stöter snabbt på problem då allt bränsle verkar ha tappat kraften i samband med meteorfallet. Driftig som han är kommer han på att man kan köra bilar på zombiernas utandningsluft så han bygger en zombiebil och tar upp jakten på sin syster. Jag tror det får räcka så.

Regi: Kiah Roache-Turner

Betyg: 3/10

The Dead 2: India (2013 Storbr)

the-dead-2-india-movie-posterFör en tid sedan såg jag zombiefilmen The Dead som var en positiv överraskning. Filmen måste ha gått relativt bra då man gjort en uppföljare. The Dead 2 tar vid ungefär där den förra slutade och har ett liknande upplägg. Ett skepp från Afrika anländer i en indisk hamn. En av besättningsmännen är sjuk och vi får reda på att han blivit biten av en galen man innan avfärden. Vi som kan våra zombiefilmer vet hur det går och snart myllrar både landsbygd och städer av blodtörstiga döingar. Filmens huvudperson är vindkraftsingenjören Nicholas. När smittan sprider sig försöker han ta sig till sin indiska flickvän Ishani  som sitter instängd i ett hus tillsammans med sin far och döende mor.

Man har lyckats väl med att behålla den otrevliga stämningen från förra filmen och även i denna film är den största problematiken transporter och gömställen (om man nu bortser från att ortsbefolkningen vill sätta tänderna i en). Zombisarna är i Romeros tappning och rör sig sakta men säkert mot sina middagsmål. Problematiken är alltså inte att man inte kan springa från de döda utan att de kryllar av dem på både landsbygd och i städer. I sina stunder är filmen spännande och det finns en och annan nagelbitarscen men…….

För det första har jag redan sett The Dead och uppföljaren tillför inget nytt så nyhetens behag över en något annorlunda miljö har falnat. Jag vill dock skjuta in att både foto och miljö fortfarande är riktigt snyggt. Jag skulle kunna köpa denna invändning om det inte vore så att Nicholas sidekick tyvärr är en unge något jag absolut inte uppskattar. Än värre är kvaliteten på vissa av de indiska skådespelarna. Begreppet hellre än bra är en alldeles för snäll beskrivning av deras prestationer som är mer skrämmande än horder av zombies. Tar man hänsyn till dessa invändningar visar det sig att The Dead 2 är bra när vår huvudperson Nicholas är ensam i sällskap med zombies i rutan och det är tyvärr inte många minuter av filmens speltid.

Regi; Howard J. Ford, Jonathan Ford

Betyg: 4/10

The Demented (2013 USA)

The%20Demented%20(2013)Ibland (kanske lite för ofta) är det skönt att se något helt hjärnbefriande. I The Demented drar dramats huvudpersoner ut på landet och som brukligt är består sällskapet av hormonstinna ungdomar som tänker på två saker: Droger och sex. Tråkigt nog avbryts festligheterna innan de ens hunnit starta då man nås av nyheter om att USA utsatts för en terrorattack. En missil störtar i grannskapet och det är slut på friden. Missilen innehåller något kemiskt eller biologiskt stridsmedel som gör folk skogstokiga och ger de smittade en lust på människokött. Huset anfalls av en grupp adrenalinstinna galningar och ungdomarna måste fly.

Här har vi med samma otrevliga typer som i Danny Boyles 24 days later dvs kvicka ”zombies. Filmen håller högt tempo, skådisarna är helt ok och det är i sina stunder tom lite småspännande. Berättelsen växlar fint mellan rena actionscener och smygspänning. Som vanligt är det fullt med logiska luckor men det funkar för mindre nogräknade tittare som jag. Men jag får nog lov att erkänna min förundran över hur man i filmen kan kuta ifrån dessa snabba mördare med ett skadat ben. Jag blir också lite konfunderad över hur resonemanget i sällskapet går när man väljer att åka in i tättbebyggt område men det är nog petitesser i sammanhanget om man som konsument aktivt väljer att se en film av det här slaget. Om man är sugen på fart och fläkt varvat med lite spänning samt blod och slafs duger The Demented. Man hade bara kunnat filat lite på slutet – det kändes minst sagt skitnödigt då man jobbat för hårt för att lägga in en tvist i berättelsen.

Regi: Christopher Roosevelt

Betyg: 5/10

World war Z (USA 2013)

World_War_Z_Poster_3_24_13Om Spring breakers gjorde sitt bästa för att utmana sina tittare så gör World war Z (WWZ) allt i sin makt för att göra det motsatta. Å andra sidan, vem vill ta några risker när man pumpat in 190 miljoner $ i ett projekt? Jag var ganska förväntansfull på den här filmen efter att ha läst Brooks bok med samma namn. Samtidigt förstod jag att boken var svår att omsätta till film då den ständigt växlar fokus mellan olika platser och personer och består av intervjuer av människors upplevelser i kriget mot de odöda. Jag hade dock mina förhoppningar om att filmen ändå skulle leverera på något vis. Mina förhoppningar hade nog varit mer modesta om jag läst intervjun med filmens regissör Marc Forster. Han hävdar att Brad Pitt som spelar huvudrollen samt är medproducent ville göra en film som hans barn kunde se. Om de intentionerna läggs till den hiskliga budgeten så torde man förstå att filmen skulle bli lika välputsad, ängslig och oförarglig som de reklamfilmer som rör toapapper eller dambindor.

Handlingen kan kort sammanfattas med att Gerry Lane som tidigare arbetat inom FN åter kallas in i tjänst när världen drabbas av ett globalt utbrott av en smitta som förvandlar folk till zombies. I WWZ rör det sig inte om Romeros saktfärdiga döingar utan mer om Boyles gepardliknande zombies. Motvilligt lämnar Gerry sin familj och ger sig ut på en resa världen runt för att hitta ett botemedel.

Två saker har filmen gemensamt med boken: Namnet samt att den ger ett globalt perspektiv på zombiesmittan. Boken var en någorlunda stor framgång så jag misstänker att filmbolaget ville köpa rättigheterna till namnet för att lättare kunna marknadsföra sin film. Då filmen av olika anledningar blev otroligt dyr gällde det anpassa den till en så stor publik som möjligt. Därmed har man kastat Brooks historia överbord och satsat på en zombiefilm där knappt något blod förkommer samt tryckt in en familj i handlingen så att alla biobesökare, män, kvinnor och barn får en karaktär att känna igen sig i. Den ökända PlanB som förkommer i Brooks bok lyser begripligt med sin frånvaro och istället blir det en ganska beige tillställning som slutar i ett enda jaha.

Nu är WWZ inte någon dålig film den är bara ointressant. Jag hade inte tråkigt, det händer något hela tiden och en del scener var tom riktigt maffiga men jag saknar det där extra som gör att en film känns unik. WWZ känns för tillrättalagd. Nu är inte detta iofs något fel men om det rör sig om filmer från Disney eller Bruckheimer är det något jag förväntar mig. Jag förväntar mig något helt annat när det handlar om zombies och civilisationens undergång.  Regissören Forster (Quantum of solace) övertygar än en gång att han inte är en actionregissör då många av filmens scener var röriga och jag hade lite svårt att hänga med i farten. Jag undrar faktiskt lite över varför Pitt som är medproducent av filmen godkände Forster som regissör då han tidigare tydligt visat sin inkompetens i actionsammanhang.

Domen över WWZ blir: Den duger för en studs förströelse och är bortglömd av mig om en månad.

Regi: Marc Forster

Betyg: 5/10

Andra som sett filmen är:

Henke

Sofia

Jojjenito

Fiffi

Jessica

REC 3: Genesis (2012 Spanien)

Det börjar bra. Ett bröllop ska äga rum mellan Clara och Koldo. Via mobil, video och digitalakameror presenteras sällskapet. Det är som det ska vara när man har med REC franchaisen att göra – handkameror. Bröllopet skildras via skakiga bilder och jag kommer i stämning direkt för den annalkande katastrofen. Och den kommer, som ett brev på posten. Mitt under bröllopsfesten hör gästerna polissirener och snart invaderas festlokalen av de välbekanta zombisarna.Gästerna flyr i panik och här ändras filmen från handkamereperspektivet till ”vanlig” film.

Någonstans gick det fruktansvärt fel i produktionen av den här filmen. REC är en mycket bra skräckfilm. Del två i serien var knappt ok då filmen tappade mycket iom att man blandade in religion i plotten något som inte riktigt passade in i konceptet. I REC 3 bestämmer man sig för satsa på humor och filmen faller som ett korthus. En skräckkomedi kräver en viss fingertoppskänsla något som REC 3 regissör inte har.  Huvudpersonerna är lika korkade som nackade höns och det kryllar av ologiskheter i berättelsen, jag kan svälja en del men långt från allt. Jag blir irriterad när jag ser filmen dels på det slarviga manuset, dels på de trista skämten och framförallt på de korkade karaktärerna. När filmens hjälte går på zombiejakt iklädd riddarrustning hissar även en luttrad skräckfantast som jag vitt flagg och då hjälper inte ens att Leticia Dolera som spelar Clara är vacker som en dag. Jag ska göra mitt bästa för att undvika den fjärde delen (ett löfte som troligtvis bryts i samma sekund som filmen släpps)  i denna zombieserie som hade mått bäst av att slutat redan efter REC. Varför filmen kallas för Genesis är en gåta för händelserna sker efter de två första filmerna, någon prequel är inte frågan om men bruket av ordet genesis ger kanske en hint om filmmakarnas brist på koll. Troligtvis tyckte de att det var ett läckert ord att klistra till på produktionen.

Regi: Paco Plaza

Betyg: 2/10

The Dead (2010 Storbr)

Jag ser film efter film i skräckgenren ofta är den ena filmen värre än den andra. Samtidigt så vet jag att det finns okända guldkorn som gömmer sig bland skiten. The Dead är ett sådant guldkorn. Det är långtifrån en perfekt film men när jag såg filmen fick jag den där härliga känslan av obehag samtidigt som jag insåg att jag var osäker på hur handlingen skulle utveckla sig. De två faktorerna räcker långt för att jag ska känna mig nöjd när jag ser en skräckfilm.

I västra Afrika har det brutit ut en zombieepidemi. I panik flyr en grupp människor med ett flygplan i sista stund. Planet störtar och den ende överlevande får nu kämpa sig genom landsbygden mot civilisationen. Något som inte är speciellt enkelt då savannen kryllar av zombies.

Det var ett tag sedan jag såg en bra zombiefilm men The Dead var en positiv överraskning. Filmen vinner mycket på de nya miljöerna (filmen är inspelad i Ghana och Burkina faso) som gör att storyn känns lite fräschare. Man kan vid en första tanke tycka att det är lugnt att befinna sig på savannen i en bil med vapen när apocalypsen slår till .  Men med brist på mat, sömn, vatten och bensin samt total avsaknad av skydd och gömställen ter sig livet på savannen inte lika lätt vare sig den är fullproppad med zombies eller inte.

På senare tid har de ”snabba” zombisarna varit gällande i genren men i The Dead rör det sig om Romeros saktfärdiga döingar. De släpar sig fram över slätten men fanskapen är enträgna och ger sig inte i första taget. Trots de slöa zombierna finns det ett antal nagelbitarscener i The Dead som gör att jag sitter och ojar mig soffan. Filmen präglas av en hopplöshet och brutalitet, i The Dead finns det inget att skratta åt, inga kvicka repliker bara död, sorg och elände. Detta gjorde att jag tog berättelsen mer på allvar och stundom nästan blev lite filosofisk i tankar om människan och dess natur. En högst rekommendablel zombierulle av bröderna John och Howard Ford.

Regi: John & Howard Ford

Betyg: 7/10

Världskrig Z : Max Brooks

Berättelsen startar några år efter kriget mot de odöda. Författaren åker på uppdrag av F.N jorden runt och intervjuar personer om deras upplevelser under kriget. Historien tar oss kors och tvärs över hela jordklotet, från Antarktis till USA via Tibet och Kina där smittan startade. En pojke blev biten av något när han badade snart insjuknar han och på den vägen går det. Pga av stora flyktingströmmar sprider sig smittan och med hundratals miljoner zombies verkar mänskligheten vara ett minne blott. Räddningen blir en moraliskt tvivelaktig plan som föds i Sydafrika.

Worldwar Z blev en stor succe i USA och film är på väg med Pitt i en av rollerna. Boken är en intelligent och logisk skildring av sceniariot om jorden skulle översvämmas av zombies. Vanliga vapen biter inte på zombies t.ex hjälper det inte med splitterbomber och andra avancerade vapen, en stridsvagn är chanslös när den översvämmas av tusentals odöda något som författaren skildrar i slaget om Yonkers. Ett annat stort problem är självmordsfrekvensen som skjuter i höjden då många överlevande tappar livsgnistan. En viktig fråga är vilka färdigheter som anses vara nödvändiga i ett samhälle efter och under katastrofen. Vem har t.ex användning för direktörer och liknande arbeten? Även ekologiska och ekonomiska händelser behandlas i boken. Brooks går in på djupet i flera av frågeställningarna men för den skull blir inte boken torr och trist och trots att vi läsare sitter med facit i hand blir det inte ospännande. Det är många episoder som är gastkramande t.ex när man försöker spränga en bergsväg innan den översvämmas av horder av zombies eller hur folk lyckas överleva på den frusna tundran.

Finns något att invända mot skulle det vara att boken ger ett något fragmentariskt intryck tack vare de många berättelserna men jag har svårt att se hur Brooks skulle göra då han vill ge ett globalt perspektiv på sin berättelse. Då det är så många olika sidor av katastrofen som redovisas är det givet att en del är aningens mindre engagerade att läsa om än andra men helhetsintrycket är på det hela hisnande. Med sina många berättelser och sceniarior ger boken ett flertal uppslag till romaner eller noveller inom genren. Jag skulle inte bli förvånad om det kom någon sorts uppföljare. Klart läsvärd om man gillar zombies.

Night of the creeps (1986)

Om man händelsevis skulle känna ett otroligt sug efter åttiotalet med tjejer i flufffrisyrer, killar i hockeyfrillor och kläder olika pastellfärger torde filmen Night of the creeps vara den rätta medicinen. Trots att filmen är gjord under åttiotalet känns den som en pastisch på detta decennium.

Filmen kan nog bäst beskrivas som en splatterskräck science fiction komedi men den är inte speciellt spännande eller rolig. Det som är roligast med filmen är den just den överdrivna åttiotalskänslan. Konstigt nog klarar sig filmen ganska långt på den känslan för jag blir åtminstone underhållen och en film som innehåller både en zombiehund samt en zombiekatt kan inte vara helt under isen.

Vad filmen handlar om? Utomjordiska sniglar invaderar jorden genom att äta upp sina offers hjärnor.

Regi: Fred Dekker

Betyf: 5/10

Zombi 2 eller Zombie flesh eaters ( 1979 Italien )

Ser man en bra film så måste kanske karman jämna ut sig på något sätt. Jag får skylla mig själv då jag sätter mig ned och tittar på italiensk sörja från sjuttiotalet med namnet Zombie flesh eaters. Jag borde begripa bättre.  Men nu är det gjort och när eftertexterna rullar sitter jag med en och annan fråga.

Är det verkligen bekvämt och praktiskt att dyka toppless med stringbikini?

Hur kan man bli infångad av zombies som skulle bli omsprungna av en sköldpadda med benbrott?

Var det mimare som dolde sig bakom de usla zombiemaskerna för ingen normalt funtad person skulle kunna gå så oändligt sakta utan att få psykbryt.

Så fort en kvinna ser en zombie stelnar hon till och skriker och skriker och skriker….. Varför promenerar de inte sin väg?

Hur kan filmen få 6.7 på imbd?  Är det något jag inte förstått?

Regi: Lucio Fulci

Betyg: 1/10

The Devils Playground ( 2010 Storbr )

Ett skrupelfritt läkemedelsföretag testar en ny medicin på 30 000 personer. Efter ett tag visar sig vissa symtom , testpersonerna blir galna och anfaller alla i sin närhet och för smittan vidare. Det tar inte lång tid innan samhället har kollapsat. Vi får följa en handfull människor som försöker fly från London.

Filmen är mycket lik 28 days after både i historia och utforming fast man slipper den jobbiga klippningen som gjorde 28 days till en besvärlig upplevelse. I övrigt är det inga större överraskningar eller besvikelser i The Devils Playground. Det är riktigt spännande att följa huvudpersonernas försök att fly från ett London där totalt kaos råder och jag sitter faktiskt och greppar armstöden av och till. När de sedan är halvt om halvt i säkerhet och det, för den här sorters filmer, obligatoriska tjafset inom gruppen börjar förlorar jag intresset. Spänningen upphör och filmen blir bara en enda lång transportsträcka till slutet. Det hade nog varit att föredra om man vågat köra full fart från början till slut och fått till en riktig zombie-action rökare.

Regi Marc McQueen

Betyg: 4/10