Our idiot brother (2011 USA)

Det är väl att ta i att kalla Ned Rochlin för idiot däremot är han så aningslös och godtrogen att man storknar. I Neds värld säger man rakt ut hur saker och ting förhåller sig och man tar folk på orden. När Ned släpps ut från en kortare fängelsevistelse efter att ha sålt marijuana till en uniformerad polis har han inget hem då hans flickvän dumpat honom. Neds tre systrar kommer motvilligt överrens om att låta honom bo växelvis hos dem tills situationen med boendet ordnat sig. Att släppa in Ned i liv fyllda av otrohet, konfliker och hemligheter utvecklas till en social katastrof.

Jag har haft tur den senaste tiden när det handlar om komedier (eller också är jag på ovanligt gott humör) Our idiot brother är den tredje komedin på raken som jag uppskattar. Filmen är visserligen en bagatell men en mycket trevlig sådan. Ned är en person som det inte går att ogilla och trots att han ställer till det för sina systrar gör han de ändock en tjänst på något bakvänt sätt. Lite smetigt blir det mot slutet men det kan jag ta då trevnadskänslan är hög.

Paul Rudd spelar den aningslöse Ned och de tre skådisarna Emily Mortimer, Zooey Deschanel och Elizabeth Banks kommer lite i skymundan i rollerna som hans systrar. Lite synd för deras liv är ganska intressanta. Även Adam Scott  gör ett inhopp som en trevlig slacker och Rashida Jones spelar Zooeys sambo så det saknas inte kompetent folk i birollerna. En liten varning är dock på sin plats: Om man mot inte har ett oemotståndligt begär att se Steve Coogans röv och pungkulor är Our idiot brother kanske inte dagens bästa val men det går alltid att blunda de korta sekunderna.

Filmen kan man se här.

Regi: Jesse Peretz

Betyg: 6/10

Lite julfilmstips: Elf & Dr. Zhivago

Julen är nästan över för det här året men en och annan julfilm kan man nog trycka in om viljan finns. Will Ferrell spelar Buddy som av misstag råkar hamna i tomtens säck och följer med till Nordpolen. Buddy adopteras av tomtens nissar och växer i tomtens verkstad. Åren går och när Buddy som är godhjärtat men otroligt korkad upptäcker att han inte är är en riktig nisse blir chocken stor. Han beger sig till N.Y.C för att söka upp sin biologiske far. För en person som växt upp hos tomten och har vistats hela livet i en skyddad verkstad kan detta medföra en viss kulturchock. Frågan är nog om det inte är Buddy som chockerar världen men sitt hyperaktiva och oskulldsfulla beteende.

En mycket trevlig och rolig film. Den stora behållning med Elf är Ferrell i rollen som Buddy, han gör ungefär samma roll som i stepbrothers, dvs en korkad vuxen man. Tycker man detta är roligt är det bara tacka och ta emot. James Caan som spelar Buddys biologiske far är en skådis man tyvärr får se för lite av. Ingen kan spela irriterad så bra som Caan och han får rikliga tillfällen att vara just irriterad i filmen. Att Elf inte klafsar runt i idel sliskigheter är också skönt något som annars hör genren till. Enda plumpen i protokollet skulle möjligtvis vara Zooey Deschanel som har en sömngångaraktig spelstil men hon sjunger åtminstone vackert.

Regi: Jon Favreau

Betyg: 8/10

Mastodontfilmer är något jag i många fall är tveksam till att titta på av den anledning att de är så otroligt trista. Bara någon nämner Lawrence av Arabien eller De tio budorden får jag tristessångest. Det finns dock några undantag och Dr Zjivago är ett. Berättelsen utspelar sig åren kring den ryska revolutionen. Den unge Yuri Zjivago blir inblandad i ett kvintettdrama mellan tre män och två kvinnor. Kvinnan som männen traktar efter är den unga sömmerskan Lara. Egentligen skulle man nog kunna skriva hur mycket som helst om filmen men det får räcka med att konstatera att filmen är otroligt vacker, har bra skådespelare ( Omar Sharif, Rod Steiger, Julie Christie och Geraldine Chaplin) och är en gripande film där jag verkligen bryr mig om karaktärerna. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av en stabil film som trots sina 190 minuter aldrig blir tråkig. Varför inte toppbetyg? Regissören är kanske lite för förtjust i ett övertydligt bildspråk, t.ex när Lara mister oskulden, vilket gör att jag får himla med ögonen ett par gånger. Vill också tillägga att filmusiken av Maurice Jarre är inget annat än fantastisk.

Regi: David Lean

Betyg: 9/10

500 days of summer (2009 usa)

En kille som är nästan bestatt av tanken på den sanna kärleken blir tillsammans med en tjej som inte tror på den. Filmen skildrar deras förhållande under 500 dagar.

Handlingen kan sammanfattas på baksidan av en post-it lapp men det behöver inte betyda att filmen är dålig. Detta är en alldeles fantastisk bitterljuv bagatell som lyfter till oanade höjder tack vare charmiga skådisar, fantastisk musik och ett mycket kreativt berättade (animationer, musikalinslag m.m) av parets kärlekshistoria. Se den!

Regi: Marc Webb

Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Zooey Deschanel

Betyg: 10/10