Fiffi har ett trevligt inlägg som rör filmer som påverkat ens liv. Vi diskuterade om man kommer ihåg sina biobesök eller inte. En del kommer ihåg varenda film man sett på bio andra har ett dunkelt minne av att man kanske möjligtvis har sett filmen på stor duk. Jag minns många biobesök men långt från alla. Det var som en liten minfest att gå på bio men nuförtiden med storbilds-tv, bluray och filmkanaler till högt och lågt har film blivit lite av en förbrukningsvara tyvärr. Däremot kan man alltid minnas roliga, otrevliga, romatiska och kanske t.om helt fantastiska biobesök. Det vore roligt om läsarna kunde dela med sig av något biobesök som varit något alldeles extra eller kanske bara en rolig episod. Vill man vara anonym går det bra, det är berättelserna som är huvudsaken.
Någon gång i början av 80-talet var jag och några kompisar och såg Halloween 2. Raden framför oss satt ett par tjejer som verkligen levde sig in i filmen: De skrek, blundade och satt och flämtade närMichael Myers jagar Laurie Strode på sjukhuset. De var kort och gott helt absoberade av filmen. Då böjer sig en av mina kompisar fram, greppar tjejerna på varsin axel, skakar om dom och tokvrålar. Ja jävlar vad de skrek trodde ett kort ögonblick att de skulle svimma. Att han inte åkte på en örfil får nog räknas som ett mindre mirakel. När filmen var slut smet tjerna iväg utan ett ord och frågan är väl om de gick på mer skräckfilmer efter den totalupplevelsen.
Ser fram mot flera berättelser 🙂
FILMITCH 
Det var 1989 och jag var i Israel och skulle se Tango & Cash.
Filmen började och många män med mustasch satt och viftade med röda tygflaggor i salongen, men dom var tysta. Efter ungefär halva filmen stängs den av och det sägs nånting i högtalarna som jag inte förstår. Männen reser på sig och går ut. Brinner det? Har filmen gått sönder? Vad är det som händer, för tusan också, Sly som är så fin i runda glasögon, jag vill se MER!
Jag och min kompis går efter männen ut genom nödutgången, ut på ett tak och där i den varma kvällsolen upptäcker jag vad det är som har hänt: det är rökpaus i halvtid!
Männen bolmar och mellan rökpustarna hör jag ordet ”Stallone”. Det diskuteras ivrigt men jag förstår ingenting, ingenting mer än att dom är hans trogna fans, liksom jag och att jag och min resekamrat är dom enda av kvinnligt kön på hela biografen. OCH dom enda som inte röker. 🙂
Kommer ihåg att min mor uppskattade att gå på bio i London på 60-talet för man fick röka i salongen. vilka filmer hon såg, det kommer hon inte ihåg.
Minns så väl när jag och mina vänner var på premiären av The Phantom Menace på filmstaden i Stockholm. Vi laddade på stort och köpte biljetter till två visningar direkt. Efter den första titten så gick vi ur biosalongen, var vid två unga tjejer gick bredvid oss och suckade djupt och bedrövat. Varvid den ena tjejen sa: -Den filmen var inte bra. Neeee stämde den andra in. Varvid första tjejen säger: -Den var ju sååå overklig, va ju liksom inte på riktigt. Har nog inte skrattat så gott åt nått sedan dess 😀
Marcus: har hört berättelsen förut men hör den gärna igen 🙂
Tommy: Undrar vad tjejerna trodde att de gick på för sorts film? Om man kollar in affischen råder det nog ingen större tvekan om att det rör sig om aningen överdrivna händelser.
Tommy: Jag är mer nyfiken på att höra vad du tyckte om att se Phantom Menace två gånger samma kväll. Jag hade nof görsökt kränga biljetterna till den andra visningen haha
Känns så sjukt avlägset det där men å andra sidan minns man ju hur det luktade i hår och kläder efter en helkväll på krogen när det röktes överallt. Fördelen DÅ var ju att man inte kände fislukterna vid bardisken 😉
När jag var på Natural Born Killers när det begav sig så reste sig en man upp 20 minuter in i filmen. Tydligen hade han fått nog eftersom han vrålade: ”FY FAN VILKEN DYNGA!”, varefter han med bestämnda steg klev mot utgången. I dörrhålet stannade han till och skrek nästan med förtvivlan i rösten. ”- OCH NI ERA JÄVLAR! NI SITTER BARA KVAR OCH GLOR NI!” Sedan försökte han smälla igen dörren efter sig vilket väl gick sådär med tanke på att dörrar på biografer är gjorda för att stängas tyst. Det enda som hördes var ett svagt ”PFFFT” och sedan några sekunders tystnad innan hela salongen brast ut i ett kollektivt gapflabb.
Har kollat upp problemet med att lämna kommentarer. Ligger tydligen hos WordPress så det är bara att vänta och se.
ok.
Haha!! Kan se det framför mig. VIlket antiklimax!
Om man ska räkna bort de filmer som bara har varit så rent fantastiskt bra att man bara velat gå runt hörnet och ställa sig i kön till nästa föreställning måste jag här säga matinéföreställning av Lejonkungen. Svenskt tal och bredvid mig en synnerligen ambitiös mor som skulle förklara för sitt barn vad alla de konstiga djuren var för några. Hörde väldigt lite av filmen och eftersom jag just då pluggade biologi fick jag heller inte ut så mycket av hennes utläggningar om surikater.
Biologi det förklarar de latinska namnen på monstren över hos Fiffi, jag fick intrycket att de kom med en naturlig lätthet. I övrigt är det fruktansvärt med snälla föräldrar som förväxlar biosalongen med vardagsrummet i hemmet.
Ja, livet (för oss andra alltså) skulle vara så mycket bättre om inte föräldrar skulle vara så förbaskat pedagogiska hela tiden 😀
Kanske mer avdelningen ”biobesök man minns för att de aldrig blev av”:
Jag och kompisen skulle se premiären på Cujo (av alla filmer!), hade köpt biljetter och tillhörande godsaker. Problemet var bara att de stora filmrullarna skulle fraktas per tåg från kungliga huvustaden 16 mil bort …men något tåg kom aldrig och vår premiärkväll blev snöpligt inställd…
Stort antiklimax.
(Vi fick återkomma kvällen efter och använda våra surt förvärvade biljetter då istället)
Bara att du såg ”Halloween II” på bio ger en guldstjärna i kanten, härligt minne också! Jag undrar om jag har något särskilt biominne, uppenbarligen inget särskilt eftersom jag måste tänka efter. Eller jo förresten, när jag var med två kompisar på ”Monopol”. Vi trodde vi var ensamma i biosalongen men det visade sig att ytterligare tre personer satt högre upp och att vi dessutom kände dom. Vi var nämligen alla aktiva inom teatern, vilket väl säger en del om både oss och filmen… och så minns jag David Lynchs ”The Straight Story”. Precis innan filmen började hörde jag hur en på raden ovanför viskade åt en annan att huvudrollsinnehavaren Richard Farnsworth tagit livet av sig när han fick veta att han hade cancer. Det förtog tyvärr en aning av Alvins karaktär vid den visningen…
Förhandsvisning av Soderberghs Solaris: Efter ungefär halva filmen börjar filmen hoppa och ha sig och man ser de där hålen i kanten på rullen. Trodde först det var ett konstnärligt grepp. Några sekunder senare stannade rullen och ett brännmärke blev större, filmen gick av. Efter 20 minuter var filmen ihoptejpad och visningen fortsatte.
Hanekes Pianisten: Jag satt bredvid ett pensionärspar. Mannen hade läst de goda recensionerna och föreslagit frun att se filmen. Under de första 30 min hördes fruns kommentarer med jämna mellanrum; ”Men vad är det här?!”, ”Vad har du släpat med mig på?!”, etc. Mannen svarade ”Den fick så bra recensioner…”. Med en halvtimme kvar så gick de.
Lost Highway på Cinemateket: Jag satt två platser från gamle filmkritikern Torsten Jungstedt. Under stora delar av filmen satt han och ojade sig. Jag förstod aldrig riktigt om det var för att han gillade eller inte gillade filmen. Med ca fem minuter lät han höra: ”Åh jisses, oj oj” och lämnade biografen.
Solaris på Cinemateket: Jag somnade.
Stalker på Cinemateket: Jag somnade.
Kortfilmsfestival i Uppsala: En snubbe sitter på raden framför och käkar en kebabtallrik med pommes frites.
Pulp Fiction: En kompis som var med svimmade under sprutscenen, när Travolta ska hugga en spruta med adrenalin i Thurmans hjärta. Under scenen sjönk han plötsligt ihop i sin biofåtölj avsvimmad.
Apropå Pinaisten. Detta att folk ofta går på bio utan att ha ordentlig koll på vad det är de ska se. Var en gång på en visning av Rosa Pantern, den första med David Nivén. Hela salongen var fullpackad med barnfamiljer som ivrigt väntade på tecknat. En halvtimme in i filmen var det kaos i salongen. Barn sprang upp och ner i trapporna och föräldrar satt och muttrade om pengarna tillbaka. Det var en av de enda tre gånger jag lämnat en biograf innan filmen slutat. Minns att personalen såg väldigt trött ut.
Ojdå. Glömde logga in när jag skrev ovanstående kommentar. Anonym= marcus. :S
Steffo: finns inget som stör så mycket som att vilja gå på en speciell film och sedan av olika anledningar blir det inte av 😦
BRC: Har faktiskt sett halloween II två ggr på bio. Andra ggn för det någon som uppenbarligen var full och satt och gastade i salongen. Om han blev utslängd? Icke!
Jojjenito: Torsten Jungstedt wow det är stort. jag minns när han recenserade film tillsammans med Nils Petter. Där var han mycket underhållande. somnar på bio gör jag titt som tätt. Scream 4 satt jag och nickade till mellan knivmorden.
Japp, det var stort! Jungstedt var kung. ”Åh jisses”. 😉
Det verkar som om det har skrivits kommentarer som av nån anledning inte syns. Fick nämligen mail om att gjorts men sen syntes inget på bloggen. Klistrar in det som skrevs (syntes inte vem som skrev, kanske det som blev fel):
”Apropå Pinaisten. Detta att folk ofta går på bio utan att ha ordentlig koll på vad det är de ska se. Var en gång på en visning av Rosa Pantern, den första med David Nivén. Hela salongen var fullpackad med barnfamiljer som ivrigt väntade på tecknat. En halvtimme in i filmen var det kaos i salongen. Barn sprang upp och ner i trapporna och föräldrar satt och muttrade om pengarna tillbaka. Det var en av de enda tre gånger jag lämnat en biograf innan filmen slutat. Minns att personalen såg väldigt trött ut.”
Haha, ja, Rosa Pantern, tecknad barnfilm? Det är väl tecknad lite i början eller hur.
WordPress har krånglat senaste dagarna speciellt etiketter och kommentarer. Rosa Pantern historien har jag faktiskt hört om tidigare och jag kan tro att det misstaget skett mer än en gång.
Marcus berättade om när det blev fel trailerrulle och de körde reklam för någon skräckfilm under en mantine´det blev upprorsstämmning i salongen. Fullt med skrikande föräldrar och gråtande barn.
Ja det verkar krångla lite hit och dit på sistone. Jag finner mig plötsligt utloggad ibland men nu verkar allt funka igen.
Vad som däremot inte var ett misstag vad gäller trailers/reklam var när de körde någon sådan här Ja-till-livet-promo till Muriels Wedding. Synnerligen osmakligt…
Sofia: Detta lär intressant vill gärna ha lite mer detaljer 🙂 Ang reklam så höll jag på att storkna vid Jack & jones reklamen. Troligtvis hade de gjort den överdriven med tanke om att den skulle sticka ut men jag gissar att anmälningarna till RO (?) rasade in.
Mars Attacks i Göteborg, förmiddags visning. Jag sitter mitt i salongen och är tydligen den enda som valt att gå så tidigt. Efter att filmen pågått i en kvart kommer en man in och sätter sig på yttersta kanten 3 rader framför mig. Efter ytterligare fem minuter vänder sig mannen om och ropar på bred göteborska till mig. ” Döh, jå setter la ente i väägen, eller?”
Saknar att bo i Göteborg ibland.
Hahahahah
Pingback: A life in movies