Till en början var valet givet: Klart att jag skulle se Bergmans tv-serie med samma namn som temat. Redan efter en kvart insåg jag att orken att skåda Liv Ullmans ”jag-har-sålt-smöret-och-tappat-pengarna ansiktsuttryck” i över fem timmar inte fanns. Detta skilsmässodrama får sparas till en annan dag. Istället blir det två scener ur filmer som även de skildrar äktenskap i upplösning. Filmerna är War of the roses samt American beauty. Om ni inte har sett filmerna är det inte tillbörligt att läsa vidare pga hög spoilerfrekvens. Läs istället vad andra filmspanare har att säga om äktenskap på film:
Rörliga bilder och tryckta ord
Båda scenerna är intressanta då de för mig innebar att mina sympatier för rollfigurerna växlade. I War of the roses från Barbara Rose till hennes självgode man. I American beauty från Lester till dennes asjobbiga fru. Det var ett par detaljer i slutscenerna som gav denna effekt.
Danny DeVitos svarta komedi War of the Roses handlar om paret Rose våldsamma skilsmässa. Frun har tröttnat (av förståeliga skäl) på sin man och vill skiljas. Det hon vill ha i skilsmässan är huset. Mannen som inte vill skiljas vägrar släppa fastigheten på pin kiv. De forna makarna vägrar båda att flytta från huset och vad som började som en infekterad skilsmässostrid eskalerar till ett krig på liv och död. I en av de sista scenerna ligger makarna döende sida vid sida efter att ha brakat igenom taket rätt ned i husets hall. I en sista kraftansträngning sträcker mannen ut sin hand mot frun i en försoningsgest men hon slår undan hans hand.
Tanken är nog att det ska vara en rolig film men den blir aldrig riktigt rolig då de två inte slåss på samma villkor. Maken är nämligen fortfarande kär i sin fru och hamnar därmed i underläge. Hon har däremot bara hat och avsky till övers för sin man. Istället för att bli en ganska rolig film om två tokar som slåss om materiella ting blir det en tragisk historia. Genom sin sista gest i livet visar Barbara Rose sitt hat mot sin man, ett hat som är allt annat än roligt istället närapå patologiskt.
En annan film som av många kallas en dramakomedi är American beauty. Filmen handlar om Lester Burnham som upplever någon sorts 40-års kris med resultatet att han försöker uppleva sin tonårstid på nytt. Han slutar sitt jobb köper en sportbil börjar röka på och stöter på dotterns väninna. Lester är gift med Carolyn som strävar efter ett liv som ska vara perfekt ut i fingerspetsarna och man kan förstå att kollisionen mellan de två blir total. Länge såg jag detta som en rolig film med en del svarta stråk. Mina sympatier låg länge hos Lester. När Sofia skrev ett intressant inlägg om American beauty började jag se på filmen med andra glasögon.
När Lester mördas av sin granne reagerar Carolyn oväntat. Hennes första reaktion vid dödsfallet blir att störta in i makens garderob för att krama om hans kavajer. Märklig handling kan tyckas men genom detta insuper hon de sista molekylerna och dofterna av sin nu döde make och man inser att hon trots sitt verbala ogillande verkligen älskar sin make. Hennes reaktion är så fullkomligt ologisk och primitiv att det skär i hjärtat på mig som tittare. Hos mig fick hon många sympatipoäng här i filmens sista flämtade minuter och jag började att fundera på hur roligt det skulle vara att egentligen leva med en partner som plötsligt skiter i allt vad ansvar heter. Lesters sätt att lösa sina existentiella problem är inte speciellt konstruktiva.
Leder detta inlägg till någon slutsats? Inte alls, det är bara lite anspråkslöst svammel om ett par sevärda filmer som berör äktenskapets vedermödor. Möjligtvis kan en slutsats vara att det är bättre att tala med varandra om man har problem istället för att reagera instinktivt – då kan det gå illa………..
FILMITCH 
Jag hade en svag tanke att se om War of the Roses för detta tema men det sket sig. Fast NU blev jag vansinnigt sugen på att göra det, slutet är något utöver det vanliga. Tack för rump-sparken! 🙂
Varsågod.
Bra val på båda!
Sådana där sätta-skrattet-i-halsen-rullar….
Länge sedan jag såg båda. Dags för omtag!?! Inte omöjligt! 🙂
De är båda väl värda en omtitt
Är det kanske generellt svårt att enbart skämta om äktenskap i den här aspekten? För att det gärna blir minst lika mycket tragik som komik? Mycket bra val av filmer i vilket fall som helst och roligt att jag har kunnat tillhandahålla ett par lite nya glasögon till relationen Lester vs Carolyn. En bra scen för Annette Benning tycker jag också är när hon kämpar för att inte bryta ihop i det kala visningshuset — då fick jag sympatier för henne!
Tackar.
Just det där med sympatier kan svänga snabbt i film och verklighet. Ibland tar det tid och även ålder. Många filmer jag ser idag märker jag hur sympatierna har svängt. T.ex har jag en viss förståelse för syster Ratchet i Gökboet 😉
Vad lustigt, jag tänkte se om American Beauty i helgen men tanken att det skulle passa perfekt för det här temat slog mig aldrig. Men det är ju ett jättebra val! Älskar förresten den filmen, gjorde i alla fall, det var därför det vore dags för en omtitt…
Väl värd att se om å den håller för både en och två omtittar.
Bra snott (jag vet, inspirerad av) Sofia… 🙂
Två intressanta filmer ur de aspekterna du tar upp. Roliga eller beklämmande? Har sett båda och var besviken på båda då det begav sig (när de var helt nya). Vet inte, jag skulle kanske omvärdera dem nu, men de ligger väl inte i topp i omtittningskön direkt. Kul att du lyfte upp två filmer som det inte pratas om så mycket nu för tiden i alla fall (speciellt War of the roses, även om jag nämner den i min text också).
A.B gillade jag när den kom och gör fortfarande. WoR är jag lite ambivalent till men den är snyggt filmad så det är lite ögongodis åtminstone. Just den sistnämnda är lite bortglömd.
Som vanligt hamnar förstoringsglaset på spännande detaljer. Det där slutet på War of the Roses är verkligen grymt. Sådana filmer förväntas ju sluta med någon sorts försoning. Danny DeVito verkar inte vara någon munter figur.
Slutet skaver ordentligt i WoR. Devitos filmer har ofta mörka stråk och han verkar inte ha mycket tilltro till människans moral.