Razorback (1984 Australien)

Det blir en grisrysare även i år, nämligen den australienska ”klassikern” Razorback. En film där min fru uttryckte en viss förundran, inte om filmen, men över att jag överhuvudtaget reflekterar över att se ”sådanadär” filmer. Informationen att jag såg filmen ensam vid tv:n torde vara överflödig.

Journalisten Beth har nischat in sig på reportage om djur som behandlas illa av människor. När hon får nys om att den lilla hålan Gamulla slaktar i runda tal 800 000 kängurur per år för att använda köttet till hundmat reser hon till Australien. Beth är av naturliga skäl inte speciellt välkommen i staden och bröderna som driver hundmatsfabriken börjar smida sinistra planer. Det är inte bara människorna som är farliga ute i vildmarken, något som Beth snart ska bli varse.

Mycket mer vill jag inte berätta om filmen då berättelsen tar ett par oväntade vändningar. Redan i öppningsscenen inser jag att det inte är en ordinär skräckfilm jag ser då den mordiska grisen glufsar i sig ett barn, något som hade varit otänkbart i en amerikansk film. I ärlighetens namn ska jag erkänna att jag inte hade speciellt stora förhoppningar på den här filmen. Kombinationen B-film, 80-tal och farlig gris är föga upphetsande.

Visst är det en B-film, mördargrisen känns lite maläten, skådisarna är sisådär och jag irriterar mig en aning på hur lokalbefolkningen gestaltas, det får vara någon måtta på hur knepiga, skitiga och korkade lantisar är. Å andra sidan har vi en relativt väl berättad historia som kunde tjänat på lite mer fart och spänning. Regissören lyckas väl med att använda sig av det karga och ogästvänliga landskapet. En drömsekvens i filmen är suggestiv och obehaglig.Det finns en liten blinkning till hajen som fungerar väl. Däremot blir det ofrivillig komedi när man i panik flyr från en flock hungriga grisar. Om det varit en flock jättegrisar/vildsvin hade jag köpt konceptet men när det rör sig om griseknoen modell större blir det bara komiskt. På det hela en relativt sevärd film en försiktigt positiv överraskning. Tydligen finns det en avsevärt blodigare version av filmen där monstergrisens måltider är mer grafiskt skildrade, den versionen jag såg var den ”snälla”.

Fiffi skriver om en annan kultskräckis som har några år på nacken.

Regi:Russell Mulcahy

Betyg: 5/10