Två unga tjejer försvinner en dag efter skolan. Vittnen har sett dem på väg in i skogen men efter den observationen är de spårlöst försvunna. Polis, föräldrar och grannar genomsöker skogen och till slut hittas tjejerna. De har dock ingen minne av vad som hänt. Allt är glädje och gamman till en början men sedan börjar flickorna uppvisa ett annorlunda och oroande beteende. Victor en av föräldrarna får kontakt med Chris McNeil (från Exorcisten 1973) som övertygar honom att flickorna är besatta och man behöver fördriva demonen med en exorcism.
Exorcisten från 1973 är väl ok som film men inte så bra som många vill göra gällande. The Exorcist: Believer suger däremot rejält för att uttrycka det milt. Regissören David Gordon Green lyckades bra med sin första film om Michael Myers, de två uppföljarna är bortom usla kanske är det som så att han bara hade en bra skräckfilm att ge världen och sedan var det stopp?
Jag har svårt att sätta fingret på vad jag ogillar med dagens film. Tekniskt sett är den relativt välgjord, skådisarna är ok och den har inte sämre handling än många andra skräckisar. Mitt spontana intryck är att filmen känns onödig, den har helt enkelt ingenting att ge mig som tittare. Den kommer inte med något nytt och är full med gammal skåpmat. Jag inte har helt enkelt inte något att hämta och det finns ingenting som överraskar mig ett dyft. Även om många filmer görs efter en mall var det ett bra tag sedan jag såg en film som kändes så mekanisk och själlös i sin uppbyggnad. Från början till slut går man längs en snitslad bana där inget överraskar. Möjligtvis hade filmen kunnat lyft sig ett par hack om man inte försökt så desperat att ge blinkningar till sin föregångare med både huvudvridningar och Oldfields Tubular bells. Hade man vågat stå på egna ben tror jag resultatet blivit bättre. Kort och gott The Exorcist: Believer har inget att ge en luttrad skräckfilmstittare som mig.
Filmen floppade och det verkar som att det inte blir fler delar av den planerade trilogin. En tanke jag hoppas man håller fast vid – bättre att lägga pengarna på annat,
Även bloggkollegan Sofia har ett och annat att säga om filmen.
Regi: David Gordon Green
Betyg: 2/10
När en Brookasoffa hittas insmetad i någon brun illaluktande smörja på morgonen precis innan öppning är måttet rågat för Basil, avdelningschef på 
Jag vet inte varför men utan att ha vare sig sig läst eller sett något om filmen Cobweb hade jag fått för mig att detta skulle vara en bra skräckis. Filmen börjar i vart fall bra då åttaåringen Peter väcks mitt i natten av att någon talar till honom från andra sidan väggen. Rysligt så det räcker och blir över men än rysligare är Peters föräldrar som inte riktigt verkar vara vid sina sinnens fulla bruk. Ju mer han talar om rösten på andra sidan väggen desto märkligare agerar de. En bit in i filmen får man som tittare ställa sig frågan om det är ägaren till rösten eller föräldrarna som utgör det största hotet mot Peter.
En reporter är ute i kylan efter att ha publicerat en artikel baserad på osäkra källor. Hon slickar såren i sina föräldrars hus och tar de jobb hon kan hitta. Hon erbjuds att göra en podd om mysterier och oförklarliga händelser. Det går trögt tills hon får ett kryptiskt meddelande som rör en svart sten. När hon luskar vidare om denna sten visar det sig att det är en globalt fenomen. Vittnen träder fram och berättar om ganska så ruggiga visioner och händelser som sker i samband med stenarna. Det enda ingen vill berätta är hur de fått stenarna i sin ägo något som reportern snart blir varse om hur det går till.
Insidous serien (Hur många filmer de är uppe i nu vet jag inte riktigt. fem? sex?) har aldrig riktigt satt sig hos mig. De känns helt enkelt lita väl beigea. Hur som helst Insidious: The red door startar med att Josh och Dalton blir hypnotiserade för att glömma sina övernaturliga äventyr som höll på att ta en ände med förskräckelse då med att Josh försökte döda sin son Dalton (om jag nu minns rätt). Begripligt men lite av en osäker genväg att lösa trauman vilket visar sig när filmen hoppar 9 år framåt. Josh mår dåligt och har dålig kontakt med sin son Dalton speciellt efter att paret Lambert gått isär. När så Dalton lämnar för college börjar han plågas av syner och mardrömmar där en röd dörr verkar ha stor betydelse. Nog fasiken är andarna i farten igen.
Innan en butik hunnit öppna portarna till Black Friday utbryter det kaos bland konsumenter som är bredda att bokstavligen gå över lik för att lägga fingrarna på ett gratis våffeljärn. Staden Plymouth är i chock men efter ett år har de flesta förträngt tragedin och i väntan på den kommande Thanksgiving-helgen köps det kalkoner och en ny Black Friday står för dörren. En person verkar dock inte ha glömt förra årets händelse. Iklädd en John Carver mask börjar denne slakta folk till både höger och vänster. Det är upp till en grupp ungdomar att försöka lösa mysteriet då stadens polis verkar stå handfallen.
Efter ett uppslitande år åker systrarna Ana och Rachel till Thailand tillsammans med den sistnämndes pojkvän för att hitta tillbaka till varandra. De funkar inte speciellt bra. Ana känner sig lite utanför då Rachel tillbringar ett antal timmar var dag i hotellrummets säng tillsammans med sin kille. Därför är det kanske inte så konstigt att hon trots sin motvilja mot stora folksamlingar hänger med sin nya bekantskap Ricky och dennes hippievänner på en fullmånefest. En sådan innebär techno, sprit, kroppsmålningar, dans och droger vilket resulterar i att sällskapet vaknar upp på en båt som driver på havet, hur de hamnat där vet de inte. När en ö dyker upp är de tacksamma över att ha kommit i land. Med facit i hand borde de stannat kvar på båten.
Den senaste Blumhouse skräckisen följer mallen så slaviskt att det nästan blir skrattretande.
Eloise är själaglad då hon har kommit in på en designskola i London. Väl på plats är det inte så trevligt som hon hoppats. Då Eloise är besatt av 60-talets ”swinging London” och är en naiv tjej från landet hamnar hon snabbt utanför gemenskapen och blir mobbad av sina kvinnliga klasskamrater. För att slippa studentlivet hyr hon ett rum hos en äldre dam. Redan första kvällen händer det märkliga ting.
Varje år vid halloween utför invånarna i en liten stad i mellanvästern en ganska så grotesk ritual. Killarna som går sista året i high-school ska bege sig ut i natten för att försöka hindra en varelse vid namn Sawthooth Jack att nå stadens kyrka. Den som dödar varelsen belönas med en splitterny bil och familjen får flytta in i ett hus som ligger i stadens finare områden. Om man däremot inte lyckas döda Sawthooth Jack blir det missväxt och elände. Brodern till fjolårets vinnare vill delta i årets tävling. Hans beslut faller inte i god jord vare sig hos hans föräldrar, stadens styrande eller klasskamrater. Varför sägs inte rent ut men nog verkar de vuxna i staden dölja något.
En gång i tiden var en ny film av Tim Burton en riktig högtidsstund numera rycker jag bara lite avmätt på axlarna och har i ärlighetens namn inte speciellt stor koll på vad han gjort efter Kalle och Chokladfabriken.
Läste denna novellsamling när den kom och var sugen på en omläsning. Trist nog fanns den inte längre på biblioteket – knyckt? Turligt nog har jag en snäll och uppmärksam dotter så på fars dag hade hon ett exemplar till mig!
Den svinrika familjen Usher har det inte lätt. Än en gång är de kallade till rätten av den energiske åklagaren Dupin samtidigt som familjens medlemmar dör som flugor i spektakulära olyckor. Åklagaren Dupin blir både förvånad och misstänksam då familjens överhuvud Roderick Usher bjuder in honom till ett möte där han hävdar att han ska berätta alla familjens hemligheter.
I slutet av 80-talet blåser förändringarnas vindar på musikkanalen Culture som nischat sig mot den afroamerikanska publiken. Den något undanskuffande assistenten Anna finner att hennes jobb hänger löst när kanalen får en ny chef. Om hon inte ändrar stil kan det bli svårt att avancera inom företaget. Med ny stil menas hippare kläder och framförallt rakpermanentat hår. Anna går till en salong för att sätta in löshår ett beslut som med ens påverkar hennes karriärmöjligheter. Det finns bara ett litet problem Annas löshår bär på en förbannelse och har ett egen vilja som inte är värst hälsosam för folk i hennes närhet.
FILMITCH 