Sleepy Hollow (1999 USA)

En gång i tiden var en ny film av Tim Burton en riktig högtidsstund numera rycker jag bara lite avmätt på axlarna och har i ärlighetens namn inte speciellt stor koll på vad han gjort efter Kalle och Chokladfabriken.

Sleepy Hollow bygger på den amerikanske författaren Washington Irvings berättelse som kom ut 1820 och den har filmatiseras ett par gånger tidigare men troligen inte så blodigt som i Burtons film.

Året är 1799 och polisen Ichabod Crane har gjort sig mer eller mindre omöjlig i NYC då han enligt sin chef pladdrar på om oväsentligheter som att söka bevis med hjälp av vetenskapen. För att bli av med honom skickas Crane norrut till den lilla byn Sleepy Hollow  som drabbats av ett antal hiskliga mord. Vittnesmål hävdar att det är en huvudlös ryttare som utför dåden något som Crane lite väl snabbt avfärdar då han är en modern man som inte lyssnar på vidskepligheter.

Det var ett tag sedan jag såg en film av Burton och jag hade så smått glömt bort att han har en ganska så tilltalande estetik i sina filmer. Det är snyggt samtidigt som många av hans filmer präglas av en dysterhet. Manuset är starkt och det är en mordgåta som är både klurig och intressant konstruerad. Jag hade även glömt bort att Sleepy Hollow är en ganska så slafsig och stundtals ruggig film med både häxkonster och rullande huvuden.

Filmens svaga kort är huvudrollsinnehavarna Johnny Depp och Christina Ricci. Depp  mumlar sig som vanligt igenom filmen ackompanjerad med nervösa ryckningar. Det var väl kul första gången men jag är lite smått less på skådisens maner. Ricci gör en  ganska så blek prestation och är mest intetsägande och ointressant i sin roll. När dessa två paras ihop blir det lite småtrist i rutan. Tur då att Burton kastat in folk som Miranda Richardson, Michael Gambon, Christopher Walken, och Jeffrey Jones i biroller som får sätta lite färg på föreställningen.

Vid en omtitt blir mitt omdöme klart godkänt trots ett par trista typer i huvudrollerna.

Regi: Tim Burton

Betyg: 6/10

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (2016 Storbr)

 När Jacobs farfar dör under mystiska omständigheter börjar han undersöka de sagor farfadern berättade för honom när han var yngre. De handlade om ett märkligt barnhem som låg på en liten ö utanför Wales kust.Farfadern påstod att han bodde på hemmet en tid och han menade att barnen på ön hade märkliga förmågor. Ju mer Jacob läser av sin farfars anteckningar desto mer övertygad blir han att sagorna är sanna. Han lyckas övertala sin far att ta honom på en tur till ön. Jacob hittar barnhemmet men det ligger i ruiner sedan det träffades av en bomb under andra världskriget.  Men en dag under sina vandringar på ön träffar Jacob på ett par barn som verkar vara …. lite märkliga.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn kan nog bäst beskrivas som X-men möter Harry Potter. Mina förväntningar var väl sisådär dels för att detta är ännu en av alla dessa fantasyfilmer som inte kan nöja sig med en berättelse utan måste dra ut på historien i flera delar. Den andra anledningen var att det var regissören Tim Burton bakom kameran och han har inte gjort en bra film på en sisådär tio år. Turligt nog var detta en ganska så rapp film som höll mitt intresse uppe under hela speltiden. Berättelsen rör sig hela tiden framåt och stannar aldrig upp. Jag slapp också moralkakor och livslektioner som vanligtvis hör genren till. Vidare var det snygga miljöer och en alldeles lagom klurig handling innehållandes b.la tidresor och loopar samt monster som livnär sig på barns ögon. Skådisarna sköter sig bra och de besynnerliga barnen är bra på att vara just besynnerliga. Jag vill nog påstå att filmen var så pass bra att jag kan tänka mig åtminstone ge böckerna en chans trots att de består av flera delar.

Regi: Tim Burton

Betyg: 6/10

Ed Wood (1994 USA)

Den här filmen har legat ett tag i omtittarhögen och sent i lördagskväll (natt?) hamnade den i DVD-spelaren. Tim Burtons film handlar om den egensinnige filmregissören Ed Wood som dras med epitetet ”världen sämste regissör”. Vi får följa Wood under den period av sitt liv när han blev vän med den av narkotikabruk nedgångene skådespelaren Bela Lugosi. Bela vem? Lugosi var från Ungern och blev främst känt för sin roll som  Dracula i Universals klassiker med samma namn. Wood och Lugosi finner varandra och den förstnämde stoppar in den slitne skådisen i sina filmer.

Det kanske inte låter så spännande men Ed Wood är en film som gör mig lite glad. Det är en trevlig berättelse om en handfull människor som kanske inte riktigt passar in i samhället men de är alla vänliga själar som gör sitt bästa för att förverkliga sina drömmar. Vi har Wood som brinner för att göra film och lyckas otroligt nog skrapa ihop pengar till sina obskyra filmer. Andra intressanta karaktärer är Bunny Breckinridge som drömmer om att få göra ett könsbyte och Criswell en självutnämnd siare eller varför inte den svenske fribrottaren Tor Johnson. Alla dras de till Wood eller om det är Wood som dras till dem. Tillsammans skapar detta sällskap filmmagi på sitt alldeles egna lilla vis.

Martin Landau som spelar Lugosi gör här en av sina paradroller och ger ett gripande porträtt av en bortglömd och nedgången stjärna. Landau är en många bra skådisar i filmen. Den ende som jag har lite svårt för är Depp som spelar Wood. Han ger ett flåshurtigt intryck men Wood var kanske så där intensiv i verkligheten?  Även om Burton stuvat om lite i historien om Ed Wood och ändrat på ett och annat för att få lite mer drama och flyt i berättelsen stör det inte nämnvärt. Det är väl nästan regel i s.k BOATS filmer att man ska rucka lite på verkligheten?

Nu var det det här med världen sämste regissör. Jag kollade in Glen or Glenda samt delar av Plan 9 from outer space på youtube. Det är inga filmer som jag rekommenderar men så dåliga är de inte, kanske lite småtråkiga men Lugosi är åtminstone underhållande i Glen or Glenda. Jag har sett avsevärt sämre filmer men genom att ge Wood utmärkelsen världens sämste regissör kan man säkerligen sälja dessa undermånliga verk lite lättare.

Regi: Tim Burton

Betyg: 8/10

Dark shadows (2012 USA)

Film är bäst på bio. Ja det vill i varje fall filmbolagen hävda. Pyttsan! Jag är inte speciellt känslig av mig och det är sällan jag stör mig på folk i biografen men det här biografbesöket var rent ut sagt för djävligt. Jag fick en upplevelse av att ha hamnat mitt i en av FN:s hjälpsändingar till svältande människor. De slörpades dricka, snaskades godis, grävdes i chipspåsar och skakades i popkornkartonger så till den milda grad av att jag var när att ställa mig upp vråla ”Ät upp! Tugga klart och titta på filmdjäveln i lugn och ro!” Jag är glad för att filmen var texad, hade det varit en svensk film hade det inte gått att höra vad som sades. Efter denna klagovisa fortsätter vi till dagens film.

Dark shadows är Tim Burtons senaste alster. Då vi har med Burton att göra kan man snabbt konstatera att: Johnny Depp är med och spelar en outsider, Chistopher Lee gör en liten roll, Danny Elfman gör musiken, Helena Bonham Carter är med i rollistan, scenografin är mörk och lite småryslig, filmen har smålarvig humor samt ett komplicerat förhållande till en pappa finns instoppat i manus.

I slutet av 1700 talet vänslas rikemanssonen Barnabas Collins med fel tjänsteflicka. Hon är nämligen en häxa. Då han inte besvarar hennes kärlek förvandlar hon honom till en vampyr och fänglsar Barnabas i en kista. Tvåhundra år senare slipper Barnabas ur sitt fängelse. Han upptäcker att häxan, Angelique, har tagit över staden hans förfäder grundade och att den släktspillra han har kvar är på dekis. Barnabas smider en plan för att få familjen på grön kvist samt att hämnas på Angelique.

Burton försöker verkligen att göra allt rätt och kör på i samma hjulspår som så många tidigare. Om det har lyckats tidigare ser jag inget fel i detta, varför ändra på ett vinnande koncept? De flesta filmer Burton gjort har jag uppskattat t.om Planet of the Apes. Men den här gången funkar det inte alls för mig. Larvig humor blir bara larvig när den görs utan själ eller hjärta. Det som tidigare kändes orginellt med Burton känns numera ganska oinspirerat och tråkigt. Berättelsen velar än hit och dit, storyn är inte svår att begripa men scener läggs på scener och jag får intrycket av att Burton filmat episoder han funnit intressanta och sedan länkat ihop dem till en film. Berättelsen saknar helt enkelt flyt. Det hjälper inte ens att han skrapat ihop ett ganska trevligt gäng med skådisar, att Alice Cooper gör ett gästspel eller att berättelsen utspelar sig på sjuttiotalet. Filmen är tråkig, trist och blodfattig. Den enda som väcker mitt intresse är Eva Green i rollen som häxan Angelique. Dark shadows är faktiskt så trist att jag somnar trots allt slafsande och smaskande omkring mig. Min dotter väcker mig när jag börjar snarka. ”Oj då” viskar jag efter att ha sovit i tjugo minuter. ”Missade jag något?” ”Nej” säger hon och hon har rätt.

Regi: Tim Burton

Betyg 3/10

Alice in wonderland ( 2010 usa )

Alice råkar trilla ned i ett hål när hon jagar en kanin och hamnar i en annan värld där alla verkar veta vem hon är. Det visar sig att Alice varit här tidigare som barn men glömt bort sina äventyr när hon blivit äldre. Underlandets invånare sätter sitt hopp till att Alice ska bryta den röda drottningens terrorvälde. För att lyckas med detta måste Alice döda draken Jabberwocky.

Kul att se duktige Crispin Glover (Tillbaka till framtiden) det är alldeles för långt mellan gångerna han spelar en större roll. I övrigt är detta faktiskt en ganska trött film av Tim Burton som brukar göra bättre ifrån sig. Visst är filmen fantasifull och har en del snygga scener men jag hade hoppats att Burton hade kunnat klämt ur mer av Carrolls psykadeliska saga. Depps hattmakare är en riktig besvikelse. Disneys tecknade version från 1951 känns faktiskt piggare.

Regi: Tim Burton

Skådespelare: Johnny Depp, Mia Wasikowska

Betyg: 4/10

The Nightmare before christmas (1993 usa)

Jack som är kung i Halloween town har börjat tröttna på att anordna Halloween varje år, när han av misstag råkar hamna i Christmas town får han ny inspiration. Planen går ut på att kidnappa tomten och låta Halloween towns  invånare (spöken, varulvar, vampyrer etc) sköta julhelgen som omväxling. Resultatet blir en mycket annorlunda jul.

Det här är en fantastisk film som jag gärna ser om. Filmen är så detaljrik att man man upptäcker nya saker var gång man ser om den. Filmen är också rolig speciellt Jacks lätt vridna version av julen med krympta huvuden och anfallande julklappar. Musiken i filmen är bra och driver hela tiden berättelsen framåt. Har ni inte sett den ta och gör det!

Regi: Henry Selick

Betyg: 10/10