Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (2016 Storbr)

 När Jacobs farfar dör under mystiska omständigheter börjar han undersöka de sagor farfadern berättade för honom när han var yngre. De handlade om ett märkligt barnhem som låg på en liten ö utanför Wales kust.Farfadern påstod att han bodde på hemmet en tid och han menade att barnen på ön hade märkliga förmågor. Ju mer Jacob läser av sin farfars anteckningar desto mer övertygad blir han att sagorna är sanna. Han lyckas övertala sin far att ta honom på en tur till ön. Jacob hittar barnhemmet men det ligger i ruiner sedan det träffades av en bomb under andra världskriget.  Men en dag under sina vandringar på ön träffar Jacob på ett par barn som verkar vara …. lite märkliga.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn kan nog bäst beskrivas som X-men möter Harry Potter. Mina förväntningar var väl sisådär dels för att detta är ännu en av alla dessa fantasyfilmer som inte kan nöja sig med en berättelse utan måste dra ut på historien i flera delar. Den andra anledningen var att det var regissören Tim Burton bakom kameran och han har inte gjort en bra film på en sisådär tio år. Turligt nog var detta en ganska så rapp film som höll mitt intresse uppe under hela speltiden. Berättelsen rör sig hela tiden framåt och stannar aldrig upp. Jag slapp också moralkakor och livslektioner som vanligtvis hör genren till. Vidare var det snygga miljöer och en alldeles lagom klurig handling innehållandes b.la tidresor och loopar samt monster som livnär sig på barns ögon. Skådisarna sköter sig bra och de besynnerliga barnen är bra på att vara just besynnerliga. Jag vill nog påstå att filmen var så pass bra att jag kan tänka mig åtminstone ge böckerna en chans trots att de består av flera delar.

Regi: Tim Burton

Betyg: 6/10

A Royal night out (2015 Storbr)

”Inspired by true” events står det på omslaget vilket betyder att man kokat soppa på en spik. De ”true events” som man här gjort film av är att de två prinsessorna Elisabeth (sedermera Elisabeth II) och Margaret fick tillåtelse att att gå ut bland folket för att fira segern över tyskarna 1945. En, vad jag förstått, ganska städad tillställning. I A Royal night out sker något helt annat. De två prinsessorna smiter från sina vakter ut på Londons gator där ett party av sällan skådat slag pågår. Elisabeth tappar bort sin syster Margaret och får hjälp av en soldat som deserterat för att finna systern. Naturligtvis vet inte soldaten att han  släpar runt på landets blivande statsöverhuvud och naturligtvis uppstår det lite romans under jakten på systern.

Då jag i själ och hjärta är djupt anti-rojalistisk svallade naturligtvis känslorna inom mig då jag såg denna film. Filmen innehåller en hel del svammel om att de kungliga minsann inte har det så lätt. Klart att jag inte går på den propagandan. Trots detta gillar jag filmen t.om så mycket att jag väljer att bortse från det mesta även om filmen gav upphov till en och annan djup suck under titten. Jag är trots allt inte så korkad att jag förkastar en trevlig, välgjord och charmig film bara för att den försöker slå rojalistiska dunster i ögonen på mig.

A Royal night out är som sagt en mycket trevlig film som gör att jag småmyser under titten. Jag får ta filmen för vad den är, en saga, och inget annat. Miljöerna från 40-taets London väcker min nostalgiska ådra (även om jag inte är SÅ gammal), kläderna är snygga och det spelas härlig musik. Sarah Gadon som spelar Elisabeth var en ny bekantskap för mig men hon besitter en charm och viss karisma som gör att hon passar ypperligt i sin roll. Det enda irritationsmomentet var prinsessan Margaret som gav ett lite väl korkat intryck. Hur hon var i verkligheten vet jag inte men även om hon var av kunglig börd agerar hon lite väl blåögt i filmen.  A Royal night out är en bagatell men en förbannat trivsam sådan oavsett vad man tycker om monarkin.

Regi: Julian Jarrold

Betyg: 7/10

Filmspanarna: En Midsommarnattsdröm (1999 Storbr m.fl)

Häng nu med i svängarna för det kan behövas: I den italienska staden Monte Athena förbereder den lokala fursten/borgmästaren Theseus sitt bröllop men allt är inte glädje och lycka. Två unga män, Demetrius och Lysander konkurrerar om Hermias kärlek. Hon vill gifta sig med Lysander men hennes far anser att Demetrius passar bättre som svärson. Hermia ges ett ultimatum: ”Gift dig med Demitrius eller gå i kloster” (här bör jag tillägga att berättelsen utspelar sig kring sent 1800 tal). För att göra det hela mer komplicerat har Demetrius en beundrarinna i Helena. Lysander och Hermia bestämmer sig för att rymma en natt genom skogen som ligger nära staden. Demetrius får reda på parets planer och sätter efter de två på cykel. Helena hänger på i hopp om att Demetrius trots allt ska välja henne. Samtidigt övar ett teatersällskap i skogen då man tänker sätta upp en pjäs i samband med hertigens bröllop. Så nu har vi fyra personer som irrar runt i skogen på cykel samt ett teatersällskap men det räcker inte med det. Samma natt råkar av en händelse Oberon och Titania som är älvrikets kung och drottning hålla till i skogen. Paret hamnar i gräl och för att straffa drottningen skickar Oberon sin hantlangare Robin Goodfellow (även känd som Puck) att förtrolla drottningen att bli kär i den första hon ser. Puck rör till det hela och vi får en kärlekssoppa som Oberon måste ställa till rätta innan morgonen gryr. (PUH!)

Om ni orkat hänga med såpass länge så kommer här mina tankar om filmen. En midsommarnattsdröm är en av Shakespears komedier och trots att den kan verka lite rörig är filmen både rolig och underhållande. Dialogen är kanske inte den rappaste utan författaren har mer förlitat sig på alla förvecklingar. Det jag möjligtvis har lite invändningar mot är teatersällskapet som kommer in lite från vänster i handlingen. Det är en underhållande trupp men jag kan inte komma ifrån känslan av att det blev lite ”kaka på kaka” i handlingen.

Scenen är som sagt ett somrigt Italien, folk har halmhattar och verkar ha det ganska trevligt (trots alla kärleksförvecklingar) något som smittar av sig på mig som tittare och det blir en riktigt mysig stund framför tv:n.  Något som paradoxalt nog höjer trevlighetsfaktorn är att älvfolket är lite halvtaskigt utklädda det är påklistrade vingar, lite djurhudar och glitter i ansiktet. Dessa halvdana effekter bidrar till filmens uppsluppna stämning och jag tror/anar att det var meningen. Skådisarna (halva Hollywood verkar ha blivit kontrakterade) sköter sig i varierade grad men på det hela får de godkänt. Det är kanske inte en av Shakespeares pjäser man sätter upp för att få briljera på scen eller få kasta ut några odödliga monologer anledningen är nog istället att ha en trevlig stund och det var precis det jag hade.

Regi: Michael Hoffman

Betyg

Filmspanar temat var så sagt om natten och vilka andra nätter än midsommar (en helg jag numera endast äter caesarsallad på efter att jag ett år förätit mig på sill och grillat) som behandlas av andra bloggare kan ni se nedan.

Absurd cinema

FLMR

Jojjenito

Fripp

Rörliga bilder & tryckta ord

Fiffi

Har du inte sett den?