Fem filmer som gör mig glad

Nu när hösten närmar sig och semestern tagit slut känns det lite tungt i själ och hjärta. Här kommer fem filmer som får åtminstone mig på bättre humör. De är kort och gott små solstålar som letar sig fram i ett mörker som råder i sju/åtta månader.

Den bästa sommaren: Filmen är lite mörk på sina ställen och det är inte en helt idyllisk värld som presenteras. Cancer, fosterbarn, olyckliga människor och Kjell Bergqvist i sin livs roll som den buttre och otrevlige begravningsentreprenören Johansson. Till tonerna av Dream a little dream of me reder sig dock allt till slut och jag ler stort när eftertexterna rullar.

Min vän Totoro: En bagatell men om alla bagateller vore så här mysiga och gosiga så ja varför inte? Jag skulle inte ha något emot att ha en alldeles egen Totoro i min trädgård eller att få åka kattbuss (även om den är lite ruggig) till jobbet.

Flickorna i Rochefort: En fest för öga och öra. En dubbad Gene Kelly är trots allt ändå Gene Kelly. Alla är glada, dansar och söker kärleken och får den också innan berättelsen är slut, t.om filmens seriemördare är lite småtrevlig.

Singing in the rain: Kelly igen!! Fantastisk musik, pepsodentleenden i parti och minut och snyggt koreograferade dansnummer. Det kan knappast bli trevligare. Till på köpet är filmen fullproppad med bra låtar och storyn duger mer än väl.

Bondfilmerna från Dr. No t.om YOLT: Ok lite fusk här mot slutet av listan men de första fem Bondfilmerna har en magi som är svår att slå. Connery är avslappnad, filmerna är färggranna och miljöerna exotiska. Däremot kanske inte alla fem hör till de bästa i serien om 007 men de är svårslagna om man vill drömma sig bort en stund från den otrevliga verkligheten.