Sveriges bidrag till Oscarsgalan torde vara välkänt för de flesta vid det här laget men jag drar handlingen i korthet. För den som eventuellt inte alls känner till filmen varnar jag här för spoilers. Tomas och Ebba är på semester i alperna med sina två barn (snö och semester rimmar illa enligt mig men vi har alla märkliga böjelser här i livet). Under en lunch tittar man på kontrollerade laviner, men den här dagen verkar något gått fel och lavinen närmar sig lunchrestaurangen. Paniken växer och plötslig överger Tomas sin familj. Han skiter i fru och barn och tänker bara på att rädda sitt eget liv. Det är dock falskt alarm och familjen har kvar tre semesterdagar och en synnerligen pinsam situation.
Superlativen har haglat över filmen men både Fiffi, Sofia och The Nerd bird var lite tveksamma till filmen. Personligen var jag mycket intresserad av Turist då jag gillar regissören Östlund och hans lite speciella filmstil. Östlund har en förmåga att få mig att glömma att det är film jag tittar på. Kameran är med som en betraktare och jag sugs in i personernas liv på duken. Den känslan gäller i högsta grad när jag ser Turist. Tack vare denna berättarteknik blir en del scener lite jobbiga då jag kommer för nära rollfigurerna i filmen. Det kryper det i kroppen på mig av obehag samtidigt är den lite rolig i sina stunder när vi människor avslöjas som ganska pinsamma varelser när man väl skrapar på ytan.
Filmen har mycket bra skådisar, dialogen sitter fint och Turist främsta styrka är just Östlunds regi. Däremot griper inte filmen riktigt tag i mig. Orsaken till detta är kanske främst att storyn kanske inte räcker för en hel långfilm det blir lite långdraget vilket främst märks sista kvarten. Däremot är det en bra film att se och diskutera om i efterhand. Hur hade man själv reagerat om man upptäckt att man lämnat sina nära och kära vind för våg i en krissituation? Hur hade man reagerat om man hade varit den som blev lämnad? Nu är det som sagt mannen som lämnar familjen och detta har diskuterats både här och där vilket lett till en debatt om mannens kuvade självkänsla. Jag tror Östlund haft detta i åtanke då föräldrarna på ett pinsamt övertydligt vis försöker upprätta Tomas roll som familjens beskyddare.
Spridda kommentarer har som vanligt kluckat runt på nätet om att Turist är en s.k manshatarfilm (vad nu det är för sorts film) men det påståendet säger nog mer om betraktarna än filmen. Personligen anser jag att just rollfigurernas kön är ovidkommande för berättelsen. Det intressanta är hur man hanterar Tomas svek. Om rollerna varit ombytta hade kanske handlingen och reaktionerna inom familjen varit lite annorlunda men i grund och botten hade problematiken varit densamma. Turist är en intressant film som definitivt förtjänar att diskuteras om och kring men storyn räcker inte för en hel långfilm den blir lite småsömnig emellanåt.
Regi: Ruben Östlund
Betyg: 5/10
FILMITCH 
Mitt egentligen enda problem med filmen är att det inte är ett problem. Alltså, det Östlund försöker visa, att mannen beter sig irrationellt och/eller egoistiskt, jag kan inte se grejen med det.
Tyvärr är jag alldeles för ”människoskadad”, har antagligen för låg tilltro till folks beteenden så jag tycker inte hans beteende är särskilt konstigt (det är dessutom ett beteende i chock), vilket gör att jag inte heller förstår fruns agerande vilket i sin tur gör att det – i min värld – inte blir mycket till diskussionsunderlag kvar.
Att det skulle vara en ”manshatarfilm” tycker jag däremot inte, men å andra sidan tror jag inte att filmen inte funka alls om man vände på steken, om det var kvinnan som la benen på ryggen och mannen som fick ta hand om barnen när ravinen kommer. Den problematiken hade aldrig nått fram till Oscarsjuryn. Nu har det ändå blivit en ”grej” att prata om manlighet utifrån denna aspekt och uppenbarligen går det hem hos många runt om i världen men inte hos mig.
För övrigt gillar jag Ruben Östlund och tycker mycket om hans andra filmer men jag tycker som du, Turist har för lite kött på benen för att funka som långfilm.
När jag ser filmen är det just frågan att man lämnar sina nära och kära som är den viktiga för mig inte vilket kön personen har. Att sedan Östlund väljer att låta filmen vara en kommentar till vad som förväntas av män må vara hänt men det är för mig inte den mest intressanta frågan när jag ser filmen. Intressant är också Tomas förnekelse av sitt agerande – en gest som jag undrar skulle vara annorlunda om det varit Ebba som lämnat familjen.
Tomas beteende är inte märkligt, det kan jag hålla med om då han reagerar på instinkt men trots detta blir situation pinsam.
Jag påstår inte att det är en manshatarfilm men det är många andra som gör det. Något jag har lite svårt att begripa.
Min första Ruben Östlund-film, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Instämmer med Fiffi att jag inte uppfattar den som en ”manshatarfilm” men heller inte att kön är irrelevant för handlingen. Handlingen går alldeles för mycket ut på att återupprätta Manligheten när THonas väl har schappat. Tror inte att det hade funkat på samma sätt om det hade varit Ebba istället.
Men i slutänden lite för många onödiga och konstiga scener i vad som var en schysst uppbyggnad.
Nej visst hade det blivit en annorlunda film om rollerna varit utbytta men i grunden hade det fungerat. Som jag skrev i kommentaren till Fiffi var jag mer intresserad av situationen i sig än om mansroller och dess upprättande.
Konstiga scener? snarare Östlundska scener 😉
Missade att även du skrivit om filmen lägger till ett litet ping.
Tack! 😀
Kul att du tog dig an den. Känner att jag skulle vilja se om Turist, för jag känner mig mer och mer distanserad från den och min egen upplevelse ju mer jag läser andras texter om den, av nån anledning. Kanske för att filmen är så pass ”intellektuell”. För mig var det TYDLIGT en film om mansroller och kvinnoroller, men jag tycker också att Östlund kanske missade målet. Men som alltid skapar han (uppenbarligen) diskussionsunderlag 🙂
Det var nog kanske en av anledningarna att jag inte fastnade för filmen då Östlund var mer intresserad av könsroller än jag som tittare.
Måste bara få fråga: skrattade du när du såg filmen? Tyckte du den var rolig?
När jag såg den på bio skrattade dom äldre damerna både högt och ganska ofta men själv satt jag där och förstod inte vad som var så kul. Jobbigt det där när man känner sig helt malplacerad, helt off 😉
Skrattade inte (å andra sidan gör jag det sällan) men däremot smålog åt pinsamheterna och viss igenkänning av mänskliga beteenden. Men höga skratt för att det är rent roligt? inte i den här filmen. Upplevde något liknande men då när jag såg filmen American beauty – minns att även jag undrade om jag missade något där.