It follows (2014 USA)

Alla goda ting är tre men just denna afton visade de sig vara fyra. Jag hade med mig ett trevligt sällskap bestående av min bror och dotter. Väl inne på biografen visade det sig att min favoritbiografvaktmästare Jan arbetade och han hälsade hjärtligt på mig då det var ett tag sedan vi sågs. När jag köpte mitt biokaffe och drog mitt biokort slentrianmässigt blev jag upplyst om att jag hade tre biobiljetter i bonus och slutligen var filmen vi såg en positiv överraskning. Med så mycket trevligheter på en bräde lär väl ödet balansera detta med att jag får ebola samtidigt som jag får gå från hus och hem av outgrundliga anledningar.

Men nu var det den något upphaussade skräckfilmen It follows det skulle handla om. Historien utspelar sig i den neddekade staden Detroit som visade sig passa ypperligt för en historia av detta slag. Vid en dejt har Jay sex med sin pojkvän för första gången. Genom denna handling drabbas hon av en förbannelse. Den går ut på att man blir förföljd av en varelse som tar olika skepnader. Denna varelse förföljer den drabbade, visserligen i promenadtakt men enträget, och man vill verkligen inte att den ska hinna ifatt en. Enda sättet att bli av med förbannelsen är att föra den vidare genom att ligga med någon och det var precis det Jays pojkvän gjorde. Den enklaste lösningen för Jay torde vara att hon hoppade in i porrbranschen men det är nog lättare sagt än gjort så istället får hon och hennes vänner försöka hitta en lösning på förbannelsen.

Filmen sätter sig direkt redan i första scenen då man får se en tjej som springer skrikandes i ett villaområde iförd nattlinne och (mycket viktig detalj) högklackade röda skor. Med en sådan start på en skräckis vet jag jag med stor sannolikhet kommer gilla filmen och det är mycket jag gillar med It follws: Miljöerna har jag redan nämnt. Det jag kan tillägga är att filmen ger en retrokänsla. Det enda som skvallrar om att det är nutid är någon sorts IPAD eller liknande en av ungdomarna har annars är det tjockteve apparater och en sunkig 70-tals miljö för hela slanten. Skådisarna är för mig okända men de håller genomgående en hög nivå. Likt miljön är de lite luggslitna och är inte sådär highschool perfekta som man vanligtvis är van vid. Slutligen är musiken helt fantastiskt. Bräkande tunga syntar som för tankarna till Carpenters Halloween. Själva storyn är inte så värst avancerad men regissören och tillika manusförfattaren David Robert Mitchell lyckas med mycket små medel (filmen kostade 2 milj $) krama ut det mesta av sin story och jag är osäker om den blivit bättre med mer pengar då det troligen inneburit glassigare miljöer och tröttsamma CGI-effekter. Nu fick vi istället en sparsmakad men i sina stunder hårresande (bokstavligen) rysare.

Största rysaren för mig var när huvudpersonen krockade med en lånad bil. Där undslapp det mig ett ”oj oj oj hur ska det gå” i biomörkret då jag började tänka på man skulle lösa försäkringsfrågan och andra besvärligheter. Som sagt jag börjar bli gammal.

Även Jojjenito, Fiffi, Movies Noir och Sofia har sett filmen. Klicka vidare och se vad de tyckte.

Regi: David Robert Mitchell

Betyg: 8/10