We are what we are (2010 Mexiko)

Den här filmen hade jag turen att vinna i en tävling som Filmmedia hade. Jag hade hört talas om den tidigare och då kannibaler väcker vissa oroskänslor hos mig väcktes naturligtvis ett intresse för filmen hos mig.

Historien utspelar sig i en av världens största städer, Mexico City. En familj bestående av mor, far och tre barn lever på att reparera klockor, ett arbete som troligtvis inte inbringar några större summor. För att bättra på hushållskassan jagar familjefadern rätt på lämpliga offer (oftast prostituerade) som slaktas och äts upp av familjen. Problemen tornar upp sig när pappan plötsligt avlider och familjen i samma veva blir av med sin torgplats. Nu måste familjen försöka hålla samman och en ny ledare som tar hem mat till familjen måste utses.

Den första scenen i filmen är mycket gripande och samtidigt en studie över hur omänskligt och kallhamrat vårt samhälle kan vara ibland, filmens sista scen ger mig både rysningar och väcker olustiga känslor. Det är synd att filmen däremellan inte håller samma höga klass. We are what we are är inte dålig men berättelsen är mer ett bisarrt drama än en skräckfilm. Familjförhållandena och konflikerna som uppstår när pappan dör skildras väl och engagerande, kanske för väl då jag ibland glömmer bort  att det är en kannibalfamljs dagliga liv jag följer. Det är först de sista tjugo minuterna av filmen som berättelsen tar lite fart. På det hela en lite ovanlig film som trots en del lik och äckel nog närmare kan beskrivas som ett drama än skräckfilm, men den sista scenen biter sig fast i sinnet det ska erkännas. Fiffi har sett samma film och vad hon tycker kan du läsa här.

Regi: Jorge Michel Grau

Betyg: 5/10