Risken med att en film har en för bra titel är att förväntningarna åtminstone hos mig kan slå i taket för att sen sjunka ned i källarnivå. Skräckisen The Hills run red var ett exempel på en sådan film. Dagens rulle är ett annat. Jag vet inte riktigt vad det är i namnet The Houses October built som tilltalar mig men något är det för så fort jag lade ögonen på titeln kände jag i både kropp i själ att jag ville se filmen.
The Houses October built handlar om en handfull vänner som ger sig ut på vägarna i den amerikanska södern för att söka efter den ultimata haunted house upplevelsen. Det rör sig inte om riktiga spökerier för tydligen är det en mindre industri i USA att kring Halloween öppna spökhus i stil med Hotell Gasten på Liseberg men iom att det handlar om USA är det avsevärt rysligare än ett gäng inhyrda sommararbetare som springer runt och skriker bu! Det finns en dokumentär om detta fenomen med samma namn som dagens film. Filmens huvudpersoner har hört talas om ett ambulerande spöksällskap som tydligen bjuder på en upplevelse utöver det vanliga och de försöker luska reda på vart man kan finna dessa personer. De talar med anstälda inom haunted house branschen men de flesta verkar vara högst ovilliga att förmedla någon information men till slut får våra huvudpersoner upp ett spår. Om de hade haft sans och vett hade de istället stannat hemma och tittat på skräckfilm.
Det finns ett och annat som talar för filmen.Slitna och otrevliga tivoliarbetare, den amerikanska södern och spökhus är en mycket bra kombination. Vidare så är historien ganska intressant, jag är lite osäker på vad som ska ske och vilken väg berättelsen ska ta. Tyvärr förvaltas inte upplägget väl. Huvudpersonerna är jobbiga män i 30-års åldern som beter sig som hormonstinna tonårigar (undantaget är den enda tjejen i sällskapet och hur hon står ut med sina ”vänner” är en gåta). Filmen tar alldeles för lång tid på sig innan det händer något, visst det finns en olycksbådande stämning men å andra sidan hade det varit svårt att misslyckas med tanke på valet av miljöer. Berättelsen står och stampar. Lägg sedan till att hela filmen är i det s.k found footage utförandet så blir det desto jobbigare när man får följa en grupp personer man helst vill slippa. Jag var åtminstone nöjd med slutet och då menar jag inte eftertexterna.
Fiffis val för dagen är säkerligen bättre.
Regi: Bobby Roe
Betyg: 3/10
FILMITCH 
Hmmm…måste ju erkänna att jag ändå blev lite sugen på den här..
Storyupplägget låter intressant på papperet iaf….och eftersom jag nu vet att vi har ungefär samma smak vad gäller genrer och rullar så kommer jag troligen att tycka precis samma sak som du. 😉
Tycker nog att du ska lägga tiden på ngn annan skräckfilm varför inte måndagen eller onsdagens skräckisar?
Jag liksom du älskade titeln när jag först hörde talas om denna i september. Det är väl för att den är originell för en gångs skull och framför allt målande – likt bra, originella boktitlar ser jag ett landskap och en historia när jag hör titeln.
Sedan är det filmen handlar om inte alls det jag målar upp utifrån titeln. Jag ser snarast nåt mörkt, klassiskt drama från en svunnen tid i ”Dolores Claiborne”- eller ”Stand By Me”-stil.
Bilden på den hängda kroppen högt upp i skyn är dock magisk! Vill nog inte se den här filmen just för rädslan att den förintar bilderna jag själv skapat i mitt huvud. 🙂
Dock kanske du borde kolla in dokumentären med samma namn som du nämner – just eftersom den har just namnet som är filmens enda stora kvalitet. 😛
Filmen kommer definitivt att förinta dina bilder – se en annan film istället är mitt tips. Har du sett dokumentären? Den har åtminstone fått relativt höga betyg och verkar vara intressant.