Den blinde krigsveteranen Ambrose placeras motvilligt av sin son i en s.k gated community som specialiserat sig på pensionärsboende. Att det är en pensionärsområde över det vanliga står klart redan första natten då Ambrose granne blir dödad av ett vilddjur. Hundattacker – påstår den lokala polisen som tycker att det är lite märkligt att dessa sker ungefär med en månads mellanrum vid fullmåne. Ambrose begriper på en gång vad det rör sig om och tillbringar nästföljande veckor med att lista ut vem som kan vara grannskapets varulv samtidigt som han förbereder sig för den kommande striden. Ambrose är både blind och till åren men han är absolut inte hjälplös.
Jag gillade iden med varulvar på pensionärshem och filmmakarna förvaltar sin ide relativt väl. Filmen blir lite seg i mittenpartiet när Ambrose förbereder sig inför den kommande fullmånen. Där hade man nog kunnat gjort filmen lite rappare eller åtminstone kunnat stoppat in någon form av spänningsmoment. Varulvarna är en historia för sig. De är obeskrivligt fula och påminner mest om förväxta och muterade kattor men när det rör sig om just varulvsfilmer förväntar jag mig numera att de blodtörstiga bestarna ska vara mer eller mindre misslyckade. Filmens största behållning är Nick Damici som spelar Ambrose. Han äger varenda scen han är med i och är stentuff i sin roll. Jag förstår att man var tvungen att göra rollfiguren blind annars hade varulvarna varit en ”walk in the park” för denne hårding. Intressant film som skulle kunnat bli riktigt bra nu blev den tyvärr lite småtrist i sina stunder.
Regi: Adrián García Bogliano
betyg: 5/10
FILMITCH 