Så var det dags igen: Än en filmkväll med Action-Lunkan och Mys-Mats (han har personligen bett om detta epitet när han förekommer i den här bloggen). Än en gång blev jag nedröstad i filmvalet. Än en gång fick jag genomlida en riktig skitfilm. Våra gemensamma filmkvällar har ett track-record som suger rejält.
Bullet kan bäst beskrivas som Taken med en latinamerikansk touch. Jag skulle kunna rada upp allt som är dåligt med filmen och försöka skoja till det lite men det känns ganska onödigt. Min upplevelse av filmen kan bäst liknas med en handduk jag köpte i Barcelona. Den var en röd handduk med en svart tjur som motiv och såg snygg ut. När jag använde den första gången luddade handduken av sig så mycket att jag såg ut som att jag blivit blästrad i rött och svart. Handduken var full av hål då ”tyget” nu förflyttat sig från badlakanet till mig och jag fick tillbringa en halvtimme extra i duschen för att få bort skiten. Om man nu skulle vilja jämföra de två upplevelserna filmen Bullet och Barcelonska handdukar blir känslan ungefär densamma. När eftertexterna rullade tänkte jag samma tanke som när jag stirrade på mitt svartröd prickiga ansikte i en en badrumsspegel: Hur fan gick det här till?
Regi: Nick Lyon
Betyg: 1/10
FILMITCH 
Nog för att man i sann filmnörd-anda måste utsätta sig för dyngan då och då….men det finns ju också gränser…. 😉
Börjar allvarligt fundera på att avveckla dessa samkväm då vi ser den ena filmen värre än den andra. Om jag ska ske skit vill jag välja vilken skit jag ska se 😉
Haha, underbar analogi! Barcelona-handdukar bör hädanefter vara ett stadigvarande begrepp i Filmspanarkretsar!
Ja handduken kanske kan illustrera när en films dålighet går bortom dåligt och man blir liksom nästan lite ledsen över att slängt bort en del av sitt liv.