Winfried är en frånskild musiklärare som lufsar runt i livet. När han inte undervisar bär han runt på sin halvdöda hund och besöker sin gamla mamma. För att liva upp sin tillvaro tar han av och till hjälp av pratical jokes. Winfried har en dotter som han har sporadisk kontakt med och deras förhållande är aningens ansträngt. När så hunden till slut dör tar Winfried en månads tjänstledigt och åker för att besöka sin dotter som jobbar som konsult för ett oljebolag i Bukarest. Dottern Ines blir väl inte direkt överförtjust av besöket som utvecklas till att bli en misslyckad historia. Det blir av förklarliga skäl en kort visit men Winfried ger inte upp så lätt, om dottern inte vill veta av sin far så får hon istället dras med Toni Erdman som är pappans alter ego i en grotesk utstyrsel bestående av en peruk som sett sina bästa dagar och ett par hemska löständer.
Detta är Tysklands Oscarsbidrag till 2017 års gala. Det är en något bisarr historia som b.la innehåller kakor(?) med en motbjudande touch, ett nakenparty och en märklig bulgarisk dräkt. Vidare är detta en låååång film, närmare tre timmar som berättas i ett sävligt tempo. Trots detta är den ganska så lättsedd och inte alls tråkig, istället satt jag mest och undrade över vad som skulle hända härnäst för denna film var (åtminstone för mig) helt oförutsägbar. Egentligen ska jag inte se filmer som Min pappa Toni Erdmann på bio då den är fullpepprad med pinsamma situationer och jobbiga scener som håller på lite för länge för att jag ska känna mig bekväm. Det gör att jag sitter och stönar högt i biofåtöljen av ångest. Jag anar att den övriga publiken trodde att min kollega Jakob som var med egentligen var min ledsagare.
Paradoxalt nog är det inte historien om Ines och hennes pappa som berör mig mest. Ines har en assistent som hon behandlar som luft. Hon är inte otrevlig mot assistenten utan behandlar henne mer eller mindre som ett redskap vilket upprör mig en aning. Men å andra sidan är väl detta en människosyn som präglar dagens nyliberala samhälle så jag borde egentligen inte bli förvånad.
Jag hade nog önskat att regissören Maren Ade varit en anings mer frikostig med saxen för även om filmen aldrig blir tråkig så känns den trots allt för lång. Det är nog min enda invändning till en lite annorlunda film som jag fann vara klart sevärd..
Regi: Maren Ade
Betyg: 7/10
FILMITCH 
Vad kul att du fick se den. För även om den är lång tror jag nog att du kan hålla med om att den är en tämligen unik film. Var det din kompis Jan som fixade detta?
Personligen tog jag till mig filmen med hull och hår. Jag tycker till och med att dess längd är en del av dess styrka. 🙂
Härligt att läsa att du också såg den för Ines så osynliga Anca. Det var bland annat den karaktären som kröp så djupt in under huden på mig.
Fantastisk film! 5/5!
Nej den här dök upp av egen maskin på bio. En lite ovanlig film lättsam och samtidigt inte. Karaktären Anca gjorde mig lite sorgesam stackars tjej.
Nu var jag inte lika begeistrad som du men visst är filmen sevärd.
Haha, du får plocka med sig en skämskudde att dämpa stönandena med nästa gång. Visst var den oberäknelig men jag saknade ändå någon slags poäng med den där oberäkneligheten. I alla fall om det skulle vara en film om en far-dotter-relation som inte skulle ses som totalt orealistisk. Och det upplever jag inte var meningen.
Det är inte alltid livet har en poäng 😉 Jag tror du skrev eller talade om att du ville ha ”avslut” (?) när du ser film och då kan jag begripa att man tycker historien är lite vag. Själv är jag lite osäker om filmen handlade om en far/dotter relation men det krävs en djupare diskussion eller så övertolkar jag.
Förvisso är livet inte alltid en poäng, men när man konstruerar ett liv som levererar en pappa i risig peruk och löständer samt pikant dekorerade bakverk tycker jag allt att man kan kosta på sig att konstruera en poäng också…
Jag kände nog inte ett behov efter en poäng i detta fall trots kakor och peruker 😉
En sällsam film det här. Jag gillade den väldigt mycket, inte så att det räckte till 5/5 men väl 4,5/5.
https://jojjenito.wordpress.com/2016/09/30/toni-erdmann-2016/
Apropå pinsamma situationer, vad tycker du om Ruben Östlunds filmer (om du sett några vill säga).
Angående Anca så tyckte jag Ines fick upp ögonen för henne i slutet när Anca frågade om vad hon tyckte om lägenheten som Anca lagt ner hela sin själ i att hitta. Eller så blev det ännu mer sorgligt då Ines typ bara svarade ”den var väl ok”. Minns inte riktigt men det var nåt med lägenheten i alla fall. 😉
Östlunds filmer är MYCKET plågsamma – snygg koppling då denna påminde lite om hans filmer.
Just lägenhets scenen tolkade jag som sorgesam då Ines svar var lite av en axelryckning. jag misstänker att Anca slitit som ett djur för att hitta en bra lägenhet.
Jo, det var just det jag menade, att Anca slitit som fan för att hitta den. Jag har för mig att Ines ändå till slut reagerade (med mer än en axelryckning) när Anca berättade att hon letat i flera månader.
Haha, ja, Östlund är en stjärna i genren. 😉