Road house (2024 USA)

Ibland tryter fantasin hos filmbolagen och man gör s.k remakes på äldre filmer som varit framgångsrika i tron att man sitter med ett säkert kort. I min värld skulle det vara vettigare att göra remakes av icke-framgångsrika filmer för att rätta till ”felen” som gjordes första gången i stället för att försöka kopiera en framgång då många troligen blir besvikna för att filmen inte är lika bra som originalet.

Därmed inte sagt att man kan lyckas med en remake The Thing är ett paradexempel på att det finns en hel del undantag för ovanstående påstående.

Av någon anledning bestämde man sig för att göra en nyinspelning av 80-tals filmen Road house och av för mig oklara skäl (pengar?) fick man med Jake Gyllenhaal på tåget. Originalet är en mycket underhållande kalkon som tydligen gick oväntat bra på biograferna så dagens remake blir en nyinspelning av en dålig men framgångsrik film – eller något i den stilen.

Gyllenhaal spelar här den plågade f.d UFC-fightern Elwood Dalton som anställs av Frankie som driver baren Road house i södra Florida. Hon vill att han ska ta hand om buset som stör ordningen i baren. Elwood fixar detta i en grisblink men bakom busarna döljer sig en affärsman som vill åt marken som baren ligger på till varje pris.

Vid en jämförelse är den nya Road house inte lika sanslös som sin föregångare vilket gör att man inte serveras repliker som  ”I used to fuck guys like you in prison” eller sex mot skrovliga tegelväggar. Gyllenhaal är en skådis jag gillar och det var väl främsta anledningen till att jag såg filmen. Den är lite tråkigare än originalet från -89 kanske inte i handling eller action men nyinspelningen är inte lika oförutsägbar som föregångaren och blir därmed aningens tristare. En typisk ”duger för stunden film”. Regissören Doug Liman har gjort avsevärt bättre filmer och Road house känns som att den är gjord lite med vänsterhanden.

Regi:  Doug Liman

Betyg: 4/10