Source Code ( 2011 USA )

Efter Moon har regissören Duncan Jones fått aningens mer pengar att röra sig med, det betyder bättre effekter och fler skådisar. Moon hade som bekant i stort sett bara en skådis men som tur var en bra skådis, Sam Rockwell. Jones spinner lite på samma tema i Source Code som i sin tidigare film: En huvudperson vars identitet av olika anledningar är konstlad. En soldat från Afghanistan, Colter Stevens, vaknar plötsligt upp på ett tåg men med en annan persons utseende och identitet. Mycket snart ( ca 8 min) går det upp för honom att han deltar i ett experiment i syfte att förhindra ett terrorattentat. Tåget han sitter på har sprängts och man fruktar nya attentat. Militären har lyckats koppla Colters hjärnvågor till ett av offren på tåget men tidsrymden är bara 8 minuter sedan smäller bomben. Turligt nog kan man göra om experimentet flera gånger. Colter har åtta minuter på sig att identifiera terroristen och räkna ut dennes nästa mål. Vetenskapsmännen har emellertid inte lagt alla korten på bordet och en och annan obehaglig överraskning väntar på Colter.

Utan förra årets Insidious hade nog inte denna film gjorts. Man skulle tro att det blir tråkigt att se en film där åtta minuter repriseras om och om igen men icke. Fartfyllt, spännande och underhållande samt Jake Gyllenhaal i huvudrollen flankerad av Michelle Monaghan och Vera Farmiga gjorde Source Code till av de bättre filmerna i sommar. En sommar som bara verkar bestå av superhjältar, prequels och sequels och andra ganska fantasilösa produkter. Filmen vågar även låta den genomsnittlige tittaren använda sin hjärna en aning men en lika stor utmaning som Insidious är Source Code inte. Det kan vara på sin plats att påpeka att jag älskar Groundhog Day ( Måndag hela veckan ). Båda filmerna bygger på liknande premisser att en person har möjligheten att återuppleva en sekvens och får en möjlighet att ställa misstag till rätta. Två andra filmer som man kan skyffla in i samma genre är The Butterfly effect samt den halvt om halvt oförtjänt bortglömda Retroactive . Gillar man inte ovan nämnda filmer ska man kanske se något annat på bio men jag var mer än nöjd. Till en början var betyget högre men jag är aningen ambivalent om jag gillar slutet eller inte. Vid en omtitt kan betyget höjas, kanske. Steffo och Fiffi har också sett filmen.

Regi: Duncan Jones

Betyg: 7/10