Filmspanarna: Barndom – Blecktrumman (1979 Västtyskland)

Månadens tema är barndom och mitt val faller på filmen Die Blechtrommel (Blecktrumman) som baserar sig på den tyske nobelpristagaren Günter Grass bok med samma namn. Och nej, jag har inte läst boken, jag och nobelpristagare i litteratur kommer inte så väl överrens.

Det är en märklig historia som berättas. Oscar som föds i staden Danzig under 20/30 talet bestämmer sig för att inte växa upp och bli stor när han inser vuxenvärldens hyckleri. På sin treårsdag faller han på flit nedför källartrappen och slutar därmed att växa. Det motbjudande lilla barnet (för tro mig Oscar är ett vidrigt barn) har begåvats med ett skrik som kan spräcka glas, något som han använder sig av när någon försöker ta hans älskade trumma. En trumma som han f.ö bankar på genom hela filmen. Lägg sedan till att gossen får agera voice-over genom hela filmen så torde alla kriterier för en avslagen filmkväll infrias. Så är icke fallet!

Blecktrumman är som sagt en märklig film som innehåller det mesta; Död, sex, tragik, nazister, komik, pedofili, hästkadaver, ålar, bulemi, ofrivilliga graviditer och en soppa kokad på grodor, piss och spott. Mitt i den denna kaskad av upplevelser har vi den obehaglige barndvärgen Oscar som observerar omvärlden och vansinnet i 30 talets Tyskland. Jag gillar filmen då det är en underhållande men obekväm skröna som kokats ihop. Samtidigt som detta är filmens styrka är det också dess svaghet. Det är svårt att bli berörd av de osannolika och märkliga karaktärerna och alla händelser som väller ut ur rutan. Jag får lite svårt att ta filmen på allvar trots att den berör allvarliga skeenden.  Jag anar att en och annan händelse fått stryka på foten när boken blivit till film för vid ganska många tillfällen får jag klia mig i huvudet och undra varför folk agerar som de gör. Blektrumman är nog en sådan där film som man antingen gillar eller ogillar. Trams eller underhållning? Personligen finner jag filmen vara mycket underhållande och fantasifull. Titta och bestäm själv.

Jag vet inte om filmen innehåller något budskap mer än att dramats huvudperson väljer att stanna kvar i barndomen då vuxenvärden ter sig förljugen. Kanske tur att alla barn inte är så insiktsfulla som Oscar och inser vuxenvärldens lögner för då skulle de troligtvis galoppera mot närmaste källartrappa.

Regi: Volker Schlöndorff

Betyg: 8/10

Andra filmspanare som skriver om barndomen

Addepladde

Exceptfear

Fiffi

Filmparadiset

Fripp

Jojjenito

Mode + film

Rörliga bilder

The Velvet cafe

FILMR