En svensk Evil dead står det på affischen och det är just vad Vittra är. En grupp ungdomar reser till en stuga ute i skogen. Tanken är att man ska supa, äta och kanske eventuellt ha lite sex. En av ungdomarna förvillar sig ned i husets källare och förändras till det sämre av den korta visiten. Festen har knappt hunnit starta förens det utvecklar sig till ett blodbad av (med svenska mått mätt) sällan skådat slag. En ond kraft i huset förvandlar festdeltagarna till blodtörstiga varelser och chanserna att komma levande från den här nöjesturen är små.
Om man kan leva med att Vittra i stort sett är en rip-off av tidigare nämnda Evil dead så är inte det här någon dålig film. Uttrycket ”bra för att vara svensk” gäller inte Vittra då det är en klart godkänd skräckis. Skådisarna är helt ok och som bonus är Johannes Brost med på ett hörn som Vittra/zombiejägare.
Just det sistnämnda är kanske lite märkligt. Själv är jag löjligt förtjust i svenska folksägner och alla de varelser man kan stöta på i skog och mark. Jag har läst Ebbe Schöns böcker om gammal folktro både en och två gånger. Ingenstans i litteraturen har jag stött på några vittror som besitter de egenskaper som visas i filmen. Nog för att vittrorna kunde vara ena lea jävlar men riktigt så här blodtörstiga är de inte. Detta är petitesser i sammanhanget då man knåpat ihop en skräckis som, även om det inte är ett mästerverk, håller hela vägen.
Att betyget inte blir högre beror på att filmen är alldeles för skrikig och blodig för att jag ska tycka att den blir spännande. Den första halvtimmen har Vittra en skön skräckkänsla som tyvärr försvinner i takt med köttslamsor och hinkar med blod som vräks över skådespelarna men underhållande är den i vart fall.
Fiffi skriver om ett annat otyg med förankring i amerikansk folklore på sin blogg idag.
Kl 16:00 kommer dagens nästa inlägg här på bloggen då rör det sig om en norsk film som har en något annorlunda vinklel på nordisk folktro.
Regi: Sonny Laguna, Tommy Wiklund
Betyg: 6/10
FILMITCH 
Absolut en helt okej skräckis och för att vara en svensk sådan är effekterna riktigt bra.
http://www.fiffisfilmtajm.se/vittra/
Tyckte att effekterna håller bra även internationellt sett åtminstone om man tänker på budgeten.
Skulle vara intressant att veta om de betalt royalty till Raimi eller om historien anses så allmängiltig att han inte har tjing på den.
Tror nog att storyn är ganska allmänngiltlig. Man kan säkerligen hitta ngt liknande i film eller litteratur innan Evil dead. Men man borde åtminstone gett Raimi ett extra tack för inspiration.
Nu blev jag lite sugen på den här filmen igen. Såg ”Marianne” häromdagen, den om en mara, och den fick mig att, återigen, helt tappa intresset för svensk film i den här genren, även om det var mer av en psykologisk thriller. Så tack för att du väckte hoppet på nytt! 😉
Både den här och Huset vid vägens ände (riktigt lågbudget) är svenska skräckisar som håller.
Ja, Huset vid vägens ände var en liten överraskning, även om den fortsatte där den borde slutat. Men stämningen var härlig och kontinuitetsproblemen med folk som bytte kläder mitt i scener bidrog med charm.
Håller med om en del, kanske inte om skådisarna. Tyckte de var sisådär. Kul med Brost i alla fall. Effekterna ÄR riktigt bra. De höll internationell klass, tyckte jag. Det du sätter fingret på är ju det här med att zombies liksom inte känns som nordisk folktro. Det kändes inte som att det hörde hemma riktigt.
Det är väl som så att det inte behövs några större karaktärsskådisar när det rör sig om filmer av den här sorten – därav helt ok 😉