Sportfilm är en genre jag är mycket förtjust i. Paradoxalt nog är jag relativt ointresserad av sport i den verkliga världen. Visst OS (om det går på en reklamfri kanal), fotbolls EM och VM är trevliga tillställningar men någon pulsökning sker inte, vare sig Sverige deltar eller inte. Jag kan inte nämna en enda svensk aktiv hockeyspelare och Zlatan är den enda jag kan namnet på i fotbollslandslaget. Men så fort sporten blir fiktiv blir det spännande och min puls ökar på direkten. Besynnerligt.
Jag brukar dela in sportfilmerna i tre subgenrer. Naturligtvis korsar dessa varandra och andra läsare kan säkerligen uppfatta filmerna på ett annat vis än jag samt hitta fler eller andra sätt att dela in filmerna på.
Sportkomedi: Man tar kanske inte riktigt sportutövandet på allvar. Filmerna ligger ofta på gränsen till att bli larviga men när de är som bäst lyckas man med att kombinera spänning med skratt. T.ex Mean machine, The Longest Yard och Major League.
Sportdrama: En seriös historia berättas, sporten finns med men berättelsen går oftast djupare och individen är mer i fokus än själva sporten. Här finner vi filmer som Warrior, Rocky och Goon.
Sportmelodrama: Troligen min favorit bland sportsubgenrerna. Det är ingen hejd på eländet och problemen vår hjälte måste lösa innan eftertexterna rullar. Ofta finns det med en slem skurk, en besvärlig kärlekshistoria samt att man vinner matchen i filmens final mot alla odds. Youngblood, Mighty Ducks, Karate Kid är några filmer i denna genre.
Jag avslutar med att tipsa om en handfull sportfilmer som är väl värda att se av en eller annan anledning.
Gladiator: Nej det är inte Gladiator med Russell Crowe utan här rör vi oss i skumma källarlokaler där den unge Tommy Riley hamnat i gangsterbossen Jimmy Horns klor. Jimmy har en hållhake på Tommys försupna pappa (spelad av John Heard vem annars) och hotar döda pappan om inte Tommy ställer upp och boxas för Horn. Tommy som precis börjat få ordning på sin liv ställer upp då han inte har något val. Bra tempo, intressanta skådisar b.la Brian Dennehy och Robert Loggia samt en historia som innehåller varenda klyscha som tänkas kan. Mycket underhållande.
Shaolin soccer. Den avdankade tränaren Golden Leg Fung hyr in en grupp kung-fu experter för att bilda ett fotbollslag. Det här nog lite av en antingen eller film. Den är på sina ställen oerhört larvig, en del scener är bara konstiga och man har pressat in en en kärlekshistoria som inte passar in i historien. Trots alla dessa invändningar spritter hela filmen av berättarglädje och det är värt mycket i sammanhanget. Jag blir lite glad när jag ser Shaolin soccer och en film där antagonisterna heter Team evil går bara inte att ignorera.
Lagaan. Som sagt jag gillar sportfilmer. Det spelar egentligen inte någon roll vilken sport som utövas på vita duken jag fastnar ändå. Lagaan handlar om något så obegripligt som cricket. En by sätter hela sin skörd på spel i en match mot onda engelsmän. Vinner byborna slipper de skatten, förlorar man väntar svälten. Engelsmännen är proffs och de indiska spelarna har aldrig rört vid ett cricketrack. Hur det går? Onödig fråga. Filmen lyckas väl med att förklara cricketreglerna och matchen är mycket spännande. Ett varningens finger höjs dock. Lagaan är tre timmar lång och innehåller många sång och dansnummer, något som inte störde mig det minsta.
Escape to victory: Filmen utspelar sig under andra världskriget. Allierade krigsfångar ställer upp på en vänskapsmatch mot det tyska landslaget. Det tyskarna inte vet är att fångarna tänker passa på att rymma under matchen. En både rolig och lite småspännande film med många bra skådisar t.ex Sylvester Stallone, Michael Caine och Max von Sydow. Man har även lyckats med att klämma in fotbollslegendaren Pele´i filmen.
The Legend of Bagger Vance: En ganska illa omtyckt film men jag gillar den. Matt Damon är nervklen efter 1:a världskriget men med hjälp av den mystiske caddien Bagger Vance finner han vägen tillbaka till både livet och golfen. En stillsam, småmysig och vacker film. Har rykte om sig att vara trist men ge filmen en chans. Scenen med den sista putten i golfmatchen är minnesvärd.
Vad de andra filmspanarna hittat för filmer i sportens värld hittar ni här.
Rörliga bilder och tryckta ord
FILMITCH 
Sportkomedi är nog min värsta filmgenre när jag tänker efter. Det kanske finns någon jag har gillat men jag kan verkligen inte komma på en enda. Det är ofta rätt grovkornig humor av ett slag som jag har svårt för.
Spordrama å andra sidan kan ju bli hur bra som helst. Och melodrama… ja ibland funkar det! Karate Kid kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta. 🙂
Som jag skrev i bland balanserar sportkomedierna farligt nära på larvighetens gräns. Det finns en hel del usla filmer i den subgenren men även en hel hop bra.
Hehe, lustigt nog har jag inte sett en enda av de du presenterar lite mer utförligt.
Jag tycker nog att det finns en egen subgenre inom sportfilm och det är ju BOATS, baserade på verkliga händelser. Jag har med en 7-8 stycken sådana på min lista av football-filmer..
Laagan Henke Laagan.
Tänkte på BOATS men fann precis som Sophia att den kunde återfinnas i alla tre subgenrerna.
Hmm, kan inte påstå att sportfilmer är någon direkt favoritgenre, men det är heller inte filmer som jag undviker. Utom möjligen melodramerna, då. De tenderar att bara bli för mycket, särskilt de amerikanska.
Shaolin Soccer tyckte jag också var riktigt underhållande och den där indiska cricketfilmen borde ju ses. Särskilt om den kan skapa någon form av förståelse för det obegripliga spelet. Och jag kanske måste omvärdera Bagger Vance, nu när både du och Fiffi säger så snälla saker om den.
@Henke: Fast BOATS kan ju faktiskt ingå i alla tre genrerna, helt beroende på hur man vinklar historien.
@Sofia, ja, sub-genre!
Fast du säger ju ”egen subgenre”, vilket jag tolkar som en genre vid sidan av dessa tre inom den övergripande genren sportfilmer. I sådana fall skulle jag nog snarare karakterisera det som en sub-sub-genre. Om vi nu ska börja märka ord (och det gör jag ju…) 😉
De kan bli för mycket melodramerna men så länge de inte försöker ikläda sig en finare kostym (läs Remember the Titans) än de klarar av så funkar de utmärkt för mig.
Jätteintressant att du inte är förtjust i ”verklig” sport utan mest i ”filmisk verklig” sport. Undrar vad det beror på? Många som inte gillar sportfilm alls är ungefär lika svala för sport i verkligheten men det är alltså nåt i sportfilmsdramaturgin som funkar på dig men inte att se live. Kan du lägga dig på divanen så ska jag fråga ut dig om din barndom så ska vi se om det går att hitta själva epicentrumet till denna glitsch. 😉
Lägger mig i divanen:
”Under många år var jag avundsjuk på de som engagerade sig i sport. Tänk vilket billigt och enkelt nöje att bli upphetsad över en lek. Numera är jag tillfreds med mina mentala tillkortakommanden (de är många 😉 ) och har accepterat min oförmåga. Men däremot gillar jag att småtitta på lite sport med en kopp kaffe – speciellt OS och fotboll.
Något som däremot engagerar mig inom sportens värld är fiaskon och skandaler. Mums 🙂 VM -94 var en höjdare men inte pga Sveriges brons (det var en bonus) utan pga Maradonas förnedring som fuskare (men det visste vi redan-Guds hand say no more).”
Lämnar divanen
Vad fort terapitimmen gick! Kan vi skylla på avundsjuka under skolåren alltså? 🙂
Jädrars! Har inte sett en ENDA av de på listan här!
Och subgenrerna var kul! 🙂
Det är ju så det är också!
Då har du en och annan film att se och förhoppningsvis gilla 🙂