För sisådär en tio år sedan ”upptäckte” folk att det gjordes skräckfilm i Asien. Amerikanarna som inte kan läsa undertexter köpte upp en hög med filmrättigheter och började producera sina egna versioner av asiatiska skräckfilmer. Idag kollar jag lite närmare på den första skräckfilmen jag såg från Japan samt dess amerikanska motsvarighet.
En släkting till en journalist har dött under mystiska omständigheter. Reportern börjar luska i historien och spåren leder till en vandringssägen som rör ett mystiskt videoband. Enligt myten dör den som sett bandet inom sju dagar. Reportern följer sin avlidna släktings göranden under den senaste veckan och visst hittar hon videobandet och visst visar sig förbannelsen att stämma. Nu har journalisten sju dagar på sig att bryta förbannelsen och för att höja insatserna råkar även hennes son att se filmen.
2002 kom så en amerikansk remake av den japanska filmen. The Ring blev en succé och inledde den skräckfilmsvåg från Ostasien som tyvärr har vattnats ur vid det här laget. Tidigare har jag ansett filmerna Ringu och The Ring vara likvärdiga men efter en titt back to back är jag tvungen att ändra mina åsikter radikalt. Båda filmerna har ett bra och originellt manus som när man såg dem för första gången kändes innovativt och fräscht i övrigt skiljer sig filmerna åt en hel del. Ringu är nästan att likna vid en detektivhistoria med övernaturliga inslag. Vi får följa reporterns jakt på sanningen och det är först mot slutet som det hettar till lite. Skådisarna är inte de bästa, de är lite stela och känns obekväma i sina roller. Finalen där förbannelsen realiseras är dock bland det rysligaste jag sett och slår sin amerikanska efterföljare på fingrarna. Däremot har Ringu ett mycket svagt slut och det känns som att man inte riktigt visste vart man skulle ta vägen med sin historia.
The Ring är däremot en skräckhistoria med inslag av deckargenren. Regissören håller oss tittare på halster filmen igenom då man hela tiden strösslar med olycksbådande händelser och varsel. Detta gör att man aldrig riktigt kan slappna av. Förklaringen till förbannelsen tilltalar mig mer än originalets. Skillnaderna är inte stora men det är i detaljerna där The Ring vinner över sin förlaga. The Ring är helt enkelt en mer tight historia som håller samman avsevärt bättre än sin förlaga. Ringu känns mer som en ide man filmatiserat medan The Ring är en färdig produkt. Nu kan iofs filmens budget spela en viss roll. Ringu: 1, 2 milj $ vs. The Ring: 48 milj $.
Har man inte sett någon av filmerna rekommenderar jag verkligen The Ring för en garanterat ryslig stund framför tv:n. Glöm bara inte att stänga av appareten efter att filmen slutat. Myrornas krig kanske man vill undvika speciellt efter att ha sett The Ring.
Vad Fiffi tycker om The Ring kan ni läsa här.
Regi: Ringu:Hideo Nakata
Betyg: Ringu: 5/10
Regi: The Ring: Gore Verbinski
The Ring: 9/10
FILMITCH 
Där ser man. Håller med. Om det mesta. 🙂
Jag blev förvånad över att jag tyckte som jag tyckte men å andra sidan var det över tio år sedan jag såg filmerna.
Kommer aldrig att tycka något annat än att originalet är läskigast ever. Remaken är kanske snyggare sammansatt, men blev för övertydlig tyckte jag (som så ofta i am. film). Men har man inte sett originalet kan remaken säkert hålla hela vägen.
Jag tycker att originalet på sina ställen är mer övertydligt men det kan iofs bero på att jag även sett Ringu 2 som förklarar mer än jag önskar. Men jag förstår vad du menar med remaker och deras övertydlighet.
Det var länge sedan jag såg The Ring, men jag gillar den trots att jag inte är såld på genren. Blir intresserad av att se förlagan nu när du liknar den vid en deckare..
Innan du jagar rätt på den så vill jag påpeka att det inte är deckare av Beck eller Wallander sorten utan mer hur huvudpersonen försöker lösa gåtan alltså ung. som i remaken men utan några större skräckinslag.
Välkommen hit förresten 🙂