Vanligtvis skryr jag filmer som behandlar kriget mot terrorn och Mellanösternkonflikten (kommer till det sen) men när mina filmspanarkollegor ber mig så vackert att se en film om detta ämne kan jag naturligtvis inte tacka nej.
Lone survivor handlar om den misslyckade Operation Red Wings i Afghanistan 2005 och bygger på soldaten Marcus Luttrells skildring av händelsen. Den militära ledningen beslutar sig för att skicka ut en liten grupp soldater i syfte med att lokalisera och döda talibanledaren Ahmad Shah (som ser precis ut som Anthony Quinn). Under uppdraget blir soldaterna upptäckta och måste fly som om att inte detta räckte visar det sig att utrustningen inte fungerar som den ska och man har svårt att få kontakt med högkvarteret och får klara sig på egen hand.
Klarar man av en dos USA propaganda är filmen relativt ok. Den är lite småseg och hade med lätthet kunnat kortas ned en kvart/tjugo minuter. Det är väldigt många scener med män som springer i motljus, tjatar om sina fruar/flickvänner och ryggdunkande innan själva uppdraget startar. Sedan följer en massa scener med tittande i kikarsikten, viftande med händer, krypande i buskar och allt sådant där som soldater tydligen sysslar med i naturen. Om man lyckats hålla sig vaken så länge (frun somnade) blir det desto mer fart och fläkt under filmens andra timme och det är en helt ok jakt-i-skog-film med en fasligt massa trillande-nedför-sluttningar-i-slowmotion-scener. Jodå filmen duger knappt om man tar den för vad den är: En hyllning till korkade människor (kommer till det senare). Men som sagt det är en film som behandlar kriget mot terrorn och därmed dras den med många problem ur min synvinkel.
Här följer en Filmitch filosoferar light om man inte orkar med detta är det bara att scrolla ned till betyget.
Mitt största problem med filmer som rör det s.k kriget mot terrorn och Mellanösternkonflikten är att det är en pågående konflikt som är oerhört komplicerad, historien skrivs fortfarande vilket gör att det är svårt för mig att ta ställning när jag ser en film om ämnet. Vilka som är hjältar och vilka som är skurkar har jag svårt att avgöra. Det enda jag vet är att båda sidor amerikaner, talibaner, palestinier, israeler och s.k terrorister (det finns ingen enhetlig definition över vad en terrorist är, bara det ställer till ett problem så fort ordet nämns) begår vedervärdiga handlingar mot andra människor. Så när jag ser en film av detta slag har jag svårt att hålla på någon sida iom att det är svårt för mig att släppa det historiska bagaget och oklarheterna över vem som har rätt eller fel. Det enda jag ser är människor som begår korkade/onda handlingar. Det är så mycket lättare med filmer från andra världskriget då det åtminstone hos mig inte råder någon tvekan över att det är nazisterna som är skurkar. Lägg sedan till att filmerna i den här genren har en tendens att bli politiska pamfletter och det har jag nog av till vardags.
Avslutningsvis har jag svårt att engagera mig i de personer som berättelsen vill att man ska heja på då de frivilligt har satt sig i denna situation (vad jag vet så tvångsinkallar inte USA sina soldater) och har man frivilligt satt sig i en sådan här situation får man skylla sig själv. Därför kan jag inte riktigt känna för soldaterna som blir beskjutna de har s.a.s bäddat sin egen säng. Jag är av den övertygelsen att den som frivilligt väljer soldatyrket dras med någon form av känslomässig problematik.
Jag läser hellre en bok eller ser en dokumentär om dessa konflikter där får min källkritiska ådra åtminstone en liten utmaning.
Regi: Peter Berg
Betyg: 4/10
Andra som sett filmen är
FILMITCH 
Det var roligt att se att du tog dig an utmaningen och det är intressant att läsa dina tankar kring denna genre.
Det är knivigt, jag håller med dig, då det blir väldigt mycket svart eller vitt och att motsatsen till terrorist skulle vara ängel. Lyckas man se bortom allt detta och stänger man av sin källkritiska ådra så är filmer som denna oftast bra/okej tycker jag men börjar man skrapa lite och fundera lite så blir det mer…komplicerat.
Blir det Zero Dark Thirty nu eller har du fått nog? 😉
Har svårt att säga nej 😉
Precis som du skriver är problemet att jag har mkt svårt att se bortom allt detta när jag kollar in filmer i genren. Filmen som så är väl ok men kanske lite väl lång.
Mnjae det tar nog ett tag innan jag kollar in Zero och andra filmer i genren.
Dock gillade jag Argo men den startade med att förklara bakgrunden till konflikten relativt objektivt ngt jag uppskattade.
Klart man orkar med en filosoferande Filmitch. Jag kan på ett sätt hålla med dig, men tycker nog att problemet existerar i så många fler (krigs/konflikt)filmer än de som på något sätt rör ”kriget mot terrorismen”. Ibland skulle man vilja bedöma ämnets behandling vid sidan av själva filmen om det ska vara en actionbetonad sådan. En spännande film behöver inte nödvändigtvis vara nyanserad men generellt blir ju alla filmer bättre om man lyckas få med bägge delarna.
Håller med men filmer som speglar lite äldre konflikter har fördelen att man sitter lite med facit i hand. USA har på senare år eller ja efter Plutonen lyckats relativt väl med att skildra den konflikten för att ta ett exempel . Man landar ofta på individnivå och skildrar krigets vansinne. Det är sällan de filmerna saluförs med orden hjältemod t.ex.
En filosoferande Filmitch, det är ju toppen. 🙂
Kul att du såg den här filmen. Nu vet jag inte vem det var som egentligen ville att du skulle se den. Säg inte att det var jag? 😉 Eftersom jag själv hatade filmen så tyckte det kunde vara kul att se vad du tyckte nu när du redan från början har en aversion mot ”kriget mot terrorismen i Mellanöstern”-genren.
MEN, den film som jag verkligen vill att du ska se är ju Zero Dark Thirty som ju är en riktigt bra film. När jag läser om dina problem med genren så tycker att den filmen faktiskt resonerar lite på samma sätt som du gör, att det är en pågående och komplex konflikt utan vinnare och förlorare… (well, en förlorare finns det i alla fall i den filmen…). Men nån sida att heja på finns ju inte så du kanske inte uppskattar den trots allt. Men då kan liksom INGEN film som tar upp ”kriget mot terrorismen” nånsin lyckas tillfredsställa dig, vare sig den förenklar eller faktiskt skildrar det komplexa på ett komplext sätt?
Tackar Jojjenito. Det var Fiffi som skickade ett mail och jag kände att det var svårt att tacka nej vid en så vänlig förfrågan.
Det finns säkerligen filmer därute som är bra t.ex gillade jag Argo som tog sida men på ett balanserat vis samt att filmen förklarade bakgrunden. Där handlade det om vanligt folk som kom i kläm iom att USA misskötte sin utrikespolitik och Iran inte respekterade de diplomatiska reglerna så visst finns det filmer. Jag är lite småsugen på Clooneys Syriana som jag såg första halvtimmen av häromkvällen och jag kan tro att om jag ska se någon film ang inläggets ämne är det nog Zero men jag har ett par Bergman, Åsa Nisse och Van Damme som ligger före i kön 😉