Transcendense är en film som ställer stora och djupa filosofiska frågor om vår identitet och när en människa upphör att vara just en människa? I en nära framtid ligger forskningen nära upptäckten av artificiell intelligens. Den här forskningen är inte helt okontroversiell och det har bildats nätverk bland medborgarna som saboterar arbetet och man backar inte ens för att mörda framstående vetenskapsmän. Will Caster (Johnny Depp) är en ledande forskare inom området men utsätts för ett attentat. Då han är döende satsar hans fru och nära vän, tillika kollegor allt på ett kort och laddar upp Wills medvetande i en dator. Det verkar som att försöket lyckas men frågan är om det verkligen är Will som laddats över eller om det är datorn som låtsas vara Will.
Oerhört intressant tema för en sf-film som väcker mina tankar. Synd bara att utförandet är lika oerhört trist. Transcendense börjar bra när konflikten mellan forskarna och dataterroristerna presenteras och berättelsen fångar mitt intresse trots att Depp har huvudrollen. Har inte den skådisen gjort sitt nu? Likt Nicholson, DeNiro och Sir Anthony har har han slutat skådespela och nöjer sig numera med att spela sig själv, lite sluddrande tal och en halvt om halvt excentrisk karaktär i film efter film. Det blir både tråkigt och oengagerat. När Will laddas upp till datorn är nog tanken att det är nu saker och ting ska börja hända, istället blir det tvärtom och resten av filmen känns som en enda lång transportsträcka till det smetiga slutet. Det jag filosoferar om under eftertexterna är inte vad som definierar en människa utan om Christopher Nolan hyser agg till sin f.d fotograf Wally Pfster som regisserat filmen. Det var nämligen Nolan som ansåg att Pfster var rätt man för detta intressanta men småtrista manus. Det kan också vara som så att Pfster är en filmfotograf som passerat sin kompetensnivå.
Regi: Wally Pfster
Betyg: 4/10
FILMITCH 
Kan hålla med om att Depp har lagt av sig en hel del. Och det är väl alltid risken med filosofisk SF, det kan bli fruktansvärt trist…
Jo tristhetsrisken är stor men tanken var spännande. Nu är det som så att det händer saker i filmen det är inte folk som sitter och filosoferar för öppen ridå men filmen känns lite oengagerad och trött.
Synd på något som hade kunnat vara goda ärtor. Känns som både grundidén och skådespelarna blivit bortkollrade med hjälp av kanske-inte-så-bra folk bakom spakarna.
Nej här lyckades man göra pannkaka av ngt intressant 😦