Bondtema: On her Majesty´s Secret Service ( 1969 Storbr )

När Connery hoppade av startade Broccoli och Saltzman jakten på en ny Bond. Man plockade ut ca 100 stycken skådespelare man kunde tänka sig i rollen som 007 och började sedan beta av den långa listan. Timothy Dalton fick tidigt ett erbjudande men han kände att han var för ung. Roger Moore var båda producenterna intresserade av men han var bunden till tv-serien Helgonet. När man nästan hade enats om John Richardson så blev Broccoli imponerad av australiensaren George Lazenby och erbjöd honom kontrakt på sju (!) Bondfilmer. Lazenby tackade ja till rollen och man började filma trots att han inte skrivit på något kontrakt.

Mycket nära att bli den nye Bond.

Nu var det äntligen dags för On her Majesty´s Secret Service ( OHMSS ) att bli filmad. Två gånger tidigare hade man skjutit på produktionen. Den var tänkt att filmas efter Goldfinger men då man lyckats komma överrens med McClory kände producenterna att det var bäst att passa på att filma Thunderball  innan han började bråka igen. Efter Thunderball passade inte vädret för OHMSS då miljön till stora delar utspelar sig i ett vinterlandskap så det fick bli You only live twice istället. OHMSS ingår i den s.k Blofeld triologin, de andra filmerna är You only live twice samt Diamonds are forever. I alla tre filmerna spelas Blofed av olika skådespelare och triologin har filmats i okronologiskt. OHMSS är tänkt att vara den första, följd av You only live twice för att avslutas med Diamonds are forever. Därför är det lite förvirrande att Blofeld inte känner igen Bond i OHMSS, han hade träffat honom ansikte mot ansikte i You only live twice . Först hade man skrivit in en plastikoperation för Bond i manus, vilket även passade bra att förklara skåderspelarbytet, iden skippades och man körde bara på utan några närmare förklaringar.

George Lazenby som 007.

Med risk att låta pretantiös skulle man kunna beskriva OHMSS som en tragedi i två akter med ett litet komiskt mellanspel. I den första delen av filmen försöker Bond spåra upp Blofeld. Under sitt sökande träffar han en kvinna, Tracy, som han förälskar sig i och det blir t.om tal om giftemål. Tracys far som är ledare för en stor kriminell organisation hjälper sin blivande svärson att hitta Blofeld. Spåren pekar mot Schweiz där en viss greve Bleuchamp driver en ensligt benägen forskningsklinik, som visar sig vara proppfull med skönheter från världens alla hörn. Bond åker dit maskerad som släktforskaren sir Hilary Bray för att försöka avslöja vilka sinistra planer Bleuchamp (som naturligtvis visar sig vara  Blofeld) har,  samt att gå till sängs med så många kvinnliga patienter som möjligt. Bond som Sir Hilary i Blofelds näste är en av de roligare episoderna i Bondserien. Lazebys röst dubbades då hans dialekt inte lät övertygade som snobbig släktforskare. I filmens sista del är det nästan action non-stop. Bond flykt från Blofeld och den efterföljande jakten hör till höjdpunkterna i hela serien om James Bond.

Salavas som Blofeld - hur håller karln i cigaretten egentligen?

Jag sticker inte under stol med att OHMSS  är definitivt den bästa Bondfilmen och anledningarna är många. För det första har man lyckats få ihop en bra skådespelarensamble. Diana Rigg som spelar Bonds blivande fru Tracy är en av de bättre bondbrudarna hon har faktiskt en personlighet, något som många av Bonds damer saknar. Blofeld som gestaltas av Telly Savalas är briljant i rollen, här har vi en skurk som är fåfäng, äregirig, smart och fysiskt farlig, han  backar inte för att aktivt delta i jakten på Bond och har inga skrupler för att nå sitt mål (jag har heller aldrig sett någon hålla i cigaretter så coolt som Telly i filmen). Kort och gott en skurk av rang. Blofelds medhjälperska Irma Bunt (ständigt dessa tyskklingande namn) är en obehaglig typ som misslyckas  med att dölja sin ondska bakom ett falskt leende. Lazeby är visserligen inte någon stor skådis, han är inte dålig men det är långt till Connerys klass. Däremot vill jag påpeka att med Connery i huvudrollen hade vi fått en helt annan film som troligtvis inte alls haft samma tyngd och spänning. Lazenbys Bond blir rädd, visar känslor och slåss för sitt liv och det mycket brutalt. OHMSS är nog en av de brutalare filmerna i serien. Timothy Dalton eller Daniel Craigs versioner av James Bond är nog de skådespelarna som kommer närmast Lazenbys gestaltning av 007.

Diana Rigg som Tracy. Hon var känd från tv-serien Avengers där även Honor Blackman hade en roll.

Regissören Peter Hunt jobbade som klippare på You only live twice, han slet som ett djur för att få den filmen färdig i tid och ”belönades” då med regissörsjobbet till nästkommande bondfilm. Hunts verkar ha en känsla för bildkomponering, det finns många scener i OHMSS som skulle bli läckra planscher. Helikoptrar som landar och anfaller i motljus, Blofelds scener med Bond, 007 när han går nedför en trappa till ett kasino ja, ögonblicksbilderna från filmen är många. Blofelds högkvarter Piz Gloria är för övrigt det snyggaste skurknäste i alla Bondfilmerna, en orgie i sextiotals design och heltäckningsmattor.  Man kan besöka Piz Gloria idag om man vill och har råd. Byggnaden som ligger på en bergstopp är idag en restaurang som kan ta emot ca 400 gäster.

Piz Gloria - Blofelds högkvarter.

I OHMSS har Q inte speciellt stor roll, han är inne för ett kort samtal med M. Bond använder sig nästan inte alls av Q:s tekniska hjälpmedel, undantaget är en bärbar kopieringsmaskin. Däremot får vi se mer av M som har fler scener än brukligt tillsammans med Bond. B.la får vi veta att M har en passion på att samla fjärilar. Vi får även besöka Bonds arbetsrum för första gången.

Charmtrollet Irma Bunt

Soundtracket är mycket bra, titelmelodin är instrumental och är ett dramatiskt och ödesfyllt tema som går igenom hela filmen. Att det är bekymmersamt för Bond förstår man då det är klockor och timglas som visas i förtexterna, man kommer direkt i rätt stämning att det är en ödesmättad bondfilm. Duke Ellingtons fina We have all the time in the world  finns även med i filmen. I förtexterna har även klipp från tidigare bondfilmer lagts in, det är som att producenterna är lite ängsliga och verkligen vill övertyga tittarna att vi har kommit rätt, nämligen till en Bondfilm.

En annan sak som visade på producenternas oro för den nye Bond var att man drog sig i det längsta att presentera Lazenby som Bond. Detta reklamtrick kan möjligtvis slagit fel och fick den effekten att folk inte hade vant sig vid Lazeby när det var dags för filmens premiär. Tilltaget startade även ryktet att Broccoli/Saltzman inte riktigt trodde på den nye Bond och ville av den anledningen hålla honom hemlig. Det sistnämnda stämde inte alls då Lazeby faktiskt fått erbjudande om att göra sex filmer till i serien och man väntade bara på att han skulle skriva på.

007 som fisken i vattnet även om han är "förklädd" som släktforskaren Sir Hilary.

Att Lazenby inte hade skrivit på kontraktet än berodde på att hans agent rådde honom att inte göra det. Anledningen? Agent och spionfilmer var på väg att bli omodena enligt Lazenbys agent. Tyvärr, för Lazenby, lyssnade han på sin agent och Bondserien tog en annan inriktning. Vi kan leka med tanken att Lazenby skrivit på: Ingen Moore som Bond och den sista filmen med Lazenby skulle då ha varit For you eyes only. En intressant tanke. OHMSS spelade inte in lika mycket pengar som sina föregångare men den gick inte med förlust, långt därifrån. Lazenbys dåliga omdöme kombinerat med lite halvängsliga producenter kan vara anledningarna att det kommit upp så många olika rykten varför den bara blev en film med George Lazenby. Hans vidare karriär blev b-filmer och tv-serier. Det var nu dags för Broccoli och Saltzman att än en gång leta efter ny Bond.

På ålderns höst lär Lazenby troligen ångra en del karriärval. åtminstone ett.

OHMSS är i det närmaste en perfekt bondfilm, den har själ, dramatik är otroligt snygg, bra soundrack och kan stoltsera med en skurk och Bondbrud som hör bland de bästa. Det  blir tio stycken välsmakande martinis som serveras av en både rörd och skakad Bond.

 

Bästa replik: Blofeld till Bond när hans cover som Sir Hillary avslöjats:

Respectable Baronets from the College of heralds do not seduce female patients in clinics.

Nästa vecka: Diamonds are forever

23 thoughts on “Bondtema: On her Majesty´s Secret Service ( 1969 Storbr )

  1. Jag gillar filmen så mycket att jag kan ha överseende med Lazenbys brister, inte främst som Bond utan som skådespelare. Slutet är ju helt makalöst och musiken sedan… ah, Louis Armstrong med ”We Have All the Time in the World” är odödlig…

  2. Hmm, jag har faktiskt aldig sett den här, sannolikt tack vare att det blivit så nedrackad. Dags att tänka om? Och så vill jag minnas att det var något snack om att Lazenby eller Rigg skulle ha käkat vitlök inför kysscener?

    Men kan inte en anledning till att den varit populär att hacka på vara att Bond kanske tycks vara på väg att slå sig till ro, det passar liksom inte in med hela Bond-bilden?

    • Sofia: tänk om! Det är en höjdare! Stämmer bra det där med vitlökshistorien. Det var Rigg som sa att hon ätit vitlök. Motstridiga uppgifter om personkemin mellan Rigg o Lazenby men det märks inte i filmen.

      • Nej, det var bara ett rykte som tidningarna förstorade upp, Diana Rigg skrek att hon åt det över matsalen bort till Lazenby som ett skämt med tanke på att de skulle spela in kärleksscener på eftermiddagen och någon tidnigsman råkade höra det 🙂

  3. Riktigt bra text om en riktigt bra film! Jag blev faktiskt så sugen på den här att jag såg om den för några dagar sen. Passade även på att se dokumentären som fanns med. Väldigt intressant. Gillar att producenterna påstår sig ha hittat Lazenby via en reklamfilm. Huruvida det stämmer är väl en annan sak.

    Det bjöds även på nya intervjuer med Lazenby och han verkade ju lagom bitter över hur hans karriär artade sig.

    Är det någon som kan bekräfta ryktet om att han gjort en del mjukporrfilmer efter Bondäventyret? Det sa han nämligen ingenting om i dokumentären.

    • Pladd: Det stämmer att de hittade Lazenby via en reklamfilm, tror det var för chokladkakor men han gjorde även bra ifrån sig på auditionen.
      Stämmer bra att han har varit med i ett antal mjukporrfilmer b.la Emanuelle. tack för berömmet 🙂

  4. Bra skrivet om den bästa bondfilmen hands down! Favoritsekvens är hela inledningen som är lysande dramaturgiskt! Ska inte spoila scenen men ni som har sett den vet vad jag menar. Otroligt djärvt för att vara en bondfilm!

    • Joel: tackar. Jag gillar Lazenbys stil att fightas den är inte speciellt elegant det är mer av rallarsvingsstuket 😉

  5. Ännu en riktigt, riktigt bra Bond-text, filmitch 🙂

    Kul att OHMSS verkar ha fått upprättning på senare år. Eller har den verkligen varit så ouppskattad av fans genom åren som jag har förstått det?

    Det är verkligen en riktigt bra Bond-film med själ, fantastiska visuella scener, djärvhet och ett riktigt bra soundtrack. Synd att man inte fortsatte på den inslagna vägen, då min favoritBond är när han är lite mänsklig. Men det kanske inte lockar den stora publiken som vill mer ha karaktären och ”seriefiguren” Bond?

    • Martin: Tack för berömmet Martin. Jag tror att den uppskattas mer idag med tanke på att Craigs version av Bond har gått bra både hos publik och kritiker. Precis som du säger skulle det ha varit roligt om man hade fortsatt på den inslagna vägen med mer allvar och dramatik.

  6. @Joel: Du brukar veta vad du pratar om men Licence to Kill är verkligen ingen höjdare, den borde snarare heta 10 Ways to Kill a Guy 🙂 Ska bli spännande att se vad herr Filmitch säger om den. OHMSS är jag dock benägen att ge en chans.

  7. Licence to Kill är sannerligen ingen höjdare, men The Living Daylights förtjänar mer beröm. En av de hårdare Bondisarna.

  8. Oj då! Jag har aldrig sett den här filmen och antog att den bara var skit (p.g.a. Lazenby förstås), men nu får jag väl ta och se den då. 🙂

  9. Att filmen skulle vara illa omtyckt eller så då den kom stämmer inte. Den gick inte lika bra som Connery’s filmer men va dock populär. Den ansågs redan då va den bästa Bond boken och bästa Bond film av så väl kritiker som biobesökare. Nån som dock inte va omtyckt va ju herr Lazenby själv. Men detta va ju tack vare att hans agent inte tyckte att han skulle va med i fler filmer, eller åtminstone skulle han ha mer betalt. Och Lazenby, som trots allt va ganska ung gick på det hela och betedde sig där efter också. Resultatet blev att Bond folket tyckte han hade fått storhetsvansinne och kikade honom gladeligen. Men hans arv går inte att bestrida, han gjorde den bästa Bondfilmen!!

  10. Tommy: Välkommen 🙂 Filmen var aldrig utskälld när den kom men den brukar hamna i toppen eller i botten när bondfilmer listas det är sällan den hamnar i mitten. Det kan vara ett tecken på att det är en lite speciell film. F.ö anses OHMSS vara den film som är mest trogen Flemings orginal.

      • Oj vad är det för något? Lät spännade, jag är helt oduglig på alla funktionerna ang. bloggen, har t.ex råkat slarvat bort ett par sidor: Om den här bloggen o listor 😦

  11. Väntar onekligen med spänning inför din ”Licence to Kill”-recension med tanke på Joels kommentar. Det bli spännande och se vad man kan hitta för godsaker i den filmen, för jag lyckas inte göra det.

  12. Lysande och intressant skrivet!
    Tillhör också dem som tycker att den här har misshandlats genom åren. Storyn är bland de bästa som skapats om Bond…man får liksom ha överseende med den okronologiska ordningen.

    Slutet är helt magnifikt och så djärvt annorlunda i Bondserien dittills.

    • Steffo: Tack för de vänliga orden 🙂 manusmässigt är det en av de bättre Bondfilmerna och den vågar utmana tittaren lite – men inte för mycket, det är fortfarande en Bondfilm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s