Till att börja med vill jag informera om vad det här är för sorts film:
Den har 3.6 på IMBD.
Sly menar att om det är någon film han ångrar är det det just Rhinestone. Jag kan tänka att valet av film svider till lite extra då han i samma veva tackade nej till att göra både Snuten i Hollywood och Den vilda jakten på juvelen. Å andra sidan säger ryktet att han fick sätta på Dolly Parton men det är (åtminstone i mina ögon) mycket tveksamt om det är en arbetsförmån.
Filmen är listad som en av de 100 värsta filmerna som någonsin har gjorts.
Filmen var nominerad till nio stycken razzies.
Filmen kostade 28 miljoner att göra vilket är ungefär lika mycket som senaste filmen om Åsa Nisse (inflation ej medräknad). Filmerna håller ungefär samma kvalitet.
Rhinestone är en s.k Pygmalionhistoria. En countrysångerska ingår ett vad med sin översexuelle manger. Hon ska lyckas med att skapa en countrystjärna på två veckor. Vinner hon river managern hennes kontrakt förlorar hon får han ligga med henne samt hon tvingas förlänga sitt kontrakt med fem år. Valet på countrystjärnan i vardande faller på taxichaffisen Nick. Nick ställer upp i utbyte mot att han får en ny taxi och de två åker till hennes hemtrakter i Tennessee där han ska få den rätta känslan för country.
Huvudrollerna innehas av Sylvester Stallone och Dolly Parton. Sly gör vad han kan med ett uselt manus och usla repliker och speciellt bra är han inte (årets underdrift?). Dolly Parton är en vandrande paradox. Hennes image både i filmen och verkligheten (det lilla jag sett av henne) är att hon vill ge intryck av att vara en jordnära person. Det skär sig lite då hennes uppenbarelse är allt annat än äkta – iklädd peruk och silikonbröst. Jag kan inte ta henne på allvar då hon känns mest som en seriefigur. Finns hon på riktigt?
Musiken i filmen är helt ok om man har en fäbless för country vilket jag inte har men både Stallone och Parton sköter sina sånger med hedern i behåll. Han är den intressantare av de två då hans insats inte är så välpolerad och trist.
Nu kan vän av ordning undra varför jag sett denna film. Till detta finns det två skäl. Dels var filmen en önskan av en läsare (gissa vem) och dels såg jag en snutt av Rhinestone på tv för många år sedan. En upplevelse som etsat sig fast i mitt minne och sinne. Jag har inte funnit någon ro tills jag sett filmen som mycket riktigt visade sig vara en buskis.
Vad Sofia tycker om filmen kan ni se här.
Regi: Bob Clark
Betyg: 3/10
FILMITCH 
Dolly är verkligen en vandrande paradox. Detsamma gäller Bob Clark — mannen bakom Black Christmas, den här och Porkys… Haha, att serva Dolly är kanske snarare en plikt än en förmån? 😉 Det känns som om vi hade ganska mycket samma upplevelse av den här filmen…
Jo här var vi ganska överens. Filmen är lite av en gåta – hur tänkte man?
Just det, glömde ju att komplimentera dig för den utsökta headern 😉
tack som vanligt byts den var dag under denna extraordinära vecka
Okej….klockan är 05:10 där jag befinner mig och ”nånting” sa till mig att vakna och läsa bloggar….. ”Nånting” 🙂
Jätteroligt att du tog dig an mitt önskemål, denna störtsköna, supercharmiga lilla pärla till countryklassiker. Rhinestone är en film Stallone borde hålla nära sitt hjärta och inte alls skämmas för. Jag tror inte att han gör det, det är nog bara nån macho-lasse-efterhandskonstruktion 😉
5/5 från mig, alla dagar i veckan! 😀
Det går inte riktigt att debattera Rhinestones eventuella storhet i detta fall. Sly ligger nära ditt hjärta likt Statham hos mig så det är inte så mycket att tala om. Det bara är så.
Det är ingen bra film men den har sin charm vilket gör att det inte blir ett bottenbetyg och Sly var förvånansvärt bra bakom micken.
Ha ha kul recension av en film jag inte hade en aning om existerade. Blir allt lite sugen att se den bara för att den känns så osannolik. Dolly Parton och Sylvester Stallone, är den ena verkligen mer plastig än den andra (förlåt Fiffi)…? Intressant setup i filmen, att Dolly, att om hon förlorarar vadet måste ligga med sin chef. Fräscht.
Enligt mig kan man välja att se den här eller valfri svensk pilsnerfilm – skämten och skådespelarinsatserna är ungefär likvärdiga.