Suburra (2015 Italien)

Ett stort byggnadsprojekt i Rom med omnejd drar till sig allehanda aktörer som vill vara med och tjäna en hacka på projektet. Det är en salig blandning av intressenter, allt från kyrkofolk till maffian, det de har gemensamt är en något dubiös moral. Spindeln i nätet är en man som går under namnet Samurai , en fixare helt utan skrupler. När så en prostituerad som på köpet är minderårig dör av en överdos på fel plats och vid fel tidpunkt brakar helvetet loss och Samurai får en hel del att stå i.

Bloggkollegan Jojjenito kallade filmen för blytung ett ord som verkligen stämmer. Det är inte speciellt många trevliga människor man stöter på i den här filmen och jag har lite svårt att se vem man egentligen ska hålla på då alla är mer eller mindre osympatiska. Ett människoliv är inte mycket värt då inget får komma i vägen för byggprojektet. Allianser och dubbelspel är vardag i jakten på att roffa åt sig så mycket stålar man bara kan. Suburra är som ni nog begriper inte någon munter film. Däremot är det en mycket bra film.

Miljöerna, ett novemberregnigt Rom, skådisarna och den fantastiska filmmusiken tillsammans med ett stabilt manus gör detta till en av 2015 års bästa filmer. Till en början är berättelsen lite snårig då man kastar in nya rollfigurer var femte minut  och jag hade först ingen koll på vem som var vem och hur de olika personernas relationer. En halvtimme in i filmen klarnade plotten och resten av filmen var ren njutning.

Det finns två scener i filmen som hör till det bättre jag sett på lång tid dels en suverän shootout (jag är mycket svag för dessa) och dels en monolog där en av gangstrarna drömmer sig bort och fantiserar hur framtiden kommer te sig när byggprojektet står klart. I den sistnämnda scenen lyckades regissören mot alla odds skapa en viss känsla av sympati för detta avskräde till människa. Lite oväntat.

Regi: Stefano Sollima

Betyg: 9/10