Jorden invaderas av jättelika monster från en annan dimension. Som svar på hotet bygger man gigantiska robotar som till en början bekämpar odjuren framgångsrikt. Efter en tid börjar dock monstren hamna i överläge och man satsar allt på en djärv plan för eliminera hotet (dock inte permanent verkar det som då en uppföljare redan planeras).
Först blev jag alldeles till mig i öppningsscenen över de otroligt snygga 3D effekterna. Det är så här en slipsten ska dras – med omsorg och eftertanke – inte lägga på 3D i efterhand eller bara göra en 3D-film för att man kan.
Efter tio minuter fick jag dock en känsla av att jag förflyttats femton år bakåt i tiden och såg något halvsunkigt tecknat barnprogram på TV3 tillsammans med mina barn. Skådisarna rapar sina repliker med samma inlevelse som de svenskar som dubbade de tecknade avsnitten till He-man, X-men etc. Det är storslagna scener, filmen är välgjord men människorna försvinner bland alla robotar och monster och jag bryr mig inte ett dyft om hur det går för mänskligheten och huvudpersonerna. Efter, som brukligt är, lite action i början av historien övergår filmen till en timmes prat, inte i tungor men väl i klyschor. Inte en enda replik i filmen känns äkta, folk bara mal på i gamla invanda hjulspår och jag vet vilka repliker som ska komma innan skådisarna uttalar dem. Här någonstans undrar jag om jag inte ska ta och åka hem istället. Var det inte någon deckare på svt efter Allsång på Skansen?
Efter allt prat blir det dags för fight igen och innan finalen hinner man med de filmklyschor man inte betat av än bla det obligatoriska TALET samt ”the Armageddon feeling” som ska få mindre nogräknade besökare att snyfta i biomörkret. Sedan var det gud ske lov slut på eländet. Då jag nämnde Armageddon kan jag lite försynt påpeka att i jämförelse med Pacific rim är den förstämda filmen ett djuplodande actiondrama med väl utmejslade karaktärer och ypperliga skådisar. Och då alla vet att Armageddon är en ren skitfilm så kan ni ana vilken nivå Pacific rim då ligger på.
Förväntningar kan ställa till det riktigt ordentligt. Del Toro har alltid (jo jag gillar Hellboy II) varit intressant och lyckats med att gjuta samman fantastiska historier med mänskliga porträtt. Jag var säker på att Pacific rim skulle vara en bra film, jag ville att Pacific rim skulle vara en bra film men för att överhuvudtaget kunna bli engagerad i en film måste man bry sig åtminstone lite om dess karaktärer. Då Pacific rim inte har något att erbjuda av den kvalitén samt lyckas med att vara förvånansvärt ospännande blir nog detta årets besvikelse. Den är snygg, har maffiga scener men har inget i övrigt att erbjuda. Egentligen har jag mer att säga om filmen men det är inget snällt så detta får räcka. Betyget blir ”högt” då robotarna var coola och 3D effekterna bra. Vad Sofia tyckte kan ni läsa här. Fiffi har också sett filmen så även Jessica.
Regi: Guillermo del Toro
Betyg: 2/10
FILMITCH 
Vad synd! Jag lyckades på något sätt köpa konceptet med fyrkantiga karaktärer eller också var det actionscenerna som var så pass bra att jag i alla fall glömde bort dem. Tyckte det funkade rätt bra att fokus förflyttades från Raleigh till aussie-familjen när de väl hade kört igång.
Men du måste väl ändå hålla med om att den lilla japanska flickan gjorde en fenomenal insats även om hon var med en väldigt kort stund?
3D kunde jag både ha och mista, det gjorde inget särskilt för min del (utom dyrare biljetter, då).
Japanska flickan, Perlman och de jobbiga vetenskapsmännen var filmens mänskliga behållning. Just det sistnämnda säger nog allt om hur illa ställt det var med filmens övriga karaktärer.
Den lilla japanska flickan! Jaaaaa, ååååååå vad hjärtskärande hon var! ❤
Men du. Det här var ord och inga visor. Kunde höra motorsågan brumma i bakgrunden när jag läste texten, såg en frustande Filmitch i flanellskjorta fokusera på skogsdungen framför, spänna ögonen i stammarna, springandes framåt och vråla "SKÖÖÖÖÖÖÖÖVLAAAAAA!"
Visst är det tråkigt när förväntningar inte införlivas och jag kan ärligt säga att en Pacific Rim 2 inte känns superspännande för mig heller (trots att jag gillade denna).
Nej besvikelsen var stor – kanske hade jag gillat filmen lite bättre om jag varit mentalt förberedd att den spelade i samma klass som 2012 o liknande filmer.
Däremot kan filmen föra ngt gott med sig. Säg att filmen blir en hejdundrande succé då kanske möjligtvis GdT äntligen får göra sin At the Mountain of madness 🙂
Det här låter lovande. Alltid skönt med ”positiva” texter som dessa om filmer jag inte tror på. Blir faktiskt mer sugen att se filmen nu än när alla hyllar en film. Men biobesök blir det icke. De pengarna sparas till filmer jag tror lite mer på.
Det gör du helt rätt i 🙂
oj, det var väldigt hårda ord 🙂 och jag håller med om allt, men tycker inte ni att om det ena kan väga upp lite? t.ex: om allt som har med manus och skådespeleri suger, kan inte då lysande effekter på något sätt kompensera och väga upp betyget?
🙂
Välkommen hit Gunnar 🙂
Naturligtvis kan maffiga effekter väga upp dåligt manus men man har nog blivit bortskämd senaste åren. Den där wow-känslan kommer allt mer sällan. Det största problemet med PF är att den vare sig var spännande eller underhållande utan platt och trist, en stor anledning att betyget blev som det blev.
Jag drar till med klyschan att du gick in till filmen med fel förväntningar. 😉 Och Armageddon… ja, du, DEN var outhärdlig.
Men P.R var värre å andra sidan kanske man behöver se båda filmerna back to back för att fälla ett avgörande. Men det är att utsätta sig för onödiga plågor 😉