Berättelsen startar nästan direkt efter händelserna i förra filmen. Familjen Lamberts hus är igenbommat då polisen gör en brottsplatsutredning och familjen flyttar hem till Joshs mor. Hon bor i ett stort hus komplett med källare, prång och knarrande dörrar. Det tar inte många minuter innan vi tittare förstår att hotet mot familjen Lambert kvarstår. Då alla inblandade redan är övertygade om det övernaturligas existens behöver det inte läggas speltid på att hitta naturliga förklaringar till fenomenen utan de gör sitt bästa för att lösa gåtan om varför just familjen Lambert jagas av ondsinta spöken.
Förra filmen var stundtals bra, åtminstone fram tills man började leka Poltergeist, men jag var inte överdrivet sugen på uppföljaren ska erkännas. Men den slank ned i bara farten trots min tvekan och ljummen kritik. Det sistnämnda var lite oförtjänt tycker jag då Insidious 2 är vare sig bättre eller sämre än sin föregångare. Filmens första halva bjuder på en och annan ryslig stund och jag rös till både en och två gånger. Det finns en handfull scener som är riktigt bra speciellt om man som jag blir skrämd av knarrande dörrar och suddiga figurer på foton. Men likt sin föregångare så tappar filmen fart och känsla under den andra halva då historien går från skräck till något som bäst kan liknas vid skräckaction. Ett annat STORT problem jag har med filmen är den förbannade musiken. Så fort något händer brassar man på för fullt mao det är inte spänningen som gör att man hoppar till utan istället en reaktion att skydda sina trumhinnor. Detta görs inte ett par gånger under filmens gång, nej det tutas och brölas på konstant och blir till slut ganska jobbigt. Istället för att kika mellan fingrarna sitter man och håller för öronen. Insidious 2 är en helt ok skräckis som säkert passar ypperligt om man är ett gäng som kollar på filmen tillsammans då den bjuder på många (tack vare musiken) ”hoppa till ögonblick”.
Regi: James Wan
Betyg: 5/10
FILMITCH 