Robert McCall jobbar på den amerikanska versionen av Byggmax. McCall är en hyvens man, har har alltid ett leende eller gott råd över till sina arbetskamrater. Bland plankor, skruvdragare och sågar är man som en enda jättestor familj. Trots att McCall torde vara het på äktenskapsmarknaden lever han ensam i en spartanskt inredd lägenhet. Han har svårt att sova på nätterna och tillbringar nattens timmar på ett litet fik där han dricker te (som han har med sig själv!?! ) och läser böcker. På fiket lär han känna en prostituerad tjej, när hon blir misshandlad av sin hallick skrider McCall till verket för vid det här laget har vi tittare begripit att han är allt annat än en välvillig handlare av verktyg och virke.
Jag vet inte vad jag ska tycka. Å ena sidan är det inte en film som tarvar någon större eftertänksamhet det är liksom pang på rödbetan å andra sidan rymmer historien en del intressanta saker värda att lägga märke till. Jag undrar när ryssarna kommer att tröttna på att porträtteras som tatuerade skäggsluskar som dessutom får namn som Slavi (hallå!). Det spelar ingen roll hur framgångsrik en rysk gangster är för i filmens värd ser de alltid ut som man hängt en kostym eller joggingdress på en rakad apa. En schablonbild jag börjat tröttna på.
Vidare undrar jag lite varför filmen måste vara så förtvivlat lång, lite över två timmar. I berättelsens mittparti händer det inte speciellt mycket som för handlingen framåt men jag vill dock samtidigt påpeka att The Equalizer aldrig blir tråkig.
Jag funderar också på när McCall sover. På dagarna arbetar han och nätterna används till att läsa böcker eller döda ryssar. Vår huvudrollsinnehavare borde ha ganska rejäla påsar under ögonen.
Min sista undran är varför McCall har en aversion mot skjutvapen trots att han uppenbarligen kan hantera dessa. Han väljer den svåra vägen när folk ska dödas: Spikpistoler, huvudvridningar, taggtråd, borrar, elektricitet you name it McCall got it. Till slut blir det så mycket att vår hjälte så smått börjar få drag av Jason i Friday the 13th filmerna. Dvs det mest intressanta blir på vilket vis han ska ta sina offer av daga inte vad som händer.
Men ingen av dessa funderingar spelar någon större roll då McCall spelas av Denzel Washington. I min bok kommer Denzel undan med det mesta. Han kan vara med i dåliga filmer men Denzel har alltid ett solskensleende till övers för oss tittare och det räcker långt för mig. Han utstrålar en trygghet och ett lugn som gör att en film med Denzel blir till rena fredagsmyset så även dagens film. The Equalizer är ingen stor film men Denzel är med och det räcker långt för mig.
Regi: Antoine Fuqua
Betyg: 6/10
Andra filmspanare som sett The Equalizer:
FILMITCH 
Fick The Equalizer rekommenderad av min sambo, fast jag börjar undrar varför… Filmen har fått lågt till mellan-betyg av flera filmspanare, och Denzel verkar vara den främsta ursäkten att se den. Du verkar också rätt kluven 🙂
Det är som sagt ingen toppfilm men Denzel är med 🙂 Den duger gott om man är sugen på lite action och ryssar i joggingdresser.
Många verkar gilla Denzel och tycker han lyfter filmen en del på egen hand. Själv har jag aldrig valt att se en film p.g.a. att han är med, men jag stör mig skönt nog inte heller på honom.
Håller med om att filmen är för lång och karaktären McCall blir inte riktigt realistisk. Kände under filmens gång att han var lite övernaturlig när han beräknar saker, tar tid och annat. Det där du noterar med att han aldrig sover är ju en annan indikation på att han inte är normal.
Tack för länkningen och God Jul!!!
Det är många filmer med Denzel jag har kvar att se men jag lystrar alltid till lite extra när han är med i en film.
Nä spännande blev det aldrig McCall verkar kunna klara av vad som helst.
Tack det samma – se nu riktigt mycket och bra film.
Vi är ganska ense om betyget. Inte en film som hamnar på topplistorna direkt men en skön rulle att avnjuta med en pinne i handen efter middag och ett par glas vin.
Ni måste ursäkta en fåkunning, men: vad har man för ”pinne” i handen efter middagen? Cigarett? Whisky? Öht låter dessutom denna film som betydligt mer av en popcornaction? Säger jag som inte ens har sett den 😉
Whiskey-pinnen känner du väl till? Fast vid närmare eftertanke var det en Bailey’s på en isbit jag smuttade på.
Popcornaction? Det var en hel del action, men den var samtidigt ganska sävlig i sitt tempo. Den hade ambitioner att vara eftertänksam tror jag. Vad jag menade var att som lite lätt salongsberusad jag var, var det inte läge att se en film som bygger på att man hänger med i en komplex handling eller en massa underfundig dialog etc. Då passade denna revenge-action-drama bra.
Det är inte direkt popcornaction då filmen inte har några lättsamma ambitioner – den är inte publikfriande på det där hjärndöda sättet sådana filmer oftast är. Däremot når den inte de ambitioner den strävar efter men det är trots allt lättsam underhållning.
Jag har aldrig en pinne i handen efter maten däremot en kopp kaffe 😉