Matt Damon spelar Mike, en välartad juridikstuderande yngling som har en ordentlig flickvän, fin lägenhet och alla gillar honom. Man kan med lätthet säga att livet leker för Mike. Han har egentligen bara en last: poker. När filmen börjar satsar han alla sina pengar på ett bräde i ett parti mot korthajen KGB som är en lite lagom farlig figur då han har kontakter med den ryska maffian. John Malkovitch, som spelar KGB, når i Rounders nya höjder i konsten att spela över. I ful röd träningsoverall och en bisarr engelska med rysk brytning, som får mig att sitta och gapskratta, spelar han skjortan ( kortspelandet talar jag om nu ) av Mike. Mike lovar sin flickvän att aldrig spela poker igen och det löftet håller han tills hans vän Worm ( Edward Norton ) släpps ut ur fängelset. Worm torde vara en av de sämsta vänner någon kan ha. På något sätt lyckas Worm dra in Mike i kortspelandet, få Mike att torpedera sin blivande juristkarriär, få flickvännen att dumpa honom samt att ordna en nätt skuld på 15 000 $ till KGB. För att reda upp situationen tvingas Mike till en rematch i poker mot KGB som f.ö fortfarande bär samma fula röda träningsoverall, han kanske har köpt på sig ett helt lager.
Även om jag gillar s.k spelfilmer och kan finna kortpartier mycket spännande t.ex 21, Casino Royale och, ja, t.om Maverick har jag ett par problem med filmen och de heter Mike och Worm. Worm är helt enkelt en äcklig liten ryggradslös figur som utnyttjar sin vän Mike. Då Worm fuskar i poker blir inte matcherna speciellt spännande. Vanligtvis sitter man och hejar på huvudpersonen men här vill jag att Worm ska avslöjas och få stryk. Mike är å andra sidan helt enkelt korkad som låter sig utnyttjas av Worm gång på gång vilket gör att jag bara blir irriterad på honom. Det får vara någon form av måtta med vänskapslojalitet.
Till filmens fördel hör en ganska stark skådespelarensamble; Martin Landau, Famke Jenssen, Matt Damon, John Turturro och Edward Norton. Att de kanske inte gör sina mest minnesvärda rollprestationer i karriären är väl en annan femma men låt gå. Filmen blir heller aldrig riktigt tråkig och två timmar går ganska snabbt. Trots en del klyschor så pausar jag faktiskt för att hämta kaffe och det räcker för godkänt.
Inlägget har skrivits på uppdrag av Pokerlistings.
Regi: John Dahl
Betyg: 5/10
FILMITCH 
Lite av guilty pleasure för min del måste erkännas. Jag gillar både Damons och Nortons prestationer även om jag samtidigt sitter och suckar över hur korkade karaktärerna är. Plus i kanten för Martin Landau.
Martin Landau måste nog vara en av de mest underutnyttjade skådisarna i branschen, eller så har jag missat merparten av hans ev. filmer. Ang. korkade karaktärer får man nog gå ända till Dum &Dummare för att hitta folk av samma kaliber som Worm & Mike 😉
En tämligen bra pokerfilm. Även om Casino Royale är en bra film så är pokerinnehållet i den under all kritik.
Casino Royale kommer jag till så småningom men jag vill minnas att pokerpartierna var ganska rafflande men å andra sidan spelar jag inte själv så felaktigheter i taktik går mig helt förbi.
Jag har ungefär samma invändningar på denna rulle. Det är en habil förströelse film men inte så mycket mer.
Den bästa poker spelfilmen jag vet är nog: Lycky You (http://www.imdb.com/title/tt0338216/) med Eric Bana och Robert Duvall, klart sevärd. Sen är Cincinatti Kid bra förutom sluthanden som är totalt orealistisk.
tack för tipsen Joel :)l C.K är väl med Steve McQueen om jag inte missminner mig?
Precis, the one and only!