Justin Quaile arbetar på brittiska ambassaden i Kenya med sig har han sin unga och idealistiska fru Tessa. Kombinationen idealism, u-land och sysslolös kommer snart att ställa till problem för den lite mesige och milda ambassadtjänstemannen. Frun börjar engagera sig i den bristfälliga sjukvården i landet och kommer snart skumraskaffärer på spåren, spår som pekar mot den brittiska regeringen. När frun mördas (sker i första scenen så det är ingen stor spoiler) börjar Justin mot allas förväntan att nysta i vad hans fru egentligen sysslade med, något som inte är speciellt uppskattat i högre kretsar.
Jaha tänkte jag först;”Här har vi en ordinär thriller” men så fel jag hade. Filmen är inte speciellt spännande men däremot intressant, romantisk, vacker, sorglig och kryddad med skådisar i toppklass. Ralph Fiennes och Rachel Weisz är lysande i huvudrollerna som den försynte ambassadtjänstemannen och hans hans inte riktigt lika försynta hustru. Danny Huston och Bill Nighy är mycket bra som hala tjänstemän. Det finns egentligen inga skurkar som jag avskyr mer än kostymklädda tjänstemän. Det räcker inte med att de jävlas med folk, de är oftast övertygade om sin egen förträfflighet och rättrådighet. Det finns något i dessa karaktärer som gör att jag verkligen vill slå dem på käften.
Filmen är intressant då den börjar nästan i slutet av berättelsen med att Justins fru dör. Vi vet redan från start vad som hänt men varför och hur nystas sakta men säkert upp under berättelsens gång dels genom Justins egna undersökningar samt i tillbakablickar under parets liv. Scenen där Justin meddelas om hustruns död är obetalbar i sin uppvisning av total brittisk självbehärskning.
The Constant garderner är mitt i allt elände och sorg samtidigt en mycket vacker film. Regissören tar väl tillvara de olika miljöerna och berättelsen är engagerande men tyvärr troligtvis inte alltför långt från verkligheten. En stillsamt men våldsamt drama om kärlek och ideal.
Regi: Fernando Meirelles
Betyg: 8/10
FILMITCH 
Hoppsan, det var lite överraskande. Jag tyckte att man gjort ett riktigt bra jobb att förvalta le Carrés extremt pratiga stil men någon brännande film blev det aldrig för min del. Den kändes förvirrande trots att den inte var det egentligen.
Den lever mycket på fantastiska skådisar och tjänstemannaskurkar 🙂
Jag gillade den här. Kanske dyker upp en recension på bloggen t.o.m.
Förresten, jag läste hos Fiffi att du hade problem med att kommentera på Blogger. Är det fortfarande strul? Använder du Open ID?
Har testat både med och utan Open ID, ska kontakta supporten i morgon då de har stängt under helgen det är mkt irriterande i varje fall.
Märkligt och sagolikt dåligt. Det funkar alltså inte ens när du använder Namn/webbadress-alternativet? Kan det vara kopplat till vilken dator du använder, att de fått för sig att stänga en ip-adress? Har du testat från en annan dator? Med en annan webbläsare?
Sorry att jag frågar en massa, tycker det är tråkigt när saker inte funkar som de ska.
Gör att mitt beslut att flytta WP känns mer rätt i alla fall. 😉
Nej har testat alla alternativ, ipnummeret var ett tips ska testa det 🙂 Dator så har jag bett Marcus att testa kommentar från sin dator, märkligt är det hur som helst. Inga problem med alla frågor, tackar för ditt engagemang 🙂
Att radera kakorna är alltid ett tips också. Fast det är ju ungefär samma sak som att testa med en annan webbläsare.
Pingback: The Constant Gardener « Jojjenito – om film