Film är bäst på bio. Ja det vill i varje fall filmbolagen hävda. Pyttsan! Jag är inte speciellt känslig av mig och det är sällan jag stör mig på folk i biografen men det här biografbesöket var rent ut sagt för djävligt. Jag fick en upplevelse av att ha hamnat mitt i en av FN:s hjälpsändingar till svältande människor. De slörpades dricka, snaskades godis, grävdes i chipspåsar och skakades i popkornkartonger så till den milda grad av att jag var när att ställa mig upp vråla ”Ät upp! Tugga klart och titta på filmdjäveln i lugn och ro!” Jag är glad för att filmen var texad, hade det varit en svensk film hade det inte gått att höra vad som sades. Efter denna klagovisa fortsätter vi till dagens film.
Dark shadows är Tim Burtons senaste alster. Då vi har med Burton att göra kan man snabbt konstatera att: Johnny Depp är med och spelar en outsider, Chistopher Lee gör en liten roll, Danny Elfman gör musiken, Helena Bonham Carter är med i rollistan, scenografin är mörk och lite småryslig, filmen har smålarvig humor samt ett komplicerat förhållande till en pappa finns instoppat i manus.
I slutet av 1700 talet vänslas rikemanssonen Barnabas Collins med fel tjänsteflicka. Hon är nämligen en häxa. Då han inte besvarar hennes kärlek förvandlar hon honom till en vampyr och fänglsar Barnabas i en kista. Tvåhundra år senare slipper Barnabas ur sitt fängelse. Han upptäcker att häxan, Angelique, har tagit över staden hans förfäder grundade och att den släktspillra han har kvar är på dekis. Barnabas smider en plan för att få familjen på grön kvist samt att hämnas på Angelique.
Burton försöker verkligen att göra allt rätt och kör på i samma hjulspår som så många tidigare. Om det har lyckats tidigare ser jag inget fel i detta, varför ändra på ett vinnande koncept? De flesta filmer Burton gjort har jag uppskattat t.om Planet of the Apes. Men den här gången funkar det inte alls för mig. Larvig humor blir bara larvig när den görs utan själ eller hjärta. Det som tidigare kändes orginellt med Burton känns numera ganska oinspirerat och tråkigt. Berättelsen velar än hit och dit, storyn är inte svår att begripa men scener läggs på scener och jag får intrycket av att Burton filmat episoder han funnit intressanta och sedan länkat ihop dem till en film. Berättelsen saknar helt enkelt flyt. Det hjälper inte ens att han skrapat ihop ett ganska trevligt gäng med skådisar, att Alice Cooper gör ett gästspel eller att berättelsen utspelar sig på sjuttiotalet. Filmen är tråkig, trist och blodfattig. Den enda som väcker mitt intresse är Eva Green i rollen som häxan Angelique. Dark shadows är faktiskt så trist att jag somnar trots allt slafsande och smaskande omkring mig. Min dotter väcker mig när jag börjar snarka. ”Oj då” viskar jag efter att ha sovit i tjugo minuter. ”Missade jag något?” ”Nej” säger hon och hon har rätt.
Regi: Tim Burton
Betyg 3/10
FILMITCH 
Det KAN ha varit samma gäng som satt på raden bakom oss som fick ett ryck och ville se om filmen i en annan del av Sverige och därmed förpestade även din visning. Vad är det för feeeel på folk liksom?
Vad gäller filmen så är jag med på dina invändningar även om jag gillade filmen aningens mer än du.
Det här var faktiskt första gången något liknande hände men biobesökarna var uppenbarligen mer intresserade av att äta än att se/höra en film. Dyrt nöje.
Något får mig att dra slutsatsem att det här har en tendens att hända på just Burtons filmer eftersom de har en tendens att dra till sig yngre unga och de har en tendens att ofokuserat inte visa hänsyn till de äldre/de som värderar en biostund med fokus. 😉
Verkar tydligen bara vara jag som gillade Dark Shadows, då alla andra tycker att den var precis lika ”mähä” som förväntningarna på Burton är. Märkligt att det här verkar hända allt oftare för mig känns det som.
Börjar jag bli mer lättroad av tveksamma filmer (tror jag dock inte) eller är det en filmbloggosfärsammansvärjelse mot mig? Jag var dock inte ensam i biosalongen om att gilla filmen, hehe.
Jag håller dock med den genomgående kritiken om att manuset egentligen är ganska amatörmässigt i sin helhet och det du säger om att Burton – men ännu mer manusförfattaren, verkar ha stoppat in en massa små enskilda händelser de gillat och sedan vävt ihop det till en historia är en väldigt bra beskrivning som jag håller med om!
Dock gillade jag de här små händelserna så pass mycket att jag inte brydde mig särskilt mycket om helheten – en inställning som fungerar på bra komedier, men tydligen är jag en av få som hade roligt av Dark Shadows. 😀
Det jag kanske inte fick med i inlägget är att jag alltid ser fram emot en ny film av Burton för om jag ser till helheten av hans produktion ligger han på plussidan med råge. Bättre tur nästa gång Burton 🙂
Haha, men stackars dottern! Är hon i den åldern då allt är piiiinsamt vad pappa gör, inklusive snarka på bio?
Jag har alltid varit en relativt pinsam pappa så hon är van.
Ouch, men inte omotiverat. Däremot känns det som att filmbranschen gjorde ett misstag när man tillät popcorn och allsköns sötsaker inne i biolokalerna…
Men sämre än Planet… går jag inte med på att den skulle vara.
Vad jag förstått är det just godiset och reklamen som SF tjänar pengar på. Inget prassel o snaskande = inga filmer på bio.
Visst är D.S sämre än Planet – den sistnämnda orkade jag mig hålla mig vaken på 😉
Alltså, Sofia, vad har du emot Planet…? Så dålig är den väl inte. Eller? 😉 Haha, måste se om den men minns den som inte genomdålig i alla fall.
Oj, vilket dåligt biobesök. Du gick fel tid antar jag. Man ska helst vänta nån vecka och sen ska man inte gå fredag kl 18-20.
Kul att du gillade Eva Green. Det var vissa andra *hostSofiaFiffi*host* som inte gjorde det.
Jag tror det var en torsdag men tidig föreställning.
Eva Green växer för var gång hon dyker upp på duken.