Då var det dags för den femte filmen om mutanterna. Mot min vana slank jag iväg på premiären då jag iskallt räknade med att hederligt folk skulle uppehålla sig ute i det fina vädret och jag hade rätt. Salongen var fylld till en tredjedel med folk som höll truten och ville se film. Days of future past är baserad på min favoritstory med X-men och hade därmed ganska mycket att leva upp till. Levererade filmen? Delvis.
Handlingen utspelas i två tidsepoker dels i en alternativ nutid/nära framtid och dels 1973. Framtiden ser dyster ut mutanterna är nästan utplånade även stora delar av mänskligheten har decimerats. Anledningen är att 1973 mördades en vetenskapsman, Bolivar Trask, av en mutant. Mordet startade en kedja med händelser som utmynnade i att USA:s regering byggde robotar som jagade mutanter efter ett tag började även dessa jaga människor som bar på mutantgenen och vår planet kastades in i ett globalt krig. Några få överlevande mutanter satsar allt på en sista desperat plan att skicka Wolverine tillbaka 1973 för att förhindra mordet och därmed ändra framtiden men tiden är knapp då The Sentinels (som robotarna kallas) förbereder ett sista anfall.
Filmen börjar med en rivstart och man introduceras en gäng nya mutanter, Bishop, Warpath, Sunfire och Blink (mycket bra porträtterad av skådisen med den härliga namnet Bingbing Fan). Detta är lite av svagheten med filmerna om X-men att man har så hemskans många karaktärer som ska trängas ihop på samma speltid. Om jag inte läst tidningen hade jag nog suttit i biomörkret och funderat över vem som är vem och om karaktärernas eventuella betydelse. När man hamnar i 1973 saktar man farten och storyn hinner sätta sig. Singer har förvaltat originalet relativt väl men jag hade önskat lite mer fart i filmen som stannar upp allt för ofta vid Xaviers filosofi om att mutanter och människor ska leva tillsammans, något man numera är välbekant med. Jag skulle önska att man nu bytte lite perspektiv och hittade andra antagonister än Magneto och co. Det finns många fina skurkar att välja bland X-mens antagonister. Hellfire club (lite mer ingående än den korta sessionen i förra filmen) eller varför inte Mr.Sinister men min önskan verkar uppfyllas, det gäller bara att ha tålamod och vänta på extrascenen som kommer när alla eftertexter rullat klart.
I sina stunder är filmen bra tom riktigt bra men det rör sig mer om häftiga scener men de är å andra ganska många. Jag var mycket förtjust i Quicksilver (även om han skildras helt out of character) och episoden i Pentagon även fighterna i framtiden är häftiga men lite lamare 1973. Skådisarna är bra castade och Nixon gör ett gästspel nu avsevärt bättre sminkad än i Watchmen. Det jag gillade med förra filmen och även med denna är att man väver in verkliga händelser i marveluniversumet. I förra filmen var det Kubakrisen här är det fredsavtalet i Paris mellan USA och Vietnam.Mot all förväntan lyckas även Singer med konststycket att knyta ihop alla de fem filmerna om X-men med en enda liten scen. Bra jobbat!
Regi: Brian Singer
Betyg: 6/10
FILMITCH 
För ovanlighetens skulle vill jag faktiskt försöka spara mig eftersom jag siktar på titt redan nästa vecka. Jag får återkomma, har bara noterat ditt betyg än så länge. Inte topp, men det kunde också ha varit sämre…
Återkom gärna 🙂
Vill påpeka att den var en stark sexa men jag fäller hellre än friar 😉
Den här vill man ju se såklart! Har varit X-Men-sagan trogen i filmform ända sedan första filmen. Dock har jag inget speciellt förhållande till dem i serieform.
Klart sevärd och god biounderhållning det är bara att lösa en biljett om man gillar genren.
Jag kollade betyget men läste inte så mycket mer. Återkommer när filmen är sedd (vilket kan ta ett tag misstänker jag).
!!!!!! vadan detta ??? Nu blev jag lite nyfiken.
Ja, X-men behöver verkligen byta ut sina antagonister. Blev lite matt när Magneto för 127:e gången vänder sina handflator mot himmeln och börjar sväva runt och lyfta skit. Han är en jäkla poser.
Det verkar dock mer lovande på den fronten med nästa film men Magneto lär nog få posera även i framtiden……..
Nu är den sedd och text på ingång. Jag hade inga större problem med alla färskingarna i början, tänkte bara att det nog var jag som hade risigt minne av trean och så fick det vara bra med det… Haha, ja nog var Nixon lite bättre här än i Watchmen. Kul att du blev så pass nöjd!
Haha, Sofia, jag tänkte precis samma sak när alla nykomlingar dök upp i början. Det är säkert bara jag som inte har koll. Typ ”jaha, där är hon som kan skapa teleportaler, där är han som hoppar igenom dem”. 😉
Jag tror jag kan ha gillat filmen mer än du Filmitch, just för att jag inte läst serien. Jag funderade inte så mycket utan njöt mest av underhållningen. 😉
Nu så här en tid efter jag sett filmen känner jag att finalen var lite blek man hade nog kunnat gjort det mer spännande men bra underhållning för stunden.
Det är nog bästa strategin att bara låta sig svepas med. Filmen dög för vad den var men jag gillar F.C bättre.
Jag är ett stort fan av serietidningen och tycker tyvärr inte att filmen lever upp till den nivån men på det hela är det en habil film. Måste ju dock fråga vad du tycker om Sentinel designen?
Vi tycker lika ang film vs. serie saknade lite av series spänning i filmen.
Designen av Sentnels var ok men man hade kunnat gjort 70-tals robotarna lite mer maffiga. Framtids- Sentinels var bra men hade lånat lite från Nimrod och The Phalanx i den designen (två robotaktiga skurkar i serien för de som sysslar med vettigare saker än att grotta ned sig i serier) något jag uppskattade.