Leo Demidov arbetar inom MPR, föregångaren till KGB som numera heter FSS (kärt barn har många namn) och har mycket att stå i. Han är lite av en kändis i Sovjet då han var en av soldaterna som hissade flaggan på riksdagshuset under andra världskrigets slutskede. Trots sitt kändisskap är han inte immun mot de intriger som grasserar inom den Sovjetiska diktaturen. När Leo i vrede slår ned en annan officerare samt hävdar att en barnamördare härjar drar han till sig ovälkommen uppmärksamhet. Värst är nog påståendet om mord då sådana saker inte sker i arbetarnas paradis. Genom att påstå detta kritiserar Leo indirekt det Sovjetiska systemet och hans sötebrödsdagar (om det nu fanns några sådana i Stalins Sovjet) är snart över.
Child 44 är rena skådespelarbonanzan det ploppar upp kända ansikten till både höger och vänster, Gary Oldman, Jason Clarke, Vincent Cassel bara för att nämna några få. Huvudrollen spelas av en hålögd Tom Hardy och han är som bekant alltid sevärd trots att han denna gång bryter på pinsam hollywoodryska. Vidare har vi en himla massa svenskar i produktionen. Joel Kinnaman arbetar vidare med att ta sitt ansiktsuttryck ”jag har fått ett järnspett uppkört i röven” till nya höjder. Noomi Rapace fortsätter med att se lika sorgsen ut som Liv Ullman. Fares Fares är den enda i svensklägret som förmedlar någon form av skådespelartalang.
Värst är dock regissören Daniel Espinosas hantverk då han inte verkar veta vad det är för film han vill göra. En film om livet i den Sovjetiska diktaturen? En film om en seriemördare? Filmen spertar åt alla håll och kanter och saknar helt styrsel. Child 44 är alldeles för lång och trots att den rymmer flera spännande historier som borde engagera och beröra bryr jag mig inte ett dyft om hur det går. I finalen är det en fight i lera och det är ganska talande då filmen är just det, en koloss på lerfötter. Jag hoppas på att Hardy fått ett bättre manus att arbeta med i höstens Legend för det här var bara slöseri med min tid och filmbolagets pengar.
Regi:Daniel Espinosa
Betyg: 3/10
FILMITCH 
Trist att höra. Inte speciellt överraskad av de tre svenskarnas insatser, du sammanfattar väl min åsikt om dem alla tre.
Blev rejält besviken på filmen, iofs har jag inte läst boken men storyn var lockande. Ang. Kinnaman o Rapace vet jag inte om de är dåliga skådisar eller om de får dåliga roller men de verkar spela samma karaktär i film efter film.
Låter som en slags remake på pålitliga Citizen X…
Vad jag förstått är boken Child 44 inspirerad av händelserna i Citizen X
En av dom mysigaste bioupplevelserna i år. Knäpptyst i den fullsatta salongen, alla satt kvar genom hela eftertexterna, inte en mobil som lyste, inte ett tuggande, inte ett krax. Jag kan lova att alla i salongen gillade filmen!
Så olika det kan bli 😉
De hade kanske somnat 😉
Jag fruktade detta, synd att den inte gjordes med mer omsorg när så många bra skådisar ju finns där som bra verktyg.
Men jag lär glutta den ändå.
Det kan hända att du har en helt annan åsikt Fiffi gillade t.ex filmen jättemycket.